Tuesday, November 27, 2012

Vem skall tacka vem?


Vi vill tacka våra kunder, brukar vara en inte alltför ovanlig syn vid slutet av året, och kan kanske ses som att det finns en slags insikt i hur viktig efterfrågan är. Inga kunder ingen efterfrågan.

Konstigt nog brukar den insikten vara lika flyktig som eter och vid givna tillfällen inte alls gå att finna bland de som hävdar statsfinansiella åtstramningars väl, dvs politiker som Anders Borg, banksters och en del helt vilsna VD:ar på stora bolag.

När Kinas regering sätter på sig spenderbyxorna och efterfrågar varor och tjänster, kan det hända att svenska företag ingår bland de som tillhandahåller varorna och tjänsterna.

Här hemma brukar det leda till att Svenskt Näringsliv slår sig för bröstet och förklarar att exportframgångarna beror på dem själva, att de för stunden är extra duktiga i den globala konkurrensen. Så kan det förstås vara.  Men så fort det börjar gå sämre, beror det på den minskade efterfrågan, och inte på att de blivit dåliga på att konkurrera. Så kan det förstås också vara.

Om Kinas regering får för sig att åtstramning är ett bra sätt "att hålla ordning på finanserna" (för det gör väst och väst vet bäst, det vet alla) så lär politiker, banksters och en del helt vilsna VD:ar på stora bolag få något att grunna på.

Kanske kommer de på att vid slutet av året tacka sina kunder, eller så vill de fortsatt att kunderna skall vara de som tackar och bugar. Hur det senare är tänkt att påverka ekonomin i positiv riktning kan säkert någon neoklassiker komma fram till.

Friday, November 23, 2012

En dag vigd åt floskler

Moderaterna har haft sin framtidsdag. Ett möte med tant Kindberg Batra som floskelsummerare. Ämnen som avhandlades var frihet och hur man skapar fler jobb.
16 timmars arbetsdag ger mer frihet

Frihet får man genom pengar.
Det måste bli lika fint att tjäna dåligt som att tjäna bra.
Fler jobb skapas genom att man tar till vara på och låter entreprenörer växa.
För att  sänka ungdomsarbetslösheten måste ungdomar kunna få jobb.
Trösklar på arbetsmarknaden måste hyvlas ner till spån, för att göra det lättare i framtiden att ta bort karmen och sist väggen. Karmen kan hushållen suga på i kristider.


I en paneldiskussion deltog VD:n på Universal Music. Tipset han svamlade fram, för att skapa nya jobb, sammanfattades förtjänstfullt av tant Kindberg Batra med att -bejaka teknikutvecklingen.  Det är nytt, det är fräscht.

Redan idag jobbar det multinationella bolaget Universal Music hårt på att skapa arbeten i Sverige. Genom nydanande idéer, som att bereda praktikplatser betalda med skattemedel, har de lyckats ta in hela 6 ungdomspraktikanter.

VD:n  förklarade också att det behövdes längre praktiktid, dvs Universal Music vill ha mer hjälp med betalningen för de unga praktikanterna, som är satta att "lära sig branschen",  vilket innebär att förklara för gubbarna i toppen vilka trender som gäller, så att det multinationella bolaget fortsatt kan dra in storvinster, med så få anställda som möjligt.

Svepande men lättförståeligt predikade VD:n evangeliet -fackförbund hämmar frihet och framtid. Och många blå ögon vattnades.
 Som exempel gavs senaste förhandlingarna med flygbolaget SAS 
-SAS har flest administratörer av alla flygbolag, sa Universal Musics VD, och lät oss förstå att 570 miljoner i vinst tredje kvartalet inte räcker.  Genom att sparka administratörer,  kan SAS effektivisera och göra större vinst.

En framtidsdag som denna är det betryggande att veta att de Nya Moderaterna lyssnar på VD:ar som förstår att sparka människor i vinstgivande bolag. Det handlar ju framför allt om att skapa fler jobb i framtiden. Idag är för losers, utom för VD:ar som skapar jobb i framtiden. De behöver sin höga lön för att visa alla andra att det är fint och inte fult att tjäna pengar.

Thursday, November 22, 2012

Även grunda tankar är väl tankar

Mats "amygdala" Edman
Mats Edman har läst Daniel Kahnemans bok Tänka -snabbt och långsamt. I den tas det upp att vissa använder reptilhjärnan mer än andra. Efter att ha läst boken  kan nu Mats Edman  scanna av makthavares hjärnor på distans.

I senaste Dagens Samhälle (Sveriges kommuner och landstings informationsblad, som Edman gjort till ett med skattemedel betalt propagandaorgan för Svenskt Näringsliv)  redovisade Edman sina första scanningsresultat, utförda på  Jimmie Åkesson och Jonas Sjöstedt.

Resultatet? De använder reptilhjärnan. Här är det inte tu tal om att analysen skulle vara färgade av trivialiteter som att Edman inte alls håller med t.ex. Jonas Sjöstedt i att synen på vinstuttag i det offentliga.

 Nej då, boken anses vara en av vår tids viktigaste böcker, enligt några recensenter, och nu har ju dessutom privatiseringsivraren Mats Edman läst den. Det är därmed beprövad vetenskap och inte politiskt färgat tyckande som Edman levererar.

I dagsläget är det inte klarlagt om man, efter att ha läst boken, tillförlitligt kan scanna sin egen hjärna. Men frågar man Mats Edman går det säkert också.

Wednesday, November 14, 2012

Sverigedemokratisk nolla lika med ett, två eller tre?

Visste


Visste också



Idag blev det så dags för Jimmie Åkesson att spärra upp ögonen och se extra oskyldig ut, och förklara varför det inte är självklart att nolltoleransen skall vara noll. Och det blev förstås svårt. Ja inte att spärra upp ögonen och se oskyldig ut, det  kan han ju.






På presskonferensen körde Åkesson en Bosse Ringholm,  där "inte haft anledning att i dag fundera" gurglades runt varje gång journalister undrade över nolltolerans och uteslutning.
 Det hela blir ju extra känsligt, då det inte bara handlar om Erik Almqvist , utan om ytterligare ett av högdjuren, Kent Ekeroth, som var med och filmade Erik Almqvist.

 
Visste inte?









-Vi saknar dubbla måttstockar, sa Jimmie Åkesson. Och det kan man ju hålla med om.  De kör med elastisk måttstock.

Tuesday, November 13, 2012

Sagostund i Finansutskottet


Under en öppen utfrågning 8/11 i Finansutskottet om penningpolitiken, fick riksbankschefen en fråga om risken med dagens privata skuldsättning.
Ingves berättade då att det är lika farligt med en stor privat skuldsättning, den vi har idag, som en stor statsskuld, och gav som exempel den stora stygga under 1990-talet.

Vad de privata bankernas man, Stefan Ingves, inte berättade var att det är stor skillnad på statsskulders farlighet beroende på dess sammansättning, dvs vad skulden i huvudsak finansierar. Det kan alltså vara bra att veta om statsskulden finansierar någon för samhället och dess invånare av värde eller något värdelöst, det för att kunna bestämma om statsskulden kan anses som farlig för samhällsekonomin.

Ingves lät också bli att nämna innebörden och påverkan av att ha fastväxelkurs (Sverige fram till hösten 1992) kontra flytande (Sverige sedan hösten 1992). Inte heller brydde sig Ingves om att förtälja att den privata sektorn, till skillnad från staten Sverige, genom sin skuldsättning kan få slut på pengar, en avgörande skillnad.

Men nu var ju inte sagan om den farliga statsskulden, som svaldes med hull och hår av de storögda medlemmarna i Finansutskottet, till för att bringa någon klarhet, utan ett medel att slå ihjäl tid och därigenom göra skäl för en fyllig lön.  
Alla tycktes också nöjda med underhållningen, och att trollkarlen, som påstår sig kunna styra landets ekonomi med räntenivån, tagit sig tid att besöka just dem. De fann heller ingen anledning att rycka i mustaschen för att se om det var en riktig människa bakom. Synd…

 I tider då det är mycket populärt att ställa kostnader mot varandra, särskilt då offentliga sådana, borde man fråga sig vad sagostunden i Finansutskottet kostade och vad man skulle kunnat få istället.
 
Tar man t.ex. rådande genomsnittliga lönenivå inom olika konstnärsområden, skulle en transferering av kostnaden för den öppna utfrågningen kunna generera åtskilliga konstprojekt.
 Kan vara  värt att påminna om varje gång någon kommer dragandes med -tror du pengar växer på trän, eller?

Begränsat med resurser kan det ju definitivt inte vara, då de som deltog i Finansutskottets öppna utfrågning inte funnit annat att göra med sin dyrbara tid.

Saturday, November 10, 2012

Titta så blankt!

Ingen nyhet att sossetoppen kommit med ett förslag om vinsthantering inom det offentliga, som innebär ingen förändring alls, utan mer av fortsatt obegränsat vinstuttag, mer av public management,  men med tillägget att "man vill uppmuntra nonprofit".

En ryggdunkarmyndighet, som har till uppgift att uppmuntra kan skapas, och samtidigt fungera som karriärsteg för de s-politiker som visat sig lojala.

S-toppförslag under arbete
När förslaget officiellt släpptes var mottagandet minst sagt ljummet.  Men nu har det gått någon vecka och de mycket oroliga vinstivrarna har insett hur menlöst och totalt ofarligt förslaget är för fortsatt ohämmad dränering och vips börjar lovsången för förslaget sjungas i dur.

Det går att polera skit.  Kampanjmakarna för Svenskt Näringsliv största kampanj sedan löntagarfonderna, har fått se den av S-toppen polerade blanka ytan och förstår att det är DEN man skall kränga till kreti och pleti.

Friday, October 26, 2012

Tomteverkstad på Sveavägen 68

Med spänning har det väntats på hur S-toppen skulle komma att slingra sig förbi den motvilja till vinstuttag ur offentlig verksamhet, som finns inom det egna partiet.
 Det hade redan sipprat ut genom butler i tunnelbanans förespråkare, Carin Jämtin. Men idag blev det lite mer officiellt.

Man förekommer helt enkelt alla de som ogillar vinstuttag och kör över dem långt före kongressen 2013. Förmodligen kallas det för att kompromissa i samförståndets anda, och alla förväntas de nu mumla den nyvordna bönen; Det finns inget höger eller vänster inom socialdemokratin, det finns bara goda socialdemokrater.

Den nya  LO-basen Karl Petter Thorwaldsson, som tidigare gick ut hårt och krävde vinstförbud,  kom idag ut ur högkvarteret mjuk som skumtomte. Samförståndet the partitopp way tycks ha den effekten. Nu hette det att det inte riktigt blev som LO ville.
En underdrift utan like, då det inte är i närheten av vad LO sa sig vilja.

Erfarenheten att kompromisser med nuvarande  S-topp hittills inte har mynnat ut i någonting annat än S-toppens egen önskan förpackad i nysvenska och floskler, har tydligen inte blivit till någon lärdom för den forne folkbildningsbossen.

Wednesday, October 17, 2012

Samma drog, olika namn, olika användare, olika straff

Bläddrade förbi The Daily Show och fick höra att i USA bestraffas crack-kokain mycket hårdare än pulverkokain, trots att det i allt väsentligt är samma drog.

Skillnaden i bestraffning var under årtionden hela 100-1, något som drabbade den afroamerikanska befolkningen hårt, eftersom crack-kokain är vanligare där än pulverkokain.

Högsta domstolen påpekade under flera årtionden det vansinniga i att ha så skilda straffskalor och att det inte finns några som helst vetenskapliga eller andra skäl att bestraffa crackinnehav hårdare än pulverkokaininnehav, men utan minsta gehör från kongressledamöterna.

När väl högsta domstolen fick gehör, sänktes bestraffning till förhållandet 18-1, dvs fortfarande mycket hårdare bestraffning för crack-innehav. 
Man valde alltså att behålla en kraftig bestraffningsorättvisa istället för att ta bort orättvisan helt.

Sunday, October 7, 2012

Karate Kidsk skattepolitik

Sänkt bolagsskatt måste till snabbt, ty annars kommer inte svenska företag kunna vara konkurrenskraftiga på den globala marknaden.

Samtidigt påstår Anders Borg att han jobbar för fullt med att få företag, som konkurrerar på den globala marknaden, som skatteplanerar bort sin skatt, att betala mer skatt. Uppenbarligen vill Anders Borg göra dem mindre konkurrenskraftiga på den globala marknaden.

Kanske hämtar Anders Borg sin politik från Karate Kid,  skatt ON… skatt OFF…

Den stenhårt arbetande finansministern hann i förbifarten också säga att det hårda jobbet med att "täppa till hål" kan ta ett decennium eller så. 

Thursday, October 4, 2012

Färsk pösmunk till salu

Pösmunk
Veckans Politik är ett program jag snubblade över och som går på TV4 News.
 Där satt Daniel Suhonen och Stefan Stern och skulle debattera "sakfrågor". Jag såg inte hela men kunde konstatera att när det blev obekvämt för Stefan Stern så jäste pösmunken i honom. Det blev en miniatyr av Göran Person som angrep formen, alltså hur Stefan Stern tyckte Daniel Suhonen debatterade. Det var vad Stefan Stern tyckte var det absolut viktigaste att lyfta av sina åsikter, inte varför han förespråkar vinst i välfärd, inte varför han som socialdemokrat valt att jobba som lobbyist åt Peje Emilsson.

 Pösmunk göra  Peje proppmätt?
 Moderaten Peje Emilsson, vinnare av Social Capitalist Award 2009 (ja det finns faktiskt ett sådant pris), ägare till välfärdsföretag, insyltad i högerns största PR-byråer, är mannen som blev fly förbannad på ett seminarium för att forskning stödd av Svenskt Näringsliv inte visade de resultat Peje Emilsson tyckte att de skulle visa gällande privatisering av det offentliga.

Peje Emilsson senaste "projekt" Silver Life, är en satsning på en äldrevårdskedja för finare folk, de som inte står ut med människor med utslitna leder och andra yrkesskador, sådant man kan få i de lägre betalda yrkeskategorierna.

För att få fart på Silver Life krävs emellertid vissa för Peje Emilsson lämpliga lösningar.  En av dem är en äldrepeng, som skall, om Peje får som han vill, tas från kommunalskatten och landstingsskatten.  
Genom att varje enskild, fattig som rik, tilldelas en peng, blir det lättare att locka till sig de extrapengar lyxsärboendet kostar av de snåla välbärgade som idag inte tycker det är lönt. Pengen är alltså främst till för att underlätta för Peje att tälja guld. 

Som argument för att få till en äldrepeng sprider Peje Emilsson vidare den många år gamla myten att äldrevården är underfinansierad, trots att den malts ner flera gånger om i boken Välfärdsmyter av Daniel Ankarloo. I den kan man läsa om alla offentliga ”Långtidsutredningar”, prognosmakare i Sveriges Kommuner och Landsting hur de fuskat ihop siffror å det grövsta.
Det  är alltså till denna figurs intressen socialdemokraten Stefan Stern valt att bli lobbyist åt. 

Daniel Suhonen var noggrann med att deklarera var han stod och menade att det är viktigt att sådana som Stefan Stern också gör det. Och lika säkert som amen i kyrkan och ett brev på posten, menade Stefan Stern att "vi är alla sossar", bara att vi tycker lite olika.
Visst…

…och slutar i ett dansband?

Det börjar med ett leendet…
I anslutning till en fråga om a-kassan och att arbeten försvinner, under riksdagens frågestund, försökte sig Anders Borg på att improvisera i stunden.

-Jag tror inte arbetslösa köper fler bussar för att a-kassan höjs.

Man får väl vara glad i det lilla att det inte är musik Anders Borg pysslar med.

Sedan kom Anders Borgs sedvanliga intränade pladder om jämviktsarbetslöshetsnivå, som varken han eller någon annan lyckats pricka in och som han själv 2006, mer korrekt, kallade för massarbetslöshet, samt lite mer varmluft om att höjda skatter ofelbart leder till att jobb försvinner, lika snabbt som spolningsproceduren på holken.
 Det att jobb försvinner kan man ju hålla med om, förutsatt att skatteintäkterna går till "finansiellt sparande".

Faktumet att statens skatteintäkter är tänkt (och till största del också gör det) att användas till att köpa varor och tjänster från den privata sektorn, ingick förmodligen inte i Anders Borg ekonomikurs. Inte heller att människors a-kassa, även höjd sådan, spenderas i den privata sektorn. ICA brukar ju som bekant inte räknas till det svarta hål de borgerligt sinnade brukar kalla den offentliga sektorn.

Det som dock tycks ha ingått i Anders Borgs kurslitteratur, och som etsats sig fast i hans huvud, var avsnittet hur man skapar jobb genom att göra det billigare för företag med metoderna sänkta skatter och löner. För att det skall gå ihop ingick förmodligen även ett tegelstenstjockt avsnitt om hopp och tro.

För att bättre förstå Anders Borg, bör man fördjupa sig något i hur en för  honom tilltalande lösning på problemet med företags sjunkande efterfrågan av t.ex. skäl som "jag/vi har inte råd"  kan se ut. Nedan följer ett exempel.

B=R=A 
där  B=billigt,  R=roligt och A=arbetstillfälle
Sänker man skatt eller lön x2 får man x2 arbetstillfällen och dubbelt så roligt.

Direkt efter Anders Borgs svarat zoomade TV-kameran in delar av församlingen inklusive den S-märkte frågeställaren.  Vi, tittaren, fick glädjas åt att se några helt nollställda figurer.

Wednesday, October 3, 2012

Av jord är du kommen. Betong skall du åter bli.

Ekonomiskt rökrör
Skuggiga budgetars tider. Miljöpartiet hade presskonferens om sin idag.
Det ekonomiska talesröret Per Bolund rabblade snabbt upp vilka drömåtgärder Mp vill sjösätta inom en budgetram snävare än Allianssons.

Bolund öppnade hårt med ekonomifloskler som att inte riskera de stabila finanserna och ökat finansiellt sparande för bättre marginaler, följt av satsningar på järnväg, kollektivtrafik, skola och utbildning, sänkta arbetsgivaravgifter och minskade löneklyftorna samt ett konstaterande att lönerna är för höga. Där var dialoger med Sveriges största företag om delfinansierad forskning, grön innovationsfond, ROT till miljonprogrammen, höjd CO2 skatt och höjd a-kassa, men inte utan påpekande att det ändå är en omställningsförsäkring. Sedan kom några ord om att klyftan mellan fattiga och rika länder måste minskas?!  Och så litet plikttroget skulle skog, mark, levande hav och vatten värnas samt en giftfri miljö skapas med satsning på sanering.
 Som final levererades ytterligare floskler om säkra marginaler, för nya jobb i ett modernare samhälle! Känns betryggande…

En inbjudan till S, C och FP om överläggning gällande a-kassehöjningen hade också skickats ut. V fick visst inte vara med.  Kanske var de rädda att någon gammelkommunist skulle öppna kuvertet och ta inbjudan personligt, för att sedan dyka upp vid överläggningarna med en massa krav på tvång och ransonering, tvärtemot all frihetlighet alla andra frihetskämpar vid bordet kämpar för.

Det mest hörselväckande var att Mp vill lägga närmare 4 miljarder mer än Alliansregeringen på vad de kallar finansiellt sparande.

I rummet undrade en journalist hur Mp kommit fram till just den siffran.
-Man får göra en bedömning, svarade Per Bolund.

Någon klentrogen kanske trodde att Miljöpartiet lämnat promotandet av New Age och annan tro bakom sig i sin förnyelse. Har de det, så tycks det istället ersatts av bedömningar, en vetskap i samma klass.

Med  bedömningen fastställer så Mp hur mycket man skall överbeskatta invånarna, för att sedan använda pengarna till ingenting.  Humbug får göda annat humbug, så att säga.

En annan journalist ställde den viktiga frågan:
-Skall man fortsätta bygga upp överskott hur länge som helst?
Något som fick Per Bolund höja farten på ordsprutande ytterligare ett snäpp till näst intill ogreppbar nivå. Men det gick att få ut något ur kaskaden.
-Det finns många teorier bla, bla, bla… Vi har fortfarande en väldigt stor statsskuld. Vi tycker finansiella ramverket tjänat Sverige väldigt väl. 

Ja, man kan ju välja teorier med omsorg, dvs främst de som har verklighetsförankring, och så kan man också skilja på brutto och netto. Eller så gör man som Miljöpartiet.

Vad det ligger för miljövänligt i att öka den redan höga överbeskattningen, det man så fint omskriver till finansiellt sparande nämnde inte Mp. Vari ligger miljövinsten i att dra in miljarder i skatteintäkter och sedan inte använda dem till något? Inte till utbildning, inte till miljösatsningar, inte till vård och omsorg, inte till forskning, nada.

Per Bolund lyckades med konststycket att nå upp till Anders Borgska floskelnivåer, särskilt i samband med frågan om att  bygga upp överskott hur länge som helst. Och det är väl ungefär vad som krävs idag för att anses ha trovärdighet.

Mp och deras rökrör visade att de i grunden inte begriper ett smack om det de just pratat om,  men att de gärna bidrar till att sprida ekonomiska rökslöjor, eller dumridåer.
Näe, på den nya välartade miljöpartistens betongplattelagda uppfart växer inga maskrosor, den saken är biff.

Tuesday, October 2, 2012

Bättre och bättre dag för dag

Bättre och bättre dag för dag är en gammal klämkäck revykuplett som man kan sjunga för att väcka någon okristligt tidigt, om man vill få personen på dåligt humör.

Enligt Wikipedia anspelar titeln och refrängen på den franske psykologen Émile Coués metod att genom självsuggestion uppnå önskade psykoterapeutiska effekter.  Inte främmande från det neoklassiker, neosossar, neoliberaler och neokonservativa försöker sig på på hela länders ekonomier.

Appliceras den klämkäcka refrängen neoklassiskt på t.ex. EU-27 området får man närmare 25,5 miljoner arbetslösa män och kvinnor, varav 18,2 miljoner i eurozonen.
Senaste 12 månaderna har arbetslösheten stigit med 2,2 miljoner människor inom EU27 och 2,1 miljoner inom Eurozonen.

Än har inte den neoklassiska refrängen över EU27 området klingat ut, för att övergå till ett Lettland über alles. Lettland, där en stor del av vuxna befolkningen emigrerat och kvarvarande barn och gammelföräldrar försöker undvika att sjunga på sista versen…

Men får de hålls, de falsksjungade neo:sarna, kommer förstås även den dagen då de slipper sjunga We shall overcome varje gång de ställs inför faktumet att deras åtgärder resulterar i misär, och kan istället övergå till att unisont fotbollskörshojta om att deras psykoterapeutiska effekter fungerar, såsom några redan idag, fast mer med kraftigt läckande falsett lovsjunger Lettlands svaga uppgång, som bara uppstått för att landet nått botten efter en massiv påtvingad ekonomisk nedmontering.

Frågan är bara vartåt neo:sarna menar att invånare inom EU27 länderna skall styra sin kosa, såsom letter tvingats göra för att tjäna sitt uppehälle. Är det mot Sydamerika, Asien, Afrika, Nord- och Sydpolen, månen, Mars? Det är väl för en neoklassiker en ointressant detalj att befatta sig med i dagsläget. Det går ju alltid att krysta fram en teori för det då.

I Storbritannien sjunker den inhemska privata efterfrågan samtidigt som deras export försvagas. Det dubbla dåliga möter den konservativa regeringen med att också sänka den statliga efterfrågan genom att sänka löner, sparka människor, låta bli att investera osv, allt efter neoklassiskt skolboksexempel.  Och resultatet ? Hela landets ekonomi krymper än mer.

Idag har människor svårt att få ett rimligt mål mat på bordet där på den ön. Det varsnade en nära vid nyligt besök däröver. Ingen medial bild vi matas med. Här är det X-Factor och Top Gear istället.
 I Grekland är det förstås värre, mätt i antal människor som har svårt att få ett mål mat om dagen eller ens tak över huvudet. Där gäller Den stora depressionen, men utan att den benämns som det.

Bättre och bättre dag för dag är ursprungligen en engelsk sång från en tid då mycken orolighet skapades av och genom eliternas ekonomiska transaktioner.  Precis som idag.

Monday, October 1, 2012

Farliga papperstigrar

Svenska Bankföreningens VD

Papphammar  Papperstiger






"Creditors know that they are paper tigers in a fight with a government that uses its sovereign legal powers. So creditors try to weaken government, denouncing taxes and accusing it rather than creditors of being a deadweight responsible for austerity."

Michael Hudson

Thursday, September 27, 2012

Stig-Björn Ljunggren kirurgiska intellektualism

Stig-Björn Ljunggren en intellektuell kirurg, med skarpaste kniven snurrandes mellan fingrarna?
Njäe,  mer en Tårtans Frasse med en degskrapa av typen slickepott, krampaktigt hållen med båda händerna. Givetvis en orättvis liknelse. Frasse var ju godhjärtad och snäll…
Stig-Björn Lundgrens  
hjärnkirurgiska verktyg
Skittidningen Dagens Samhälle upplåter varannan vecka en spalt åt Stig-Björn, där han varvar kampanjande åt Svenskt Näringsliv med mer och ännu mer menlösa skriverier,  sådant som inte går att sälja, och som då får bli spaltutfyllnad, betald av skattebetalarna.

Denna vecka är spalten vigd åt kampanj för Svenskt Näringsliv, närmare bestämt, och som alltid i Dagens Samhälle -För rätten att få skicka skattefinansierade vinstuttag till skatteparadis!

Stig-Björns S-märkning är tänkt att ge lite extra bett åt saken, då den genomsnittlige moderaten inte anses ha någon från partiet ärvd kredit i frågan om skattefinansierad välfärdssektor.

Problemet för Stig-Björn, eller kanske mer för Svensk Näringsliv, är att den intellektuella skärpan mer är, såsom hos hans borgerligt sinnade
 meningsfränder, skarp som en gummiklubba.

Redan från början gör Ljunggren klart att han har svårt att följa resonemangen kring motståndet mot vinsterna. Fint tänker någon, mannen visar prov på självinsikt! 
 Men så är det tyvärr inte. Istället skriver Stig-Björn: 
 Om det inte fanns en möjlighet att ta ut vinster skulle inte heller välfärdsaktörerna försöka förändra verksamheten så att det uppkom något överskott. Då skapas ingen vinstpeng att skicka tillbaka in i systemet. Det där välbehövliga plusset skulle inte uppkomma.
En offentligt styrd verksamhet behöver inte gå omvägen peng ut till vinst - peng in till verksamhet för att åstadkomma förändringen av verksamheten, som Ljunggren låtsas. Det är inte ens önskvärt då det bara innebär extra administration. Det torde vara lättförståeligt.

Effektiviseringsvinster, eller för den delen höjda anslag (som idag förmodligen direkt skulle tas ut i ökad vinst inom det skattebetalda privat drivna välfärdsföretagen)  kan i offentligt driven välfärd styras till t.ex. fler personal, bättre patient- och arbetsmiljö, bättre utrustning etc. 
Vinsten är då placerad hos arbetstagare, vårdtagare och skattebetalare.

Det den privata ägaren ser som förlustbringande, t.ex. ökad personaltäthet, kan den offentliga verksamhetens ägare, dvs skattebetalarna se som vinst. För det krävs alltså inte att peng först måste ha genererats för att sedan gå till vinst och sedan åter in i verksamheten.  Vinsten existerar utan det förfarandet och man har hoppat över några resursslösande steg.

Stig-Björn påstår också att verksamheterna, om de drivs offentligt, skulle  
binda resurser där de är snarare än fortsätta förnyelsearbetet. Fokus skulle vara att dra till sig resurser snarare än att frigöra -mer resurser.
Men snälla nån, vad är då fokuset för ett privatdrivet aktiebolag, och i synnerhet ett riskkapitalistägt dito om inte att med fokus dra till sig resurser?

Och vad finns det för belägg för att bara för att något drivs offentligt börjar man samtidigt binda resurser som gör att förnyelsearbete upphör? Det är förstås bara uppdiktat nonsens.

Man kan också fråga sig om förnyelsearbete, när det inte leder till något gott, är förnyelsearbete att överhuvudtaget sträva efter.

 Vidare undrar man vad är det för resurser Stig-Björn menar binds? Resurserna som skapas genom att fler arbetar inom välfärdssektorn, istället för att gå arbetslösa?
Klart är i vart fall att förfarandet med att skicka vinster finansierade med skattemedel till skatteparadis, är att direkt göra användbara resurser oanvändbara för landet. Skulle dessa  "obundna" resurserna vara bättre för välfärden? Ja, om man tror att gubben i månen finns och att han har mycket att stå i så…
Utan incitament att förbättra blir det ingen förbättring, inga överskott.
Då blir det istället påbud om att "inte förstöra ackordet"
Bränna pengarna innan budgetperioden löper ut. Effektivisering under arbetsveckan tas ut på fredag eftermiddag i form av ledighet. Eller genom extravaganta investeringar i lokaler och personell kansliförstärkning.
Ja, att Stig-Björn Ljunggren har en ytterst begränsad syn på vad incitament kan vara, det visste jag redan. Det att rimliga eller t.o.m. bra ackord kan ses som en vinst åt arbetstagaren, alltså ett incitament är visst alldeles för avancerat. 
Eller så är incitament i form av vinst åt arbetstagare i Stig-Björns variant av socialdemokrati dåligt, medan vinst åt riskkapitalister, som skickar vinster utomlands, något bra.

I ett kommentarsfält här frågade Stig-Björn
"Vilka drivkrafter finns i den offentliga verksamheten då?"
Frågan var förmodligen ämnad att dumdrygt försöka sätta vinstkritikern på plats, men bemöttes ändå  med:
 drivkrafter kan vara viljan att lära sig någonting nytt, att utveckla sig själv och sina förmågor, att få ta ansvar, att ha kontroll, att medverka till att skapa kvalitet, att hävda sin självständighet och oberoende, eller varför inte lojalitet till människor och strukturer.
Det finns alltså en mängd olika drivkrafter, varav det ekonomiska är en och som mindre än 10% av befolkningen använder som huvudargument för att avgöra hur de fattar sina beslut.

Utöver det fick han också det mer djuplodande svaret av Putte:
 Det mänskliga behovet är det största och högsta drivkraften!
 Detta var 2011. Nu 2012 förstår man att Stig-Björn inte bemödade läsa svaret på sin egen fråga, alternativt förstod han inte svaret, eller så bryr han sig inte om sådant som gnisslar emot den utstakade agendan.
Vi kanske ska erinra oss skälet till att vi fick konkurrens i välfärdssektorn. Varför släpptes det in privata vesslor in i den offentliga hönsgården? Skälet var övertygelsen att skattebetalarnas pengar måste vara användas på bästa sätt. Och att det då behövs omvandlingstryck.
Men, idag är det tämligen glasklart att den konstruerade konkurrensen inte alls lett till vad övertygelsen önskade. Det är just därför det finns ett så massivt motstånd bland människor till vinster inom välfärdssektorn.  Övertygelsen har heller aldrig varit något som majoriteten delat.

Och omvandlingstrycket (som ingen kan se eller lyckats mäta), ett av Svenskt Näringsliv till leda pushade uttryck, ja hur är det med det? Välfärdsprivatiseringen leder till allt färre och större aktörer. Fram växer ett oligopol, där det påstådda omvandlingstrycket, som den konstruerade konkurrensen sägs ge, ja den försvinner förstås genom den minskade konkurrensen, om det överhuvudtaget någonsin funnits.
 Låt oss påminna om det som kallas "Rothsteins lag", efter statsvetaren Bo Rothstein i Göteborg som säger ungefär så här: Om vi inte får signal om vi gör rätt eller fel, kommer vi i det långa loppet att göra mer fel än rätt.
Har inte Stig-Björn tänkt tanken att den lagen är fullt applicerbar på privatiseringscirkusen inom  välfärdssektorn? Många starka signaler om hur fel på fel gjorts och görs uppfattas av en förkrossande majoritet. Är det konstant radioskugga var än Stig-Björn befinner sig?
Själv skulle jag uppskatta om någon lade ner mer kraft på att ifrågasätta förlusterna i välfärden i stället för vinsterna.
Sätt igång och uppskatta bara! För ett ifrågasättande av förlusterna i välfärden görs för fullt, dvs allmänheten förstår att skattepengar som inte går till välfärd, utan istället slinker ner i fickorna på några få ägare, är just en förlust för och i välfärden.

I spalten ville Stig-Björn Ljunggren visa på tankeluckor hos de som motsätter sig det hejdlösa skattesvinnet.  Men istället fick vi se en riktig freak show, där huvudnumret blev exponeringen av ett rejält hål i huvudet  på Ljunggren (för att använda hans egna ord).

Wednesday, September 26, 2012

Förstärkning av det neoklassiska makro-teoretiska bygget

Genom att överbalansera budgetunderskottet, samtidigt som man strävar efter att få statsskuldens impregnerande effekt på inflationstrycket genomsnittligt nämnvärt, uppnås en tillväxtfaktor.

Ett myopiskt skattetryck på lönetrösklarna kan sedan förflyttas gradvis på Walterkurvan.
Nedan ses skattekilarnas inbrytning på en överarmsstark längd viktad i NAIRU.



Västekonomiers stadigvarande krympningsproblem ger neoklassiker jobb att löpande leverera teoriförstärkningar ämnade att sprida dynga ljus över dagens situation.

Monday, September 24, 2012

Och inga andra ord kom för Löfven

Toppsossar jobbar på  nyspråket.


-Jag har jobbat hela mitt vuxna liv med näringslivet. Jag vet att det är väldigt bra att vara fokuserad och tydlig med vad som behöver åtgärdas, att detta är huvudstrategin och då kallar man det för affärsplan, sa S-ledaren Stefan Löfven.
'
Fokuserad och tydlig med vad som behöver åtgärdas ≠ Åtgärdsplan eller handlingsstrategi?  Ej längre gångbara ord för en socialdemokrat i tiden?

Så det var en affärsplan Stefan Löfven använde sig av när han som Metallbas gick med på att sänka löner 2009. Och det är en affärsplan som skall göra honom till socialdemokratisk statsminister 2014. 

Då vet vi det…












Sunday, September 23, 2012

Små delförklaringar till tingens ordning

I bland finner man på små episoder ur människors liv som illustrerar ett varför kopplat till ett något.

På neweconomics.org skriver David Boyle om hur han vid sitt första besök i Bank of Englands (the high temple of the old economics) lokaler får syn på deras stora 2-våningsbibliotek, där alla pappershandlingar äldre än 30 år, inklusive alla plågsamma beslut banken varit del i, återfinns.

The Bank of England archive is a real library, not like the sadly-depleted City Business Library which told me recently it was their policy to throw away any material more than three years old – possibly the real reason why the financial system never learns from history.
I had the opportunity to put the words ‘money creation’ into their computerised index.  
Nothing came up…

Thursday, September 20, 2012

Vad de samhällsnyttiga banker kan göra

På  Michael Hudson hemsida finns en intervju upplagd med mannen själv (http://michael-hudson.com/2012/09/set-up-to-fail/).  I den fanns ett litet avsnitt som jag tyckte var talande för varför ekonomin minst sagt haltar. Nedan min simpla översättning av det avsnittet.

2011 plöjde den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, ner $800 miljarder i bankräddningsprogram.  Till en ränta på 0,25 %  "lånade" sedan miljarderna ut till bankerna. 
 En del av det deponerade bankerna direkt hos Federal Reserve med ränta, men en summa som motsvarade de $800 miljarder i bankräddningsprogram lånades vidare till utländsk valutaspekulation och valutahandel, i huvudsak till BRIC länder.

Med andra ord, bankerna tog alltså Federal Reserves räddningspengar på 0,25% ränta, köpte  brasilianska obligationer som gav en ränta på 11%, och stoppade
skillnaden på 10,75%  i egen ficka. 

Inte nog med det. Alla Federal Reserve miljarder som rann in i den brasilianska ekonomin tvingade upp värdet på den brasilianska valutan och gav bankerna en valutahandels "free ride" utöver de 10,75% i ränteskillnad de tjänade på obligationsköpen med pengar som i sig var räntefria.

Detta möjliggjorde för bankerna att ytterligare skuldsätta ekonomin med resultatet att ekonomin krympte ytterligare.


Ingenting utav det gigantiska "räddningspaketet" hade med den reala ekonomin att göra, annat än att den dränerade den ytterligare. 

Krispannkaka

Ny dag, ny prognos från Anders Borg.  Inte länge sedan såg det ljust ut i ekonomin, menade Borg. Fast det var direkt efter alla avslöjanden om slöseri inom statliga verk och att näringsministern Annie Lööf skickat Centerns räkning för en dyr festmiddag till skattebetalarna via staten.

Nu har det varit lugnt en stund, inga för regeringen jobbiga avslöjanden och Anders Borg vågar sig ut igen för att varna för krisigare tider.

Och solen gick ner
Men flaggan gick upp
Pannkakan… den fastnade i pannan

Att mörka sina ideal

Hur gör man det?  Ett sätt är att hävda att man är opolitisk, att man inte i första hand driver politik när man propagerar i politiska frågor.  Att man "bara" är en pragmatiker som vill se bättre resultat.
Ett annat sätt är att peka ut sina meningsmotståndare som idealister och samtidigt förneka att man själv är idealist. Och i samband med utpekandet utmåla idealism som något tveksamt, för att omedelbart ta tillbaka något litet, och utföra en slags nästan rätvinklig triangulering, det för att man vet att det finns gott om idealister på idealismförnekarens egen kant, och man inte sällan gillar att referera till de egna när så passar.

Förfarandet att peka finger och förneka, är en av Mats Edmans (chefredaktör för Dagens Samhälle) huvudsysslor, denne ut i fingerspetsarna nyliberala, med skattemedel avlönade, idealist.

I veckans DS sällar sig chefredaktören Mats Edman till den unkna högerkrets, som aktivt valt att misskreditera de två journalisterna som släppts ur etiopiskt fängelse.
Kampanjens syfte är att flytta fokus från vad journalisterna egentligen arbetade med att undersöka,  Lundin Oils och Carl Bildts eventuella del i de brott mot mänskliga rättigheter som skett i Etiopien i samband med oljeutvinning.

"Människor har olika ideal. Jag tycker därför att vi ska bedöma alla efter handlingar och deras konsekvens, och mindre till fagert tal", avslutar Mats Edman.

Problemet för Mats Edman är bara att det direkt slår tillbaka på honom själv. Inte minst på hans handlingar som nyliberal propagandist. Det slår också direkt tillbaka på innehållet i hans senaste textmassa, hans fagra tal i Dagens Samhälle, där han implicit utmålar journalisterna till att vara antidemokrater,  för att de säger sig vara marxister.
 Men förstår Mats Edman det själv?

Edman skriver också: "I det demokratiska Sverige är vi bättre. Hos oss kan antidemokrater kräva föreningsbidrag, presstöd och arvode från stat och kommun."
Kommer Mats Edman tänka på det när han synar sitt lönebesked, eller kommer hans blåsvullna förstorade pekfinger bekvämt dölja avsändaren? Det senare gäller nog.

Wednesday, September 19, 2012

Kräver och kväver

Så håller S-toppen i det fördolda på och smider på sin politik. Dokument och mejl skickas fram och tillbaka. Tankar och idéer utbyts i syfte att förfina. Och resultatet? 

En ekonomisk politik identisk med nuvarande och som skapar mer och mer arbetslöshet,  tillsammans med hårdare och hårdare krav på ofrivilligt arbetslösa att söka försvunna jobb.
Skall de kalla det reform också?

Ur oron av att förlora sin redan usla arbetslöshetsersättning är det uttänkt att arbetstillfällen växer.  Visst, en och annan opportunist  entreprenör, som förstår att utnyttja hotet arbetslösa utsätts för, kommer säkert kunna skapa några subventionerade låglönejobb, i syfte att bekosta opportunistens  entreprenörens egen flådiga livsstil. Äganderätten ger ju en den rätten.

Man kan t.ex. låta arbetslösa märka varor i butik med papper, penna och klister, varor som de sedan själva handlar med krediter skapade genom några få knapptryckningar i privata banker. Thomas Östros myser vid tanken.

Sedan kan socialdemokratiska toppar ställa kravet att de får bekosta papper, penna och klister själva. För det viktiga är ju trots allt att, alla de där som flydde Göran Persson och hans gäng till förmån för Reinfeldt och Borg, kommer åter.

Tuesday, September 18, 2012

Sven Otto Littorin smyger sig på

Region Skånes styrande femklöver,   Mp + Alliansen har bestämt sig för att anlita Sven Otto Littorin som konsult. Vad Sven Otto exakt ska konsulta i tycks oklart, och när något är oklart undviker man att specificera, så även i detta fall. Det enda säkra är att han kommer garanteras ett fett arvode utan återbetalningskrav om han inte levererar.

   Det sägs att han skall ragga jobb genom att knacka dörr och det från London.  Om Littorin är skriven i London innebär det att skattepengar rinner ut ur landet. Region Skåne är för övrigt ordentligt underfinansierat i flera hundratals miljoner klassen.

Lyckas Sven Otto Littorins jobbraggning genom dörrknackning bli hälften så bra som hans  FAS 1-3 så vet vi vad som väntar Skåne.

Sunday, September 16, 2012

Göran Persson vill ha mer sylt

Bloggaren Björnbrum (http://bjornbrum.blogspot.se/) lyfter en notis i SvD om att förre S-ledaren Göran Persson blir riskkapitalist, något som fick mig att kommentera det hela hos honom. Jag kopierar det till nedan (för lat för att omformulera det).

Rotar man lite i vad det är för IT-bolag Göran Person ger sig in i ser man att det är ett tämligen riskfritt projekt.

Bolaget säljer systemet Cosmic och har redan införts i flera landsting. Bytet till Cosmic har påvisat hur svårt det är att just byta system, med mängder av problem, många allvarliga såsom lägre patientsäkerhet under införandeprocessen, som är lång, och sämre tillgänglighet under dito period, tyngre arbetsbörda osv.

Detta gör förstås att man från ledningshåll kommer att dra sig för att byta till något annat konkurrerande system som påstår sig vara bättre, och marknaden som skall ge de berömda fördelarna är då satt ur spel, vilket passar Göran Perssons satsning som handen i handsken. Det skall till att vara riskkapitalist när det är riskfritt.

Saturday, September 15, 2012

Min princip är principiell

Så svarar jämställdhetsministern Nyamko Sabuni,  utifrån den verklighet hon säger sig leva i,  och i anslutning till frågan huruvida äganderätten skall väga tyngre än jämställdhet.

I Lördagsintervjun ger sig Nyamko en kort sväng ut till försvar för  regeringens ändring av instruktion till Försäkringskassan, den där FK inte längre skall verka för mer jämställt uttag i föräldrapenningen. Några sekunder senare säger hon att hon inte kände till ändringen.  Är det hennes minne som är extremt kort eller hoppas hon på att lyssnarens skall vara det?

På frågan om regeringen skall ändra tillbaka svarar hon  -Vi har redan ändrat tillbaka.
Ordet goda byttes till bättre och hastigt gick det, enligt Nyamko.

Jämställdhetsministerns ansvarsområde omfattar bl.a. förskolor. Privata förskolor visar sig ha färre utbildade förskollärare, och ingen förbättring gällande löner. Känner hon till det? Nej.

Istället väljer Nyamko att lyfta äldreomsorgen som ett område där privatisering lett till förbättring. Fast personaltätheten är lägre inom den privata äldreomsorgen, lönerna inte högre och arbetsbelastningen högre .
 Är det att justera upp kvinnors villkor?  Svaret från jämställdhetsministern blir att det är viktigare att vi kan välja, och att teorin, den som sa att privatiseringen skulle leda till bättre arbetsvillkor, den tror hon fortfarande på.

 -Det är bara att byta till en bättre arbetsgivare om man är missnöjd med sin nuvarande.
Jobben växer s.a.s. på träden om bara denna teori får råda. Att det inte visar sig vara så i verkligheten spelar ingen roll. Borgerligas sjätte sinnet försätter berg och mer därtill, det tar bara litet längre tid än beräknat.

Inom privat äldreomsorg har man otryggare anställningsvillkor, fler timanställda och färre heltidsjobb. -Men om vi vänder på det, varför skulle anställda inom det privata vara kvar om det är bättre inom t.ex. kommunen? frågar Nyamko som svar på att få fakta uppläst i plytet av Tomas Ramberg.

Tja, kanske för att kommuner och det offentliga liksom det privata inte sitter på x antal öppna platser, och nog heller inte framgent kommer se det som sin uppgift att tillhandahålla  den missnöjde arbetstagaren möjligheten att lätt byta arbetsplats.

Och så RUT, har det påverkat antalet kvinnor i ledningar och styrelser, såsom det påstods och finns det belägg för det? -Alla kvinnor jag pratat med i karriären säger att "vi måste avlastas från det obetalda arbetet".
Är det ditt beslutsunderlag?  Ja, blir svaret mellan och efter många ord.

RUT skall kunna gå till läxhjälp, men de som inte har råd men som skulle behöva det, vad göra med dem?  -Skolan skall vara såpass bra att man inte behöver läxhjälp, svarar jämställdhetsministern.
  Varför en kaka på en annan till välbärgade i syfte att skapa jobb åt studenter som studerar? Låter inte riktigt lika effektivt som det att byta ordet goda till bättre.

I Lördagsintervjun får vi också veta att hon är förtjust i slott och herrgårdar och att jantelagen råder i Sverige, det senare något en god folkpartist aldrig försitter tillfälle att påpeka.

Thursday, September 13, 2012

Två ufon på en kväll

Viggo Cavling, vad kan han? Inte det han var satt att kommentera i skitprogrammet Debatt i vart fall.

Ett av alla ämnen skulle handla om Palme och i förbifarten uttalade sig Viggo  om varför ekonomin på 70-talet var som den var och vad det ledde till. Kort och gott; två års lönehöjningar på 30%  ledde till ekonomisk katastrof. Och så var det avklarat.

Och så undervisade han om löntagarfonderna med sin gälla stämma. Motståndet bara fanns där, av sig självt, för att människor ogillade dem, av sig självt.
Att dåvarande Svensk Näringsliv dragit igång tidernas största propagandaapparat för att få bort de urvattnade löntagarfonderna, det har väl ingen betydelse…längre.

Att vara född 1969 behöver ju inte innebära att man också måste vara en historielös pajas som rapar upp påhitt skapade av Svenskt Näringsliv i SVT.

Per Gudmunsson, också¨69:a, också pajas, också där.  Ty det handlade om araber och muslimer, och han ser ju sig själv som någon slags expert på dem. Även här var allt frikopplat från alla tidigare händelser, såsom petitessen massivt invasionskrig. Allt kokade ner till att de där otäckingarna till araber tillika muslimer hatar yttrandefrihet och demokrati. Det är så enkelt i Gudmunsson dumvärld.

Viggo Cavling och Per Gudmunsson, två ufon bredvid varandra,  det hade blivit ännu bättre TV.

Knutna ger bunden pris för oberoende

Föreningen Sjukhusläkarna har givit Dagens Samhälle och dess chefredaktör Mats Edman ett pris. Visslarpriset heter det visst och allt tyder på att det är ett skämt eftersom det ges med motiveringen att tidningen utvecklats till oberoende granskare.

Tidningen och Mats Edman är ju förstås allt annat än oberoende, utan istället ett propagandaorgan för allehanda privatisering inom det offentliga, simpel kampanjjournalistik och däremellan medium för allehanda unkna nyliberala idéer.

Denna vecka är inget undantag och i numret ger sig Mats Edman på det relativa fattigdomsbegreppet, ett begrepp som är vedertaget men som alltid provocerar alla nyliberaler till att tugga fradga.

-Detta pris stärker vår position som en oberoende aktör på välfärdsmarknaden, sa chefredaktör Mats Edman i Malmö Arena,  och alla läkare garvade läppen av sig, får man förmoda.

Smokestack chasing

Jaga skorstenar, med det menas åtgärder för att locka till sig en industri av något slag genom att t.ex. erbjuda extra billig mark.

En inverterad variant: låg kommunalskatt och höga bostadspriser i syfte att hålla bort blue collars.

Saturday, September 8, 2012

Ostört pladdrar Anders Borg på

Så är han igång och spår framtiden med hjälp av sina matematiska färdigheter igen,  finansministern som haft flest fel av alla tänkbara inom sitt skrå.

I Lördagsintervjun i P1  meddelar han att han och hans kompisar räknat på vad som skulle hända om man höjde a-kassan. Resultatet blev:
kostnad  -30.000 jobb de tre första månaderna!

Varför försvinner då 30 000 jobb?
Borgs uträkning baseras på att man "vet" och det "robust"  att:

1. Arbetslösa slutar söka de jobb som idag inte finns, även de jobb som skapas till följd av att de får mer i plånboken att spendera ut i ekonomin.

2. Arbetslösa väljer att vara kvar längre i arbetslöshet, när de har mer pengar att spendera i ekonomin, något som i sig ger fler jobb som de arbetslösa inte vill söka.

3. Lönetakten drivs upp lite grann (främst bland låglöneyrken) vilket leder till att de med låglöneyrken får mer pengar att spendera i ekonomin, som i sin tur leder till fler jobb tillsammans med de fler jobb som blir till när arbetslösa har mer pengar att spendera i ekonomin,  rubbet är jobb som de arbetslösa inte vill söka och det för att de har fått mer i plånboken.

4. Icke arbetslösa bestämmer sig (om a-kassan höjs) för att inte byta jobb lika ofta, vilket minskar rörligheten på arbetsmarknaden, något som av någon anledning skall leda till färre jobb  och som gör att  arbetslösa slutar söka de jobb som försvinner.  Arbetslösa  skulle ju förstås inte sökt jobben även om de funnits kvar eftersom de notoriskt låter bli att söka jobb, även de jobb som blir till när de får mer pengar i plånboken som de spenderar i ekonomin.

Allt detta sammantaget blir då när Borg summerar; 30.000 färre jobb de tre första månaderna. Den du!

 En av de sämsta intervjuerna , där Anders Borg tilläts breda ut sig utan minsta grillning.  "Mmm" och tystnad dominerade som följdfrågor.

Friday, September 7, 2012

Folk hör inte. Höj volymen!

 Uppförsbacke och motvind för den minoritet som förespråkar vinstuttag inom vård, skola och omsorg. Trots alla goda möjligheter de har att få ut budskapet om vinstuttagens förträfflighet ogillar fortfarande en stor majoritet av befolkningen läget, och det baserat på något så udda som år av erfarenhet av att leva i verkligheten.
Det som utlovades,  allting bättre och billigare, har inte införlivats, och valfriheten har som bäst visat sig innebära att man får välja en lott,  som mycket väl kan vara en nitlott. Och det ratar man, till Svenskt Näringslivs stora förtret.

Det är ett par år till nästa val, dessförinnan en kongress för sossarna, där Stefan Löfven (för 1:a gången) skall bli vald till partiledare. Valet till S-ledare är förstås bara formalia.  Mannen har vid kongresstidpunkten sedan länge varit ditplacerad av ett litet gäng inom S.  Några andra kandidater lär inte finnas att välja på för kongressens deltagare. Fast de skulle nog inte våga välja någon annan heller.  Arbetsro kostar uppoffring,  inom sossarna demokratisk sådan och ingen tycks längre ha problem med den typen av uppoffring, såsom Stig Malm hade när Juholt fick uppdraget. Underbart är kort…

Hur som, på denna kongress skall sossarna bestämma sig för hur mycket och på vilken sida de skall vingla sig fram i frågan om vinstuttag inom vård, skola och omsorg.  Som största parti är S högintressant för Svenskt Näringsliv och deras intresseorganisationer Almega, Vårdföretagarna och Friskolornas Riksförbund, i synnerhet då de vet att partiets ledning, gärna med omsvep men utan att blinka, kan fullständigt strunta i vad deras väljarbas och övriga befolkningen tycker och tänker i frågor som vinstuttag inom vård, skola och omsorg.

Så majoritetens ovilja att gilla läget, obekväma tillställningar som S-kongress 2013 och valet 2014 har fått Svenskt Näringsliv att dra igång den största propagandaapparaten sedan löntagarfonderna, döpt till Stärk kvaliteten i välfärdssektorn.  Huruvida man kommer att  hyra järnvägsvagnar, bussar och charterplan för att transportera demonstranter till Stockholm för att åstadkomma ett kampanjklimax såsom man gjorde på 80-talet är inte klarlagt, men att kampanjen är i full gång råder det inget tvivel om.

Inte minst syns det i tidningen Dagens Samhälle, Sveriges Kommuner och Landstings egen och i det närmsta helt skattefinansierade blaska.
I den har tonläget konstant skruvats upp till idag hysteriska övertoner. Främst från tidningens chefredaktör Mats Edman, som veckovis viger en helsida på näst bästa plats, baksidan, till propaganda för privatisering och vinstuttag och för riskkapitalbolag i skatteparadis.

Fast chefredaktör Mats Edman vet förstås att det inte räcker med enbart hans egen brölande baksida.  Den kan bara låta till en viss nivå, sedan blir det bara rundgång. Så för att få till högre volym krävs att fler sidor och andra röster blåser på med samma budskap.

Denna vecka blev det "journalistik" i form av en rundringning till 50 särskilt utvalda socialdemokratiska kommun- och landstingspolitiker, en rundringning till för att kunna genererar rubriker fetare än någonsin tidigare, där framsidan upptas av Nej!  8 av 10 S-toppar vill inte förbjuda välfärdsvinster,  och följs direkt av nästföljande två sidors braskande rubrik  Massivt S-nej till vinstförbud.

För inte allt så länge sedan släpptes en undersökning som visade att majoriteten S-politiker ute i kommunerna ogillade vinster i välfärden.  Den undersökningen baserades på s-politiker ute i alla landets kommuner, om jag inte missminner mig, till skillnad då från Dagens Samhälles uppringning av 50 lämpligt utvalda  politiker.  Undersökningen baserad på hela landet renderade f.ö. inte några större typsnittsstorlekar i Dagens Samhälle. En gissning god som någon annan är att undersökningen visade fel resultat och att Dagens Samhälles riggade rundringning till utvalda S-politiker visar rätt resultat och därmed förtjänade bautastora typsnitt.

Det händer förstås att Dagens Samhälle låter personer som hyser majoritetens åsikter i frågan om  vinstuttag komma till tals. Men det sker alltid omslutet av bombardemang från privatiserings- och vinstuttagens förespråkare.  Förra veckan var just en sådan enstaka gång, där bl.a. en vänsterpartist tilläts yttra sig och gjorde det tämligen lättbegripligt och tydligt,  dvs  lätt att följa och förstå resonemanget, och helt utan stora braskande rubriker.
 Denna vecka kom så motkanonad och spärreld genom riggad låtsasundersökning med tillhörande feta rubriker, tillsammans med självaste chefredaktör Mats Edmans utpekande av de extrema, dvs de som ogillar dagens ordning.

Översatt till verkliga förhållanden är alltså majoriteten av befolkningen extrema. Majoriteten är kanske rent av extremister? Här finns ett känt tema för Mats Edman att ta tag i, temat hur folket i landet är funtat. Kanske kan det bli till en liten skrift som kan ges ut av Timbro. Kanske kan statsminister Reinfeldt och socialminister Kristersson ge tips om hur man får den slagkraftig (förmodligen inte…).  Kanske kan Timbro slå ihop deras tre alster till en litterär triptyk.

Thursday, August 30, 2012

Allianssons! Det läcker!

Det har varit mycket ståhej kring dyrt festande tillsammans med att åtgärder inte ger utlovad effekt av typen många fler jobb. Allt detta har förstås runnit in i Allianssons farstu. Skyddsvallar pallar inte för hur mycket som helst och nu har det alltså sipprat in lite av den illaluktande sörja de själva dumpat utanför.

Att komma tillrätta med varför det överhuvudtaget börjat läcka är inte viktigt för Allianssons. Här handlar det istället om att ge order till snurriga låtsasdoktorer som skall få invånarna att sluta stirra in i  farstun. Vad mer passande då än att skicka ut Anders Borg med en av alla sina prognoser, denna gång en ljus sådan innehållande en framtida lägre arbetslöshet. Visserligen inte lägre arbetslöshet än när Allianssons själva tillträdde (då rådde det massarbetslöshet enligt dem själva)  och med vetskapen att Anders Borg hittills haft fel i sina prognoser, men ändå.

En Anders Borg med eller utan prognos gjorde dock ingen sommar så det blev till att skuffa ut statsminister Fredrik Reinfeldt i offentligheten för att högljutt proklamera att statens finanser är goda, reformutrymme finns och stora satsningar på järnväg kommer…  i framtiden…om inget oförutsett  händer.

Fick då Alliansson stopp på allt bläng in i deras farstu?  Tja,  Norrköpings mustaschmumlande starke man,  det socialdemokratiska kommunalrådet Lars Stjernkvist, tidigare politisk skrivdräng åt Göran Persson, blev i vart fall helt till sig i brallan av att få höra om Allianssons tågsatsningar som kanske blir av  …om inget oförutsett  händer.

Thursday, August 16, 2012

Maud Olofsson tipsar om hur utvärdering skall gå till

 Det tycks ha gått sissådär att utvärdera Tillväxtverkets försök att skapa tillväxt genom stöd till kvinnligt företagande, om man skall tro myndigheten Tillväxtanalys som försökt göra just det. Problemet lär ha påtalats redan 2011 inför tidigare näringsministern Maud Olofsson .

Ställd mot väggen 2012 visar Maud Olofsson hur en slipsten skall dras:
 – Till skillnad från tidigare regeringar initierade jag en utvärdering av den satsning som vi satt igång. Det är ovanligt att man vill utvärdera sig själv, och det gjorde aldrig mina företrädare. Det är ett plus i kanten som minister, säger hon till SvD.se.

Det blev plus i kanten när Maud gör det ovanliga och utvärderar sig själv.
Lärdomen blir således att göra det ovanliga till mer vanligt, dvs Tillväxtverket skall utvärdera sig själv för att få plus i kanten.

Monday, May 14, 2012

Svergedemokraterna jobbar på nytt partiprogram?

Såg en löpsedel idag på den lokala foderbutiken om slagsmål och uteslutning inom Sverigedemokraterna.

Wednesday, April 4, 2012

Maud Olofsson belönas för väl utfört arbete

Hörde en liten notis på radion igår att förre näringslivsministern och centerledaren Maud Olofsson, även känd som konkurs-Maud, gjort sig förtjänt av en styrelsepost i LKAB.

I samma sändning nämnde de att skulderna i samband med SAAB:s konkurs är mycket större än man tidigare trott, att de idag ligger på bortåt 13 miljarder och att tillgångarna bara täcker en bråkdel av de miljarderna.

Vilka meriter som åberopats för att sätta Maud i LKAB:s styrelse är inte känt, mer än att hon tyckt lika i allt som regeringen Reinfeldt och den föreslagna styrelsens övriga medlemmar anser att man skall tycka, däribland att återinföra vd-bonusarna i de statliga bolagen. Kanske tycker Regeringen Reinfeldt att  hennes tid som VD i Hushållningssällskapet  i Västerbotten, med massiva felsatsningar, är ytterligare en merit i sammanhanget.

Saturday, February 18, 2012

Krogbranschens klustereffekter värnas

Så visar det sig att den sänkta krogmomsen inte gav den jobbskapande effekt som utlovats. Ja, man kan förstås alltid hävda att den på lång sikt kommer att göra det. Men herre på täppan, som den enskilt främsta åtgärden, får väl då fortsatt jobbskatteavdraget anses vara, som i de bästa av världar åtminstone borde ha gett några fler handläggaruppgifter på skattekontoren, om nu inte datorer sköter det.

Eftersom krogmomsen inte alls fungerar som utlovat, byter regeringen nu fokus gällande den sänkta momsens funktion. Idag heter istället att det är ett sätt för företagen att kunna behålla personal i tuffa tider, lite som S-ledaren Stefan Löfvens förespråkande av lönesänkningar, fast tvärtom.

Om man kombinerar momssänkningen, som gör ägarens plånbok tjockare, med lönesänkningen, som gör ägarens plånbok tjockare, får man inte bara en extra tjock ägarplånbok, man bör också få en riktig superduper-jobbskapare eller superduper-jobbräddare.
Vilket av de två beror på konjunkturen och allt förutsätter att man tror på regeringen Reinfeldt och/eller Stefan Löfven. Huruvida man skall tro någondera bestäms av vad förtroendeundersökningar i media visar.

Med krogmomssänkningen visar den borgerliga alliansregeringen att man värnar de för Sverige viktigaste industriella klustren, där toppforskning med professor Carl Jan Granqvist i spetsen, gör oss till världsledande inom vinprovning, vett och etikett, och hur man skapar flytande komponenter genom redning eller emulsion, utan att det klumpar sig. Det är här, tillsammans med det RUT-industriella klustret, Sveriges ljusa framtid växer fram.

Att både krog- och RUT-branschens kluster är betydligt viktigare än t.ex. medicin-, fordons- eller varvsindustrins kluster vet vi genom att borgerligt evangelium förkunnar att marknaden reder sig bättre ju mindre statens inblandning är.

Så när nu regeringen Reinfeldt, som aldrig skulle få för sig att pumpa in skattebetalares pengar i företag som inte kan klara sig på egna ben, och dessutom gör det före det att tuffare tider infunnit sig,  beror det på att regeringen Reinfeldt tar ansvar, denna gång ansvar för Sverige viktigaste industriella kluster, det kring krog och RUT.

Friday, January 27, 2012

Idag är godsherren Göran Persson mycket nöjd, hans uppdragsgivare likaså.

Förre statsministern Göran Person, numera högavlönad konsult åt den av Moderater ägda pr-firman JKL, passar på att göra rätt för sitt feta arvode, genom att i radion säga: 


- Äntligen finns det en partiledare som förstår att exportindustrin är Sveriges ryggrad. Det har det inte funnits på väldigt länge.

Den blyge godsherren syftar förmodligen på sig själv, som den som senast förstod att smörja exportindustrin på alla upptänkliga vis, så att den kunnat göra enorma vinster, som inte kommit invånarna i landet till del, men väl ägarna.

För det vet man tämligen väl, lönerna har hållits tillbaka till förmån för exportindustrin,  den relativa  arbetskraftskostnaden likaså (bara Irland har billigare arbetskraftskostnad utav jämförbara europeiska länder),  samtidigt som återinvesteringen av exportvinsterna inte tillnärmelsevis har hamnat i Sverige, där de har arbetats ihop.

Så man kan med fog fråga sig för vems fläsk denna Sveriges ryggrad är ämnad. Från Göran Persson får vi dock aldrig något svar på den frågan. Det skulle alldeles för uppenbart visa vems ärenden han gått sedan han "städade upp" i Sveriges ekonomi på 1990-talet.

Tillbaka till framtiden, den framtid som avslutades 2007 i och med att Persson avgick,  tycks vara sossehögerns idé om vad ett nytänkande fräscht S innebär.
Ja, vi vet ju att högersossar har patent på vad som är nytt och fräscht och vad som är mossigt gammalt bakåtsträvande. Det patentet har förövrigt omvandlats till en naturlag, dock oklart när det officiellt skedde.

Den kunskapsbaserade politik, som några få uppsatta socialdemokrater talat om, kommer vi att få se oss i månen efter, förutom i någon marginell fråga.
Agendan sätts av högersossarna och där har verklig kunskap och empiri ingen plats, om den visar att de är ute och cyklar, i synnerhet inom den ekonomiska politiken.

Denna avoga inställning till kunskapsbaserad politik delar högersossarna för övrigt med deras meningsfränder, den uttalade högern.

I bästa Sovjetstil

Idag kunde man se Stig Malm sitta och pladdra i en tv-soffa, att man vid tiden strax efter valet av Juholt, insåg att det inte håller att utse partiledare i bästa Sovjet-stil. Det sitter Stig Malm och säger samtidigt som S just utsett Stefan Löfven i  -Tada!  bästa Sovjet-stil.

 Men Löfven kommer ur LO-leden, är en högersosse och är ursprungligen svetsare (för decennier sedan), och det gör att Stig Malm redan idag utser denne (i bästa  Sovjet-stil) nyutnämnde partiledare som nästa framtida statsminister.

Helt plötsligt är det inte för Stig Malm ett dugg viktigt hur förfarandet har gått till. Det är inte ens viktigt att det 2013 skall till en kongress för att eventuellt omvälja den i bästa  Sovjet-stil tillsatta Stefan Löfven.

I en intervju utanför partihögkvarteret får Sven-Erik Österberg, mannen gjort sig känd för att absolut inte vilja uttala sitt förtroende för Juholt, men väl kommit överens med Thomas Östros och playboysossen Rosengren, under en middag,  att Juholt måste bort,  frågan - vad kan Stefan Löfven bidra med som inte Juholt kunde?

-Framför allt, hålla ihop partiet, blir den illojale högersossen Österbergs svar. 
Nu är det viktigt att alla sluter upp bakom den av sossehögern utsedda partiledaren,  och gör tvärt emot vad - de - själva gjorde mot Juholt.

Vilken känsla de gamla rävarna har för demokrati.