Thursday, September 27, 2012

Stig-Björn Ljunggren kirurgiska intellektualism

Stig-Björn Ljunggren en intellektuell kirurg, med skarpaste kniven snurrandes mellan fingrarna?
Njäe,  mer en Tårtans Frasse med en degskrapa av typen slickepott, krampaktigt hållen med båda händerna. Givetvis en orättvis liknelse. Frasse var ju godhjärtad och snäll…
Stig-Björn Lundgrens  
hjärnkirurgiska verktyg
Skittidningen Dagens Samhälle upplåter varannan vecka en spalt åt Stig-Björn, där han varvar kampanjande åt Svenskt Näringsliv med mer och ännu mer menlösa skriverier,  sådant som inte går att sälja, och som då får bli spaltutfyllnad, betald av skattebetalarna.

Denna vecka är spalten vigd åt kampanj för Svenskt Näringsliv, närmare bestämt, och som alltid i Dagens Samhälle -För rätten att få skicka skattefinansierade vinstuttag till skatteparadis!

Stig-Björns S-märkning är tänkt att ge lite extra bett åt saken, då den genomsnittlige moderaten inte anses ha någon från partiet ärvd kredit i frågan om skattefinansierad välfärdssektor.

Problemet för Stig-Björn, eller kanske mer för Svensk Näringsliv, är att den intellektuella skärpan mer är, såsom hos hans borgerligt sinnade
 meningsfränder, skarp som en gummiklubba.

Redan från början gör Ljunggren klart att han har svårt att följa resonemangen kring motståndet mot vinsterna. Fint tänker någon, mannen visar prov på självinsikt! 
 Men så är det tyvärr inte. Istället skriver Stig-Björn: 
 Om det inte fanns en möjlighet att ta ut vinster skulle inte heller välfärdsaktörerna försöka förändra verksamheten så att det uppkom något överskott. Då skapas ingen vinstpeng att skicka tillbaka in i systemet. Det där välbehövliga plusset skulle inte uppkomma.
En offentligt styrd verksamhet behöver inte gå omvägen peng ut till vinst - peng in till verksamhet för att åstadkomma förändringen av verksamheten, som Ljunggren låtsas. Det är inte ens önskvärt då det bara innebär extra administration. Det torde vara lättförståeligt.

Effektiviseringsvinster, eller för den delen höjda anslag (som idag förmodligen direkt skulle tas ut i ökad vinst inom det skattebetalda privat drivna välfärdsföretagen)  kan i offentligt driven välfärd styras till t.ex. fler personal, bättre patient- och arbetsmiljö, bättre utrustning etc. 
Vinsten är då placerad hos arbetstagare, vårdtagare och skattebetalare.

Det den privata ägaren ser som förlustbringande, t.ex. ökad personaltäthet, kan den offentliga verksamhetens ägare, dvs skattebetalarna se som vinst. För det krävs alltså inte att peng först måste ha genererats för att sedan gå till vinst och sedan åter in i verksamheten.  Vinsten existerar utan det förfarandet och man har hoppat över några resursslösande steg.

Stig-Björn påstår också att verksamheterna, om de drivs offentligt, skulle  
binda resurser där de är snarare än fortsätta förnyelsearbetet. Fokus skulle vara att dra till sig resurser snarare än att frigöra -mer resurser.
Men snälla nån, vad är då fokuset för ett privatdrivet aktiebolag, och i synnerhet ett riskkapitalistägt dito om inte att med fokus dra till sig resurser?

Och vad finns det för belägg för att bara för att något drivs offentligt börjar man samtidigt binda resurser som gör att förnyelsearbete upphör? Det är förstås bara uppdiktat nonsens.

Man kan också fråga sig om förnyelsearbete, när det inte leder till något gott, är förnyelsearbete att överhuvudtaget sträva efter.

 Vidare undrar man vad är det för resurser Stig-Björn menar binds? Resurserna som skapas genom att fler arbetar inom välfärdssektorn, istället för att gå arbetslösa?
Klart är i vart fall att förfarandet med att skicka vinster finansierade med skattemedel till skatteparadis, är att direkt göra användbara resurser oanvändbara för landet. Skulle dessa  "obundna" resurserna vara bättre för välfärden? Ja, om man tror att gubben i månen finns och att han har mycket att stå i så…
Utan incitament att förbättra blir det ingen förbättring, inga överskott.
Då blir det istället påbud om att "inte förstöra ackordet"
Bränna pengarna innan budgetperioden löper ut. Effektivisering under arbetsveckan tas ut på fredag eftermiddag i form av ledighet. Eller genom extravaganta investeringar i lokaler och personell kansliförstärkning.
Ja, att Stig-Björn Ljunggren har en ytterst begränsad syn på vad incitament kan vara, det visste jag redan. Det att rimliga eller t.o.m. bra ackord kan ses som en vinst åt arbetstagaren, alltså ett incitament är visst alldeles för avancerat. 
Eller så är incitament i form av vinst åt arbetstagare i Stig-Björns variant av socialdemokrati dåligt, medan vinst åt riskkapitalister, som skickar vinster utomlands, något bra.

I ett kommentarsfält här frågade Stig-Björn
"Vilka drivkrafter finns i den offentliga verksamheten då?"
Frågan var förmodligen ämnad att dumdrygt försöka sätta vinstkritikern på plats, men bemöttes ändå  med:
 drivkrafter kan vara viljan att lära sig någonting nytt, att utveckla sig själv och sina förmågor, att få ta ansvar, att ha kontroll, att medverka till att skapa kvalitet, att hävda sin självständighet och oberoende, eller varför inte lojalitet till människor och strukturer.
Det finns alltså en mängd olika drivkrafter, varav det ekonomiska är en och som mindre än 10% av befolkningen använder som huvudargument för att avgöra hur de fattar sina beslut.

Utöver det fick han också det mer djuplodande svaret av Putte:
 Det mänskliga behovet är det största och högsta drivkraften!
 Detta var 2011. Nu 2012 förstår man att Stig-Björn inte bemödade läsa svaret på sin egen fråga, alternativt förstod han inte svaret, eller så bryr han sig inte om sådant som gnisslar emot den utstakade agendan.
Vi kanske ska erinra oss skälet till att vi fick konkurrens i välfärdssektorn. Varför släpptes det in privata vesslor in i den offentliga hönsgården? Skälet var övertygelsen att skattebetalarnas pengar måste vara användas på bästa sätt. Och att det då behövs omvandlingstryck.
Men, idag är det tämligen glasklart att den konstruerade konkurrensen inte alls lett till vad övertygelsen önskade. Det är just därför det finns ett så massivt motstånd bland människor till vinster inom välfärdssektorn.  Övertygelsen har heller aldrig varit något som majoriteten delat.

Och omvandlingstrycket (som ingen kan se eller lyckats mäta), ett av Svenskt Näringsliv till leda pushade uttryck, ja hur är det med det? Välfärdsprivatiseringen leder till allt färre och större aktörer. Fram växer ett oligopol, där det påstådda omvandlingstrycket, som den konstruerade konkurrensen sägs ge, ja den försvinner förstås genom den minskade konkurrensen, om det överhuvudtaget någonsin funnits.
 Låt oss påminna om det som kallas "Rothsteins lag", efter statsvetaren Bo Rothstein i Göteborg som säger ungefär så här: Om vi inte får signal om vi gör rätt eller fel, kommer vi i det långa loppet att göra mer fel än rätt.
Har inte Stig-Björn tänkt tanken att den lagen är fullt applicerbar på privatiseringscirkusen inom  välfärdssektorn? Många starka signaler om hur fel på fel gjorts och görs uppfattas av en förkrossande majoritet. Är det konstant radioskugga var än Stig-Björn befinner sig?
Själv skulle jag uppskatta om någon lade ner mer kraft på att ifrågasätta förlusterna i välfärden i stället för vinsterna.
Sätt igång och uppskatta bara! För ett ifrågasättande av förlusterna i välfärden görs för fullt, dvs allmänheten förstår att skattepengar som inte går till välfärd, utan istället slinker ner i fickorna på några få ägare, är just en förlust för och i välfärden.

I spalten ville Stig-Björn Ljunggren visa på tankeluckor hos de som motsätter sig det hejdlösa skattesvinnet.  Men istället fick vi se en riktig freak show, där huvudnumret blev exponeringen av ett rejält hål i huvudet  på Ljunggren (för att använda hans egna ord).

4 comments:

  1. Jävligt bra att du tar upp och belyser detta!! Det mest positiva man kan säga om Styr-Björn är att han är en gås. Han gör självmål på självmål och verkar i princip inte göra något annat. Ljuger frekvent också, tex skälet till privatiseringen i offentliga sektorn.. används skattepengarna bättre nu än tidigare? Det viktigaste skälet handlar om att kapitalet tidigt fick upp ögonen för hur mycket pengar man kunde tjäna i välfärden, en ny marknad helt enkelt. S övertygades och krattade gången för borgarna att genomföra det hela. Jag undrar, jobbar man verkligen på ackord inom vården? Bla Nya Zeeland genomförde i slutet av 80, början av 90-talet total omvandling av offentlig verksamhet. Det finns flera namn för det men det handlade om att kunna sänka skatter och förbereda för privatisering. Detta blev högern i Sverige väldigt intresserade av. Enligt min mening så blir det ett stort förnyelsearbete att ändra focus från vinst och vägning av blöjor till det verkliga mänskliga behovet!

    ReplyDelete
  2. Det är inte uttalade ackord, men det är många gånger att liknas vid ackord. Ta t.ex. hemtjänsten, där man har en begränsad tid att utföra en specificerad mängd sysslor åt varje brukare. Där har man kraftigt försämrat "ackorden" för de anställda genom att färre personal skall göra samma som tidigare fler gjorde. Inga maskiner där inte som står för produktivitetsökningen.

    Sedan är det som du säger om skälen till privatiseringen. År av massiva påtryckningar från Hemskt Täringsliv gav dem tillslut mannan medan pöbeln fick ta hand allt från stötskadad till skämd frukt.

    Stig-Björns spalt var så fylld med staplade dumheter att det omöjligt gick att ta itu med rubbet, om man inte skriver ett flerbandsverk. Och jag har redan innan svårt med att inte bli långrandig.

    ReplyDelete
  3. Tar du Band I och II så tar jag Band III och IV!

    Såg förresten Sjöstedt fullständigt sopa banan med nån Centerstolle i SVT helt angående detta ämne!

    ReplyDelete
  4. Hellre Centerrulle än Centerstolle.

    ReplyDelete