Monday, October 20, 2014

Ladorna är visst på väg att tömmas utomlands också…

Stadigt på väg nedåt sedan mars-april.

Vi lever i globaliserad värld. Den största ursäkten av dem alla för att inte göra något åt eländet. Istället väntar på att det ska ta fart, att förtroendet för ekonomin ska öka. Floskler upphöjt till ekonomisk vetenskap är bra grejer man får lära sig på Handelshögskolan.

Thursday, October 16, 2014

Det första S bör göra är att lägga ner det finanspolitiska rådet

Varför ska S lyssna till det Finanspolitiska rådet, som skapats av die hard-neoliberaler för att ge legitimitet åt neoliberal ekonomisk politik?

Givetvis borde S lägga ner det bums, utan att blinka, precis såsom Alliansen gjorde med Arbetslivsinstitutet.  Det är bara att stå på sig när det börjar gnällas i media, och hävda att råden från experterna inte håller måttet. Inte ens en av figurerna bakom skapelsen av rådet, neoliberalen Anders Borg, följde deras råd, när det passade honom.

Det är utan tvekan mycket lättare att motivera en nedläggning av det patetiska Finanspolitiska rådet, som påstås bestå av experter, som ger råd de sedan inte behöver ta minsta ansvar för, till skillnad mot nedläggningen av Arbetslivsinstitutet vars verksamhet förbättrade människor villkor i arbetslivet, och genom det svensk ekonomi som helhet, och som dessutom ansågs världsledande inom området.

Finanspolitiska rådets är ett under i ekonomisk ineffektivitet, ett slöseri med resurser utan like, där vuxna människor leker experter, och med myndig ton staplar korkade uttalandet på varandra andra. Nu senast att de tomma ladorna inte är tomma,  och att förtroendet för svenska statsfinanserna kan komma att urholkas, om ladorna som påstås vara tomma töms. Verkligen tunga råd att bry sig om…

Att det neoliberala Finanspolitiska rådets experter inte kan förklara verkliga ekonomiska skeenden hindar dem inte från att vilja styra den ekonomiska politiken i fortsatt neoliberal riktning.  Det är orsaken till att de drar till med det neoliberala übertrumfkortet förtroende (upp eller ner), snart sagt varje gång de uttalar sig,  vilket är så effektivt att det får ekonomijournalister att tappa hakan, nicka i medhåll och accepterar dumheterna, istället för att  låta frågor hagla över dumfloskeldrypande Finanspolitiska rådets representanter.

Det om något borde få S att inse att det är bara att strunta i journalister, de fattar noll, och lägga ner det Finanspolitiska rådet. De överbetalda experterna får givetvis finna sig i att göra något vettigare. De kan t.ex. prova på som deltagare i FAS3 hos förra AF-generaldirektören Angeles Bermudez-Svankvists Öresundsbemanning, fram till det läggs ner.

Wednesday, October 15, 2014

Misär? näe, jag har det bra.

Inte är det någon kris i USA eller inom euroland om man frågar de som är underlag till dessa siffror. I Tyskland, Storbritannien, Spanien, Frankrike, Italien rullar det på finfint med allt fler miljonärer. Om man låter detta fortgå kommer vi alla vara miljonärer…någon gång då solen expanderat färdigt. Trickle-down fungerar.



Magdalena Andersson tyckte det var konstigt att den privata sektorn lät bli att investera inom euroland trots att räntorna var låga. Fungerar inte räntesänkningarna, de som skall få fart på investeringarna? Det var konstigt…
Finske höken Olli Rehn som tidigare hävdade att euroländernas underskott ledde till crowding out, förespråkar nu crowding in. Men det efter att man strypt sönder ekonomierna för att minimera crowding out, som är ett tillstånd som inte existerar i verkligheten.

Tuesday, October 14, 2014

Statens tömda lador = privat sektors nettotillskott

Det tog inte lång tid att som ny finansminister hamna på Anders Borgs världsbästa nivå. Det politiska målet verkar inte vara att driva en mycket bättre fungerande ekonomisk politik, utan istället leka ansvarstagande i samma riktning som tidigare,  med förändringar i marginalen, om man får igenom dem. Kanske hoppas även hon på att bli ekonomisk rådgivare åt Finland framgent, såsom Anders Borg nu blivit. Lycka till Finland…

Magdalena Anderssons pladder om tomma lador, precis som Anders Borg gjorde om fyllda lador, är inramning av information, där man använder liknelser för att manipulera innebörden av informationen.

De som orkar lyssna manas tro att liknelsen fyllda lador och tomma lador är applicerbar på statens finanser, där fyllda = bra och tömda = dåligt för svensk ekonomi.

Men det hela är grundfalskt.  Istället gäller att statens tömda lador = privat sektors nettotillskott, vars funktion på svensk ekonomi förstås är raka motsatsen till vad  Magdalena Andersson och tidigare Anders Borg vill göra gällande. Om ladorna är tomma, vilket betyder att staten kör med underskott, innebär det kort och gott att staten i verkligheten pumpar ut mer pengar i svensk ekonomi än den tar bort genom skatt.

Med ett verklighetens folk benhårt troendes på att fylla ladorna är ett måste och styrande som bröstar upp sig och skryter när överskott uppnåtts, blir det extra lätt att skylla allehanda samhällsproblem på snart sagt vad som helst, när realekonomin trots alla ord om  "ordning och reda i statliga finanser" och "Sverige står starkare än någonsin" inte presterar bättre än att cementera en allt massivare ofrivillig arbetslöshet.

Satsa på specialundervisning åt finansministrar

I dagarna gafflade finansminister Magdalena Andersson om att specialbehandling inte kommer ifråga för de länder som inte lever upp till EU:s budgetregler. Alla regler skall gälla lika för alla, något som inte minst är viktigt för Sverige att värna.

 Hon vill alltså fortsätta värna regler som när de efterföljs tar bort möjligheterna för enskilda länder att komma tillrätta med sina ekonomiska problem och dito ofrivillig arbetslöshet och misär,  problem som uppstått och förvärras av att man följer regelverket.

Det är tydligen viktigare för en socialdemokratisk finansminister idag att värna nyliberala regler än människor.
-Ernst Wigforss? Vem? Jaha, han den där gamla sossen… ja, eh det är andra tider nu, vi lever i en globaliserad värld… host floskel host host…

Vi är alla sossar-politik (de är väl runt 12%) till för att värna den enda vägen mot bottenrekord. Därifrån kan det bara vända uppåt, om man inte stannar där nere förstås.

Nya finansministern får göra som Göran Persson,  Borg och Reinfeldt, hoppas på massiv historierevisionism när det blir dags att värdera hennes verk.

Monday, October 13, 2014

Skjut sönder och samman överskottsmålet

Nya finansministern Magdalena Andersson säger att man kommer tvingas bryta mot överskottsmålet. Inte för att man insett att det är ett genomkorkat mål baserat på en syn på ekonomin då guldstandard gällde, utan för att det för stunden råder underskott och man inte kommer hinna vara tillbaka till överskott inom de kommande 4 åren.

Överskott är historiska undantag och inte ett normalt "bra läge" som man allmänt skall sträva efter. Men den nya finansministern verkar inte känna till det.

En genomförd överskottsbudget innebär pengar ut ur realekonomin och är ofta svårt att uppnå då den samtidigt förstör skatteunderlaget över tid. Åtgärden blir lätt till ett eller flera skott i foten när den införs på ekonomier som underpresterar, och där storleken på den ofrivillig arbetslösheten tydligt visar hur mycket underprestation det rör sig om.

Så även om man inte har annat mål än att bibehålla samma storlek på aktiviteten i ekonomin som före en realiserad överskottsbudget, måste det statliga överskottet ersättas med antingen tillskott från privat sektors besparingar, mer export, ökad privat belåning eller en mix av dem.

Men hur troligt är det idag, när det blivit trendigt att spara, när flera av de ekonomier som Sverige exporterar till, främst euroland, har satts på svältkur, eller när den privata skuldsättningen redan anses farligt hög?
 Inte alls troligt.

Underskott är vägen ur detta.  Underskott är en nettoökning av privata tillgångar, som i praktiken innebär mer pengar ut i realekonomin än man i efterhand tar in via skatt.

Så istället för att oroa sig för det som är det allra vanligaste tillståndet -underskott- bör man istället låta det bli vad det blir. Och idag innebär det att det måste öka, men på lämpligt sätt genom att låta underskottet gå till välbehövliga investeringar, tjänster, utbildning, forskning osv.
 Gör man det får man som bonus en rad sociala problem att automatiskt minska på vägen, men också möjligheten att sänka den farligt höga privata skuldsättningen på ett kontrollerat sätt.

Kommer Magdalena Andersson fortsatt sträva efter att åter uppnå det på ekonomin strypande överskottsmålet, får nog Löfven hoppas på att andra EU-länder presterar sämre för att det futtiga målet om EU:s lägsta arbetslöshet 2020 skall uppfyllas.

Ett bättre mål vore istället att Sverige ska uppnå sin lägsta arbetslöshet genom tiderna 2020. Det är fullt möjligt att uppnå. Men genomförandet kräver förstås stora steg bort från det neoklassiska tunna soppan till teorier om hur ekonomin fungerar med dess tillhörande förstörande policy.

Saturday, October 11, 2014

Neoliberala testballonger

Direkt efter valet 2006 erbjöds några stollar, såsom Johan Staël von Holstein, stormästaren i konkurs, tid att sprida sina neoliberala åsikter som lösningar på samhällsproblem och hur beslutsfattande borde gå till. Det där skedde lite var stans, inte minst i nationell etermedia med god genomslagskraft.

 Då sågs dessa figurers åsiktsvädrande som en slags testballonger, släppta i syfte att pejla läget om stollerierna gick hem i stugorna helt, delvis eller inte alls, för på så vis indikera hur långt Alliansen skulle kunna omgöra än mer av landet till nyliberal nedbrytande sumpmark, innan folk fick nog och gick man ur huse.

Idag tycks det likadant. Testballongstollarna har visserligen bytt namn, och heter idag Widar Andersson, men det neoliberala innehållet är detsamma. En nyligen släppt testballong var Widars tyckande att Löfven borde göra upp med SD.

 För Sverigedemokrater och deras väljare var det mumma, och han beskrevs omedelbart som "rakryggad", utan att de tycks ha en aning om vad Widar egentligen önskar Löfven ska söka för stöd  hos SD i utbyte mot försämringar för utlandsfödda.

Väljare tenderar att inte vara särskilt insatta i vad deras favvoparti driver för politik, SD:s väljare inget undantag.  En del tror att SD står traditionell socialdemokratisk politik nära, och har mycket svårt att acceptera, även om det kommer ur hästens mun, att SD helhjärtat stödjer det neoliberala slöseriet med ingredienser som fortsatt privatisering, sämre arbetsvillkor omskrivet till "sänkta trösklar på arbetsmarknaden" osv. 

Så när de intalar sig se Widars (av Wallenberg) krökta ryggrad uträtad, vet de inte att Widar vill att sossarna ska skippa "vänsterismen" som han uttrycker det, och istället ta det neoliberala privatiseringsmedhållet som SD erbjuder i utbyte mot mot hårdare tag mot invandrare.

Var S landar efter en sådan testballong återstår att se. Klart är i vart fall att  precis som efter valet 2006 släpps stolleballongerna upp och stormedia blåser upp dem ytterligare i hopp om att ge dem så mycket genomslagskraft som möjligt. Det kallar de sedan storvulet för stärkande av demokratin genom att låta "olika röster komma till tals".

Opinionsstorm perpetuum mobile

Försiktiga förslag om att man så smått kanske bör ändra så att vinster ut ur välfärden inte ska kunna vara så stora, har fått motoffensiven att bygga om förstärkarna så att man ska kunna öka volymen från 10 till 11.

Överallt där vinstivrarna kan driva opinion görs det, från borgerligt ägd media till SVT och SR. Övervintrade sossar dammas av och skickas fram. Och som alltid när neoliberala värden hotas dyker Göran Persson plikttroget upp till dess försvar.  Neoliberalismen har trots allt berikat honom, och en rättrogen man som är satt i skuld till neoliberalismen är icke fri,  och som avbetalning på skulden görs gladeligen ett å annat opinionsdagsverke…mot faktura.

Så ett typiskt förment GP-kompromissförslag har lagts fram, som går ut på att grundskolan inte ska vara privatiserad, men all annan verksamhet ska fortsatt kunna privatiseras fritt för ägarnas skull för att säkra människors valfrihet.

Utformandet av förslaget är gjort att få människor att låta bli att tänka på det neoliberala slöseriet, inte tänka på alla dåliga effekter man hittills sett genom privatiseringsförödelsen, inte minst det redan från låg nivå minskade demokratiska inflytandet, där man flyttar makt från folkvald till icke folkvald, från dålig insyn till ingen insyn, och sedan frisäger sig ansvar då inget längre ligger på deras bord.

Genom att nyttja människors känsloliv, flitigt använt inom reklamindustrin, presenterar GP en lösning för grundskolan som är i linje med vad människor gillar. Kopplingen till känslolivet (människor bryr sig om sina barn) ger en omedelbar positiv känsla, medan resonerande kring hela neoliberala vinstslöseriet och dess negativa effekter på samhällets olika delar inte gör det.  På så sätt hoppas man inpränta en positiv syn till förslaget, trots att människor är direkt emot den absoluta majoriteten av förslaget.

 Pågående hysteriska opinionsstorm kostar mycket (det är ju inget fotfolk som gör det gratis). Vad passar då bättre än att använda sig betalningsmodellen där det offentliga i slutändan betalar rubb och stubb, även ombyggnaden av förstärkaren.

Wednesday, October 8, 2014

Stabilisera instabiliseringspakten

Så sent som i juni i somras sa tyska tant Merkel att det inte behövs några  förändringar av euroområdets stabilitetspakt, att den har all flexibilitet den behöver.

Men nu några månader senare går Tysklands exportberoende ekonomi allt dassigare. Tidigare tyska genomförda krav på andra euroländer att strypa sin ekonomi till framgång har slagit igenom, och dess effekter har nu kommit också till Tyskland. Det är inte alls konstigt. Länder man krävt skall strypa sin ekonomi är länder man exporterat till och därigenom har man förstört en del av sin egen exportmarknad.

Kommer Tyskland ställa krav på ökad flexibilitet i "stabiliseringspakten"? Det behöver de inte.  För att rädda sitt ansikte överlåter de det åt andra länder som Italien och Frankrike m.fl. , för att sedan glida med på en räkmacka. För det är inte tu tal om att Tyskland kommer ha behov av flexibilitet i den felkonstruerade stabiliseringspakten, som egentligen bara skapat enorm instabilitet, socialt som ekonomiskt.