Friday, November 1, 2013

AMS dåliga resultat, den arbetslöses fel?

 AMS är uselt. Det skapar inga jobb heter det. Kan förstås vara en felformulering av skribenten.  Det ger ju bevisligen jobb åt de som arbetar inom AMS. Men här syftas det förstås på gruppen arbetslösa som går AMS-utbildningar, men som ändå inte anställs efter utbildningen.

2008 tyckte regeringen Reinfeldt att AMS skulle göras om, så man bestämde att utbildningarna skulle gå till de längst bort från "arbetsmarknaden". Arbetsmarknad är förresten ett märkligt sammansatt ord, vars syfte tycks vara att ge associationer att det rör sig om en trevlig torgmarknad i Bullerbymiljö.

Vad blir då den reflexmässiga analysen när man idag, flera år senare, ser att människor inte anställs trots sin nyvunna utbildning? AF:s blir att de kanske har skickat dit några som har haft "för svaga förutsättningar". Lite fel tycker sig alltså AF kanske ha gjort, men största felet sitter ändå den arbetslösa på.

Borde vara känt för en institution som AF att vid anställningar ratas arbetslösa i stigande grad beroende på hur länge de varit arbetslösa, oavsett vad för kompetens den arbetslöse besitter. Matchningen kan vara perfekt, och ändå anställs man inte.

Det beror på att vid anställning väljer man allra helst de som kan visa att de har en anställning,  jobbytarna,  därefter de som nyligen blivit arbetslösa,  dvs ur friktionsarbetslöshetspotten. Detta har inte förändrats ett dugg genom åren. Likt förbannat början återigen röster höjas om att matchningen är det stora problemet.

När företag och den offentliga sektorn behöver anställa och säger sig inte finna "rätt kompetens" beror det främst på att de inte VILL anställa arbetslösa, INTE vill ta kostnaderna och ansvaret för att deras personal har rätt kompetens, utan hellre ser att någon annan tar hand om det.

Den ordningen har man numera provat i årtionden, och genom det borde man veta att den är mycket ineffektiv, kan inte och kommer inte lösa den alltjämt stigande arbetslösheten.