Tuesday, December 20, 2011

Reinfeldt bevisligen dummare med åren

Läste i sossarnas eget internblad att Fredrik Reinfeldt 2002, som dåvarande ekonomisk talesman för Moderaterna, debatterade i riksdagen mot överskottsmålen, alltså de mål som Göran Persson satte upp för att pungslå invånarna till förmån för finansmaffians fortsatta härjningar och som helt felaktigt kallas för att "samla i ladorna".
Argumenten Reinfeldt anförde var att det är överbeskattning,  tillväxthämmande och bidrar till att skuldsätta den privata sektorn (där kreti och pleti ingår) . Tänka sig att Reinfeldt vid den tiden hade mer rätt än han någonsin haft. Var det bara av ren tur månne?

Det tragiska är att ledarskribenten i det interna sossebladet inte alls tycks veta att den rådande tron på överskottsmål, tänkt som gardering mot banker och finansmaffians skapande av sämre tider, saknar vetenskaplig empiri gällande sina påstått goda effekter på ett lands ekonomi,  och att det  Reinfeldt sa 2002 faktiskt stämmer, men som han sedan länge dumt nog övergett till förmån för "samla i ladorna"- tron. Istället landar ledaralstrets andemening i att Reinfeldt återigen kopierat något "bra" som sossarna egentligen borde ha cred för.

Det är minst sagt dystert att man fortfarande inom S använder sin energi till att hylla Göran Persson och hans ytterst tveksamma verk. Han var förvisso en skicklig politiker, men han tycks inte ha greppat ett skvatt av nationalekonomins grunder, alternativt sprang han medvetet exportindustrin, bank och finansmaffians ärenden.

Tänk om S kunde ta av sig alla de skygglappar Göran Persson satt på dem, få arslet ur vagnen och istället använda sig av den vetenskap som finns och utforma ett riktigt alternativ till dagens woodooekonomi. Ett första steg är att lyssna på de ekonomer som gång på gång dragit ner byxorna på majoriteten neoklassiska ekonomer. Man kan börja med Steve Keen, Michael Hudson och Bill Mitchell.

Wednesday, December 7, 2011

I SR P1 blir vänster mer höger än höger

Råkade slå på radion vid tidpunkten då programmet Epstein i P1 sänds. Jag brukar inte lyssna längre på den typen av program då de är så pladdriga. Men förrgår blev det av och de hade bjudit in högerns egen hus-sosse Stig-Björn Ljunggren som "vänstertyckare" och motvikt till en tidigare gäst, Barbro Hedvall liberal högertyckare.  Ämnet som avhandlades var "Hur ny är Nya Moderaternas politik, om man jämför med de gamla Moderaterna? Har de gått till vänster eller inte?"

Efter att ha lyssnat på båda tyckarna kan man konstatera att programredaktionens idé att låta en person från vänstersidan balansera upp Hedvalls syn på verkligheten fallerade å det grövsta. Fast kan redaktionen verkligen trott annat när de anlitar Stig-Björn Ljunggren, känd från pladderprogram utan minsta djup och i politiska sammanhang utmärkande för att vara en av högerns S-märkta springpojkar?

Alltid när Stig-Björn ombeds tycka till om Moderaterna och deras politik, framför han i det närmsta ordagrant från gång till annan, sin sedan några år tillbaka ihopknåpade bisarra M-lovsång. Här är det inte tu tal om att ta intryck från dagsaktuell information. Näe, gammalt som gett många klappar på axeln av högern och fin inkomst duger bra åt Stig-Björn, dessutom innebär det ju mindre jobb och för varje gång lovsången återanvänds är det lättförtjänta pengar med mer klirr i kassan än om han som S-märkt skulle lyfta t.ex. senaste statistik från SCB om hur klyftorna ökat massivt med Moderaternas politik sedan 2006.
Denna gång fanns också en bisittare tillika folkpartist i studion som tryckte in ett haleluja då och då under Ljunggrens lovsång till Moderaterna.

Som lackmus för var Barbro Hedvall och Stig-Björn Ljunggren står politiskt och deras syn på sina medmänniskor kan det av Moderaterna döpta bidragslinjen mot arbetslinjen fungera, alltså den av M uppmålade och underblåsta  konflikten mellan ofrivilligt arbetslösa och sjuka med försäkringsersättningar vs de som fortfarande har arbete.

Bidragslinjen omskriver Barbro Hedvall till ickearbetslinjen, förmodligen av en viss respekt för de drabbade (kanske också/eller för att hon vet att det inte är bidrag det handlar om), medan "sossen" Stig-Björn Ljunggren inte ens kan nöja sig med moderaternas nedvärderande bidragslinje, utan brer på etter värre och kallar det  förlorar-Sverige, väl medveten om att det är än mer nedvärderande och ytterligare förstärker "vi mot dem" idén.

-Skulle man inte kunna vända på pyramiden? frågade Epstein, och syftade på hur fördelningen av skattesänkningarna idag ser ut och att då en omvänd fördelning skulle kunna vara en möjlig väg framåt för S, varpå Stig-Björn snabbt gör skäl för sina arvoden från högern och försvarar rådande oordning med att -Det blir jävligt dyrt och Socialdemokraterna har fått för sig att de skall balansera budgeten.

 Stig-Björn vet förstås om att man med fördel kan se på skattesänkningarna i reda pengar, och med det följer att reda-pengar-pyramiden går att vända på utan att det kostar en enda  krona mer än det redan kostat. Det skulle innebära att de med sämst inkomster får mest i reda pengar och de med högst inkomster får minst. Genom att inte ta upp den tråden från Epstein tillåter det Stig-Björn att hålla sig på fortsatt god fot med de som göder honom, och det som är bäst för Stig-Björn är bäst för samhället, allt i sann omskriven socialdemokratisk anda.

 -Det är väl jättebra att det händer saker, pladdrar Stig-Björn på som värste backstaplande Ian Wachtmeister och Bert Karlsson med drag under galoscherna, efter att Epstein avbrutit honom och uttryckt att det låter så depressivt när Ljunggren vädrar sin omskrivning förlorar-Sverige mot vinnar-Sverige.
Inte ett yppat ord om att klyftorna ökar, att de med sämst inkomster har fått sjunkande inkomster sedan Moderaterna med Reinfeldt tog över, att barnfattigdomen ökar, att arbetslösheten inte minskat utan ökar och att det av Reinfeldt påstådda mest verkningsfulla verktyget mot arbetslösheten -sänkta allmänna försäkringsersättningar tillsammans med jobbskatteavdrag, inte alls fungerar. Det kan man ju inte säga är jättebra! om man är socialdemokrat, och just därför låter Stig-Björn Ljunggren bli att ta upp det.

Istället passar Stig-Björn på att tvåla till det parti som lånar honom hans S-märkning, den märkning som gör att media överhuvudtaget ger honom utrymme.  Och han gör det genom ett tillägg till svaret på frågan; vad skall sossarna då göra?
-Full sysselsättning och en lön man kan leva på. Klarar man inte att kommunicera det, ja då kanske man också skall sitta på historiens skräpkammare och sitta och deppa över att "media är så elaka", blåser Stig-Björn elakt på i det rikstäckande mediet.

Att han som sosse kunde ha nöjt sig med att bara svara "full sysselsättning och en lön man kan leva på" är inte tänka på för denne ständige moderata valarbetare.

Mellan en andningspaus i det bedrövliga Ljunggrenska pladdret slapp en strimma humor igenom, ofrivilligt levererat av folkpartisten i studion.
På frågan; vem har fått mest i jobbskatteavdrag?  svarade folkpartisten;  -Ja, jag är nöjd med vad jag har fått. Ett mer folkpartistiskt svar på den frågan är nog svårt att finna.

I övrigt är det slående att det som skulle avhandlas "Hur ny är Nya Moderaternas politik, om man jämför med de gamla Moderaterna? Har de gått till vänster eller inte?" snabbt övergick till att handla om sossarna.

Friday, December 2, 2011

Björn Rosengren, en god lojal socialdemokrat

Vi är inne på fjärde veckan räknat från tidpunkten då SMS:et, författat av kommunpolitikern i en av Stockholms kranskommuner, läcktes till media.
Det har sedan kramats ur och gett media Thomas Östros ovilja att uttala sitt förtroende för Juholt, vidare till Sven-Erik Österberg som gör en Östrosare, till Björn Rosengren som läcker att de tre var överens under en middag om att Juholt måste gå.

Björn Rosengren, denne före detta TCO-ordförande, som spenderade 55 600 kronor på stripklubb och lät förbundet betala, som därefter blev näringsminister under Persson, och som sedan gick direkt från sin ministerpost till att bli mångmiljonavlönad dörröppnare åt Stenbäckssfären, Sveriges svar Rupert Murdoch.

Vi är alla goda socialdemokrater påminde väl Thomas Östros det lilla sällskapet, som dinerade tillsammans.

Många myndiga mäns motattack

 Rektorn på Lundsberg pekade med hela handen och svävade inte en svängning på målet. Föräldrarna som accepterar pennalism, för så var det på deras tid också och de har minsann inte tagit skada, de är mycket nöjda med rektorns raka arm och myndiga stämma.

 Lundsbergsfallet är ett bra exempel på hur den sekteristiska högereliten hanterar situationen när de blir tagna på sängen.  Det är samma mönster som när SNS-rapporten om privatiseringens följder släpptes.
Först är de som grupp paralyserade av chocken att fel saker kommit ut till allmänhetens kännedom.  När chocken klingat ut mobiliserar de för en massivt orkestrerad motattack.
Ett unisont enahanda tvärsäkert dikterande, förnekande och överslätande basuneras ut över det som kommit fram och de som framfört kritiken. Den sekteristiska högerelitens tema  -inte en käft skall tro att de kan bossa över vi som är självutnämnda att styra, är format att dränka allt.
Är det vackert? Inte det minsta. Fungerar det?  Nog gör det det alltid.

Thursday, December 1, 2011

Rikas barns rätt att få fostra genom kränkning skall inte ifrågasättas

Hackkycklingsordning gäller bland rikemansbarnen på Lundsberg. Det har det förmodlingen gjort länge, men nu har det läckt ut i media.

En armé av försvarare, allt från utvalda elever till rektor och styrelsegubbar för Lundsbergskolan är alla ute och "självklart tar avstånd från kränkningar" samtidigt som de inte tycker att något egentligen har hänt, åtminstone inte så att det motsvara rabaldret.

Fy så lågt att låta underhuggare röja denna rikas barns hemliga rätt och dessutom ha mage att använda det för att läxa upp den anrika institutionen som fostrar morgondagen ledare i folkvett.

Sunday, November 27, 2011

Folket hyllar den store Reinfeldt

Allt oftare uppdagas att regeringen Reinfeldts politik inte ger de effekter man påstått de skall ge. Vid varje avslöjande försvinner Reinfeldt spårlös och är sedan borta, länge. Det är alltid samma mönster och ingen journalist på de rikstäckande medierna tycks bry sig.
Några framträdande där han behöver stå till svars för politiken inför medborgarna är ytterst få. Och blir det något enstaka är det noggrant utvalt och följer en given mall som han och hans stab lätt kan manövrera sig igenom, såsom riksdagens frågestund, eller regisserade intervjuer, där han inte lämnar utrymme för följdfrågor.
Det gäller att Reinfeldt, i största möjliga mån, bara syns i positiva sammanhang.

Juholt å andra sidan får nästan aldrig synas i positiva sammanhang. I stället klistras han till varenda liten negativ detalj som går att uppbringa och som mer än gärna förstärks av någon förment partikamrat.
Juholt skall stå till svars för den ena skitsaken mindre än den andra och han skall svara på varenda följdfråga. Och gör han inte det, så insinueras att han har något att dölja, eller är osäker, ja varför inte både och. Och på så sätt kan man måla upp en bild av att Juholt är en osäker fifflande och smusslande statsministerkandidat.

När man bränt in dessa bilder av de två i allmänhetens medvetande är det dags att droppa en "förtroendemätning". Och i bästa Nord Korea stil visar dagens färska från SKOP på 82 procent i favör åt den ständigt undflyende Reinfeldt.

Med vetskapen om hur dessa två herrar presenteras i rikstäckande media, blir frågeställning om "förtroende" lika djuplodande som den andra frågan i samma undersökning av SKOP,  den där de frågar  ”Om Du blev bjuden på fest. Skulle Du då ha trevligast och roligast om Du satt vid samma bord som Fredrik Reinfeldt eller som Håkan Juholt?”   Där är det jämnare, men Juholt förlorar även den omröstningen.

Sakpolitik? Näe, vad är det för dumheter. Politik är ju en "förtroendebransch".

Thursday, November 24, 2011

Mats Edman skattebetald VD, chefredaktör och fundamentalist

"Fundamentalister ser aldrig hela problemet" står det på första sidans blänkare och i rubriken på den med skattemedel högavlönade VD:n och chefredaktör Mats Edmans egenhändigt och noggrant utvalda propagandasida, baksidan i Dagens Samhälle.

Problemet är att kommuner sparar på utgifterna till vård och omsorg, menar Edman, och som ett perfekt vittne till det påståendet har han en socialdemokrat som säger att det är så det gick till i hennes kommun.

Det må vara sant, men det är bara en delsanning. Precis som alla andra privatiseringsfundamentalister väljer Edman att helt bortse ifrån de andra ting som dränerar pengarna från vården och faller därmed direkt på eget grepp, eller egen rubrik om man så vill.

För aldrig någonsin har Mats Edman tagit upp det enkla faktumet att ett vinstuttag som inte investeras tillbaka i vård och omsorgen är detsamma som mindre pengar till vård och omsorg. Tvärtom gör han alltid allt för att pladdra bort det.

Och aldrig någonsin tar Edman upp av vem och hur kontrollapparaten, som måste till för att kontrollera vård- och omsorgsföretagen, och som han förespråkar som lösning, skall betalas.

Är det ur det med skattemedel betalda vinstuttag, som idag inte investeras tillbaka inom vård och omsorg, pengarna skall tas?  Är det från skattebetalarna? Är det av både och?
Kostnaderna för en tillräckligt kraftig kontrollappat och avancerad avtalsskrivning samt eventuella processer vid avtalstvist, är ju utöver de pengar till vård och omsorg som Mats Edman menar måste till.

Nu är förstås Edman en högerman, och som sådan handlar det om att anklaga andra för att vara fundamentalister, samtidigt som han själv vill framstå som pragmatiskt och med en närmast neutral syn på det hela.  Prov på Edmans pragmatiska sida eller hans neutrala hållning gällande privatisering, får man dock leta sig i månen efter.

Edman är precis som resten av högern helt uppslukad av idén att allt går att kvalitetssäkra. Fast synar man honom så är det ytterst selektivt. Hans egen post som chefredaktör och VD, den har garanterat inte kontrollerats att den inte kostar mer än Edman smakar.
I senaste numret nämner också Edman Kvalitetsmässan i Göteborg, ett dyrt spektakel riktat till tjänstemän och kvinnor, chefer och politiker inom offentlig verksamhet plus allt i och kring det. Men har Edmans kvalitets- och kontroll-ivrande hjärna grubblat på, om kommuner och landsting lägger pengar på att åka på en sådan mässa, att det då också genererar mer kvalitet och är värt den merkostnaden?  Det skall väl också kontrolleras och kvalitetssäkras, så att skattemedel inte slösas bort på saker som inte tillför något, eller?
Givetvis har Mats Edman inte tänkt den tanken, ty hans kvalitets- och kontrollmani är, likt Timbrohögerns, ytterst selektiv.

Wednesday, November 23, 2011

Moderat naturlag

I riksdagsdebatten idag får vi återigen veta att Borgs budgetramar och budgettak är naturlag. Hade någon från ett annat parti varit finansminister och hävdat ännu stramare budgettak hade denne direkt kunnat angripa Moderaterna så som M angriper alla andra för att vara ansvarslösa.

Det är förstås rena rappakaljan detta godtyckliga budgettak, men mer än 10 års envist budgettaksinhamrande har satt sig i folkets ryggmärg och ger precis det resultat man tänkt sig det skall ge, dvs att ett av en finansminister satt budgettak är och förblir oomtvistligt.

Borg tycker vi skall vara glada för det stora överskottet i statskassan. Ja! skattebetalarna skall jubla över att han drar in skattepengar som inte används till ett smack annat än till att spara för att köpa ut en skuldsatt bank- och finanssektor.
Sådan smörja får han komma undan med gång på gång och ingen ekonomijournalist tycks förstå att syna vad han säger.  Staten kommer ha ett samlat överskott på mer än 1000 miljarder 2014, men något reformutrymme att tala om finns inte i den "verklighet"  Borg och Moderaterna säger sig ha patent på.

Vi skall alla kasta hattarna i luften av glädje över att Borgs överskott i statskassan är detsamma som att köra med bromsen nedtryckt hela tiden, ty Borg säger att det är ansvarstagande med myndig stämma.
Tonfallet är det viktigaste, inte att det som sägs stämmer.

Med foten på bromsen går det långsammare och långsammare och uppförsbacke kan komma att leda till tvärstopp.  Stannar det och övergår till att rulla bakåt, är förmodligen bromsarna slut och utan bromsar rullar det bakåt allt fortare.

Den rikaste 10-delen berörs inte alls, för de åker inte med resten av folket och kan styra sitt varhelst de vill. En stor del av den högt belånade medelklassen tror att de idag åker med den rikaste 10-delen, och hoppas att deras likheter i attiraljer och utbildning gör dem till en så välutförd kopia av den rikaste 10-delen att kopian inte går att skilja från originalet och att de då kommer att slippa en annalkande färd bakåt.

Fast slipper gör de förstås inte. De attiraljerna de tror sig äga äger de inte och utbildningen de har väger ingenting när arbeten försvinner och de arbeten som finns kvar inte längre matchar deras utbildning. De åker med alla andra.
Att backa ofrivilligt och okontrollerat är ingen bekväm färd, men en sådan petitess skall vi inte bry oss om. Myndig stämma trumfar allt. 

Vi skall också skratta oss lyckliga hela vägen till banken, där vi har våra stora lån och förvaltning av pensioner och hoppas och tro att Borgs överuttag i skatt skyddar oss mot en bank- och finanskollaps. Vi skall förstås inte minnas att Irland gick med överskott och hur lite det hjälpte dem när bank- och finanssektorn körde allt i botten där.

102 miljarder är ofattbart stort belopp säger Borg, när han skall till att angripa andras föreslagna infrasrtruktursatsningar. Och visst är det det. Men att skattesänkningarna som tillfallit den rikaste  tiondelen i landet hamnar på liknande nivåer är det dödstyst om.
 Det 100 miljarderbortfallet i skatt skall vi alla se som mjuk grön mossa i skogen, och infrastruktursatsning som ett obehagligt svart hål, allt enligt  Moderaternas verklighetsbeskrivning.

Tuesday, November 22, 2011

1000 miljarder till ingenting

1000 miljarder har svenskarna betalat i ränta till storbankerna för sina bolån de senaste 10 åren, banker som själva skapat krediterna utan kostnad och som de sedan tar ockerränta på av svenskarna. Inte nog med det, de är även skyddade av skattebetalarna genom Anders Borgs försorg som sparar på hög tills det blir dags att lösa ut bankerna, alltså enorma miljardbelopp som inte går till någonting, ingen väg, ingen skola, inget äldreboende, ingen sjukvård, nada, pengar bara tingade till bank- och finansvärlden.
En bättre affärsidé än den bankerna tillåts ha går nog inte att finna.

Och av bauta-rabatterna som pensionsbolagen får av fondbolagen, som en slags mängdrabbat för att de placerar småspararnas pengarna hos fondbolagen,  går inte ett öre av miljardrabatterna till spararna, trots att det är de som står för kulorna och därmed risken.

Och så gnäller folk på de skatter som går till något reellt vettigt är för höga…

Statens deg till knugens omkostnader skall granskas, trots att Reinfeldts Alliansson inte tycker det.  Hur det blir med den saken återstår att se. Annars brukar mer kontroll av allt och alla vara det som skall hitta fusk där ingen sett något fusk och lösa alla samhällets problem, om regeringen Reinfeldt får som de vill. Men det gäller förstås inte knugen och hans gäng. De är fel målgrupp.

"Vi är alla bara sossar"

När vänsterfalangen  väljer att ta det internt och högern inom partiet externt ser det påstådda missnöjet större ut än vad det är. Vi får nämligen aldrig höra vänsterfalangen i media i samma omfattning som högern inom S.

Tillåtas sitta på läktaren och tycka till i skitprogram som Debatt och där bli konstant avbruten av programledaren, är inte mycket att komma med jämfört med högersosseriet direktkanaler till mediamaskineriet, där de får hålls oemotsagda och till och med får hjälp av "politiska analytiker" och "experter" vars enda uppgift är amplifiera det högersossen tycker med ytterligare en dos högertyckande.

Ta bara veckan som gått. Ett sketet SMS räcker som underlag åt högerfalangen och de bereds plats i både SVT och rikspress med låtsasexperter och hela fadderullan!

S-märkta figurer som ex.riksdagsmannen Widar Andersson, statsvetare Stig-Björn Ljunggren, Jonas Morian, m.fl. bjuds in när riksmedia vill ha lydiga sossar att basha ledningen inom S.
 Media kör runt på några stycken och det följer ett givet mönster. Att använda dessa figurer till något annat inom politikområdet går inte. De är på tok för mediokra för att analysera politiska skeenden, och har istället fått roller som skvallerlakejer, som behagar dyka upp närhelst det är dags att hålla nere eller sänka en eventuell resning av socialdemokratisk sakpolitik som kan identifieras dra åt vänster eller som i dagarna, ta bort fokus från en skandal inom ett område (privatiserad vård/omsorg) som högersossar och Alliansen vurmar lika mycket för.

Alltsomoftast sker det i anslutning till en trovärdighetsundersökning. Visar undersökningen på sjunkande siffror accentueras det redan pågående bashandet. Visar undersökningen på ökade siffror letar man nya angreppsvinklar för att sänka siffrorna. Och så håller det på vecka ut och veckas in.

Kan inte vara lätt att vara vänstersosse idag.

Monday, November 21, 2011

Bokförsäljning i P1 och gubben i lådan i SVT

Tricket för  stunden verkar vara att anklaga någon för otydlighet, samtidigt som man själv inte specificerar vad det otydliga består av, eller vad man vill ha tydlighet i.
Liza Marklund, vars nya bok promotas i public service P1, tar tillfället i akt och avslutar reklamen med att tycka att Juholt marknadsför sig som Åsa-Nisse.

Marklund säger sig inte alls veta vad Juholt vill, samtidigt som hon deklarerade att hon röstade på Mona Sahlin. Och med det vill hon ha sagt att hon med Sahlin fick politisk tydlighet?

 Samma skitpolitik som idag råder, och som väljare erbjöds av Mona Sahlin och Östros,  med små justeringar som varken gör till eller från, förutom då för miljonärer som Liza Marklund, och då som konservering av hennes privilegium som stenrik, var väl det som var tydligast med den politiken.

Fast det ligger förstås mycket i att S är otydligt. Nu senast, om man skall tro SVT, överger S redovisningskravet gällande partibidrag och gör istället upp med Alliansen om en frivillig överenskommelse. Beklämmande och genomdumt, om det stämmer.

I Agenda i söndags kramar SVT ur det sista ur sosse-SMS:et, som den arga kommunalpolitikern,  figuren ingen egentligen bryr sig om, förutom då när han springer borgerliga ärenden, skickade.

Som tonartshöjning,  körsång  och booster på sosse-SMS:et  får de Östros att dyka upp som gubben i lådan. Det har varit tämligen tyst från honom sedan han fick lämna sin position.
I studion låtsas Östros vara lojal med ledningen, men alla kan ändå höra att han är där för att hjälpa till att begrava Juholts eventuella och svaga vänstersväng.

Östros låter påskina att det är olyckligt att ett internt SMS har läckt ut, men säger i nästa andetag att  det är klart att det finns en frustration, och så kommer en lång utläggning i samma stil.
Förmodligen skapar  SMS-sossen, Östros och alla de andra högersossarna åtskilligt mycket mer frustration genom sitt krypskytte via media, men av outgrundlig anledning tycks de få hålla på fullt ut om och om igen. 

Uppsmorda högersossar är synnerligen egenkära, det delar de med gängse moderat eller lydpartist. Men den lojalitetsbrist som dessa högersossar så tydligt ger uttryck för gentemot sitt parti och partikamrater, undrar jag om man hittar någon annanstans.
Rubb och stubb av det alla dessa krypskyttar lyfter fram i media kunde ha tagits internt inom S, men eftersom de själva är aspiranter på högsta makten inom partiet är de också först ut att sabba för sina partibröder och systrar som för stunden sitter där de själva vill sitta.

Att Östros är en högersosse är ingen nyhet och det skrev han själv under på ännu en gång i Agenda genom att han, likt SMS-sossen, rakt av köper Moderaternas budgettak.
Att det inte finns någon som helst anledning att göra det för Socialdemokraterna är för Östros likgiltigt. Han tillhör ju dem som vill få människor att tro att stramt budgettak är av gud givet, alternativt en naturlag.

Precis som alla andra högt uppsatta högersossar förnekar Östros att det finns falangstrider inom S, samtidigt som han sitter i Agenda och direkt utför angrepp på den vänstra sidan.
Högersossefloskeln "vi är alla goda socialdemokrater" passar han på att trycka ur sig, parallellt med ett;  -det är väldigt olyckligt att S fått SMS-diskusionen på halsen.  
Det har karl mage att sitta och säga samtidigt som han just går ut i media och använder sig av SMS-diskusionen för att  tvåla till sin egen ledning och försöker styra partiet dit han själv vill, nämligen åt höger.
På direkta frågan om Östros har förtroende för Juholt får tittaren sig till livs ett slingrande utan like. Östros slinger är dock svar nock.

Friday, November 18, 2011

Försäkringskassans färska högersosse gillar Moderat nysvenska

Nytillsatta högsta hönset på Försäkringskassan, Dan Eliasson, är ännu en i raden av alla högersossar som väljer bort den gamla betydelsen av vad ordet reform.
I skitprogrammet Debatt i SVT får han breda ut sig i ett pysmysigt samtal med programledaren, hon som annars så gärna avbryter allt och alla som kan bringa en viss klarhet.  I det belåtna samtalet kallar Dan Eliasson högerns katastrofala omvandling av sjukförsäkringen för en reform, utan att  programledaren reagerar det minsta. Kanske vet hon inte vad reform brukar betyda när en sosse använder ordet.

Reform brukar betyda på ett ungefär; (samhällelig)  förändring som är avsedd  att leda till förbättring.

Precis som för sin partibroder Widar Andersson, även han en bekväm välgödd högersosse som är nöjd med Moderat politik, beror synen på vad de väljer att kalla reform på valet av perspektiv.
I högersossarnas fall är det de besuttnas och inte de som behöver nyttja sjukförsäkringens perspektiv. Valde Dan Eliasson de utsattas perspektiv kan han ju inte kalla det en reform.

Expunkaren Dan Eliasson får en lön på 144 000 kr/månad för att vara snäll mot Moderatstyrda tramsregeringen. Han har förstås även fått en fet skattesänkning, som bl.a. betalas genom den kraftigt försämrade sjukförsäkringen han själv är satt att administrera.

Man förstår att Dan Eliasson är orolig över att Juholt skall börja lyfta upp en gnutta traditionell sossepolitik på dagordningen, sådant som att minska klyftorna, där en rimlig sjuk- och A-kassa ingår.

Tuesday, November 15, 2011

En styck halvfigur blir till "hård intern kritik"

Så har då ännu en dag gått och i brist på något nytt att använda för att flytta fokus från sakpolitik kör SVT:s Aktuellt en runda till på gårdagens SMS från den arga sossekommunpolitikern Anders Johansson i  Sigtuna.   En styck halvfigur blir till  "hård intern kritik"  i det djuplodande nyhetsprogrammet.

Idag har de letat upp  SMS-sossen som tycker att Juholts hållning gentemot SVT är såå fel, och eftersom  Sigtunasossen är vad? så skall man lyssna på honom istället.
Att det är helt glasklart varför Juholt valt sin linje,  som många håller med om är helt rätt linje, bekommer inte denne uppretade kommunpolitiker. För SVT är det förstås perfekt att de hittat en dräng att använda som verktyg att ge igen för bojkottsosten de fått av Juholt.

Men det var inte det enda som hade fått den känsliga kommunpolitikern att koka av ilska. Kranskommunsossen tyckte uppenbarligen att S rakt av skall acceptera Moderaternas utgiftstak.  För hur kan han annars förgrymmat påstå att det inte finns ett sådant reformutrymme som Juholt sagt att det kan finnas.
Att Moderaterna säger att det finns ett si eller så stort reformutrymme behöver ju inte S på något sätt acceptera eller hålla med om,  men det tycks den hätska kommunalpolitikern Anders Johansson i  Sigtuna inte förstå.  Kanske borde han göra slag i saken och realisera sitt hot att gå ur S. Varför då inte byta parti till Moderaterna?
Vad denna klåpare till kommunpolitiker inte insett är att utgiftstaket som Anders Borg och M satt inte är av gud givet, inte heller är det någon naturlag.
Juholt gör helt rätt i att låta bli att kommentera clownen i Sigtuna.

Under eftermiddagen  i SR P1 lyftes även där SMS:et till att vara något, men till skillnad från SVT Aktuellts pajiga Expressen-nivå, höll P1-kommentatorn en sansad nivå,  där han förklarade att kommunalpolitikern Anders Johansson i  Sigtuna tillhör högerfalangen inom S och att hans påstådda (enligt högerspöket Margit Silberstein på Aktuellt)  höga ställning inom partiet,  i själva verket är tämligen marginell. Den ilskna kommunalpolitikern har heller inte fått någon annan tung politiker med sig i sitt krypskytte mot Juholt, vilket får ses som ett litet sundhetstecken inom S.

Monday, November 14, 2011

Juholt funnen men Reinfeldt försvunnen

Idag i SVT:s Aktuellt sände de ett inslag som utger de sig för att handla om huruvida Juholt och S har någon sakpolitik att komma med, nu när han har "slutat be om ursäkt" (för något han förstås inte skulle behövt be om ursäkt för från början).
Aktuellt följer med till Umeå, till en lokal som i princip är fylld med yngre sossar som ställer frågor till Juholt om S-politik. Man skulle kunna tro att inslaget i Aktuellt är ämnat att lyfta vilka frågor som diskuteras, med tanke på hur de öppnade inslaget. Men icke sa Nicke.

Det är det gamla vanliga spåret som gäller, det om "trovärdighet".
Inslagets början är en låtsasöppning, till för att vagga in tittaren i en tro att denne får sig till livs något matnyttigt att ta ställning till, alltså sakpolitik, som sedan snabbt glider över till att handla om det innehållslösa begreppet "trovärdighet".  Och för att understryka det hela låter man högerspöket Margit Silberstein stå i studion och analysera, vilken är detsamma allmänt högertyckande och sossebashing i synnerhet varvat med "trovärdighet",   lite mer bashing och ännu mer mellan tummen och pekfingret syftande av Juholts "trovärdighet",  för att avslutas med bashing grand finale i form av ett SMS som något kommunalråd skrivit efter Juholts lördagsintervju i P1, givetvis mycket negativt.
Vem som skrivit SMS:et eller till vem det skickats får vi inte reda på. Och varför skulle vi det, det är ju ämnat att understryka högerspöket Margit Silberstein slutsats; att "förtroendet" är fortsatt lågt, även bland höga sossar.

Under inslaget nämner ett par yngre sossar den i media (i förhållande till t.ex. statsminister Reinfeldt ) orimliga behandling Juholt fått utstå, i synnerhet under drevet,  att det självklart påverkat opinionen negativt, något som får det oberoende men ack så känsliga Aktuellt att kommentera det hela syrligt i syfte att förlöjliga och oskadliggöra kritiken, då den också direkt berör det pågående inslaget.


Samtidigt som Juholt förgäves försöker göra sin och S politik hörd, är statsminister  Reinfeldt försvunnen. Inte ett ljud från karln.
Anledningen är förstås vårdskandalerna inom de privata bolagen, gunstlingarna som skulle göra allting bättre och billigare. Istället gör Reinfeldt som han alltid gör, skickar fram underhuggare, denna gång  Trion utan Bumba.  Maria Larsson, finansminister Anders Borg och justitieminister Beatrice Ask står på rad och flyttar ansvar mellan sig ner till siste kvinna, som i sin tur sedan skjuter iväg ansvaret till kommunerna. Kvar behåller de handlingskraften som manifesteras  i en...  utredning.

 Om det finns någon inom de stora medierna som efterfrågar statsministerns syn på de privata vårdskandalerna kan man undra. Om det hörs intet av de "politiska kommentatorerna" och journalisterna.  Någon kritik mot att Reinfeldt återigen försvinner spårlöst när han riskerar att förknippas med det negativa som denna skandal innebär, får man inte läsa eller höra.  Hans "förtroende" måste förbli intakt.

I aktuellt kunde man också se två personer kommentera vårdskandalerna. Den ena var en son vars far hade vanvårdats, den andre en forskare på Karolinska, tror jag . Forskaren menade att de kör på fälgarna inom äldreomsorgen, underbemannade helt enkelt och varit så länge. Ingen nyhet direkt alltså.
Ingen av de två ville egentligen ta i dagsproblemet, att privata företag som Carema bantar kostnaderna på helt orimligt sätt för att göra feta vinster på bekostnad av de gamla.
Forskaren gick så långt att han till och med sa att det inte är Caremas ansvar utan kommunens. Jo visst, ytterst är det kanske det. Men det hela blir ju löjeväckande om Carema, som är satt att ta hand om och vårda de gamla, men inte gör det, skulle vara fria från ansvar. De har givetvis ansvar för att vården är av hög kvalitet, det är ju människor de direkt har att göra med. Det kan man inte slingra sig undan.

Jag gissar att både forskaren och sonen vars far hade vanvårdats har sina sympatier åt Alliansen, för båda hängde upp sig på bättre kontraktsskrivning och bättre uppföljning. Visst, det kan man tycka, men forskaren tog samtidigt upp underbemanning, och att det blir fler gamla framöver när 40-talisterna blir 80-90 år och i och med det ökade kostnader. Kommunerna har begränsade resurser, varav nu delar av dessa resurserna skeppas till skatteparadis. Den lösningen, som är högerns lösning,  med "professionellt utförda  kontrakt och uppföljning" innebär ju ytterligare kostnader, men är ingen lösning på att vinsten går till annat istället för till förbättring av verksamheten.  Och frågan blir också, vem skall betala det? Hur skall det betalas?  För det lär inte billigt.

Thursday, November 10, 2011

Så har då ännu en förment sosse rapat surt igen

Denna gång är det  Erik Laakso, som sin vana trogen tycker att allt som luktar minsta vänster är detsamma som bakåtsträvande och därmed också liktydigt med att vara utan idéer. Han skriver regelbundet en krönika i det som idag är att liknas vid en propagandaskrift för högern. Tidningen heter Dagens Samhälle och är Sveriges kommuner och landstings egen tidning.  Erik Laaksos opinionsarbete för en fortsatt högerpolitik betalas alltså med skattemedel.

I senaste numret skriver han:

"När Moderaterna för en närmast traditionell sossepolitik blir den politiken "höger", eftersom Socialdemokraterna reagerar relaterat till Moderaterna. Då fastnar sossarna i en längtansfull återblick utan förståelse för vare sig dåtid eller framtid."

Som vanligt bemödar sig Laakso sig inte med att peka på vad den närmast traditionella sossepolitiken består av.  
* Är det skattesänkningar betalda bl.a. genom dränering av sjuk- och A-kassan? 
* Är det de uteblivna massiva satsningarna på infrastruktur? 
* Är det utförsäljning av det gemensamt ägda som t.ex. Apoteket? 
* Är det FAS 3 spektaklet, där man tvingar människor att utföra jobb långt under vad en
  lägstalön ger, och dessutom behändigt kallar ersättningen för bidrag, så att man inte skall asssociera FAS 3 göromålen med arbete? 
* Är det att dra in ett massivt överskott till statsbudgeten, som kommer att landa på över  1000 miljarder 2014 och som är tänkt att användas till att lösa ut banker när finanskrisen åter står vid dörren?
* Är det de åtgärder regeringen Reinfeldt åstadkommit, som lett till att redan stora klyftor ökat ytterligare som är "en närmast traditionell sossepolitik"?

Kanske menar Laakso att traditionell sossepolitik uppstod runt 1990 och framåt.  Det gjorde den förstås inte, utan det var då man successivt slutade föra en traditionell socialdemokratisk politik, med bland annat ökade klyftor som följd.  Laaksos försök att light-revidera S-historien är inte den bästa, men väl i genomsnittlig wannabe-moderat-style.

Laakso skriver vidare:

"Utställda löften om återreglering av allt från elmarknad till apotek (varför inte också tv-utbudet?) kommer inte att infrias vid en högst eventuell valvinst för S eftersom majoriteten inte efterfrågar detta. Valmöjlighet och tillgänglighet är positivt för människorna."

Ja! .....Men hur har det då gått med valmöjligheten där jag bor?
Jag fick ett privat apotek med sämre sortiment, istället för det tidigare statliga. Tidigare kunde apoteket se på datorn om den medicin de inte hade hemma fanns i grannkommuners apotek. Det går inte idag om det inte är samma apotekskedja. Jag får ytterligare höjning på elnätsavgiften på ett par tusen per år. Jag fick inte välja detta och jag är vad jag vet en människa.
Vidare kan man ju fråga sig var Laakso fått uppgifterna ifrån att en majoritet inte efterfrågar t.ex. återreglering av elmarknad eller apotek. Om människor med det får en säkrare tillgång till el och mediciner och dessutom bättre prisstabilitet, rentav bättre priser, varför skulle de ställa sig avogt till det?  Men som vanligt, Laakso gör likt övriga högern, vet å andras vägnar.

Och om nu tillgänglighet är något  positivt för människorna, kan man ju undra varför Laakso inte angriper den försämrade tillgången nämnd ovan gällande apotek, som den tillgänglighetsvurmare han är.  Eller är tillgänglighet inte tänkt för alla?  Ja det skulle förstås vara helt i linje med Laakso syn på vad som är "traditionell sossepolitik".

 Det bör inte vara någon hemlighet att det statliga apoteket hade långt framskridna planer på samarbete med butiker för att t.ex. ge bättre tillgänglighet åt det de gapigaste högerdrängarna vurmar allra mest för  -köpa Treo en söndag!  Även om det statliga apoteket inte skulle använda sig av samarbetspartners, kan man lätt öka tillgängligheten efter behov genom att statliga apoteket får direktiv om att lösa det. Detsamma gäller förstås även med deras öppettider, som även det är en del av tillgängligheten.
 Men en sådan tanke är inte att betrakta som en idé, utan enbart ett bakåtsträvande när den förmente sossen tillika springpojken åt högerns särintressen Erik Laakso får bestämma. 

Att Laakso fått utrymme i Dagens Samhälle är nog ingen tillfällighet. Hans åsikter passar perfekt in i denna tidning, en tidning som konstant bedriver propaganda mot allt som som kan ses som förnyelse inom S, där traditionella vänsterfrågor och grepp ingår och som idag, med facit i hand är högst motiverade, med tanke på hur illa det privatiserade offentlighetsmaskineriet fungerar, där miljardläckage till skatteparadis bara är en del, usla arbetsförhållanden en annan, insynproblem ett tredje osv.
 
I Dagens Samhälle har också chefredaktören och VD:n Mats Edman i varje nummer avsatt en egen avdelning åt sig själv på sista sidan, där han försvarar privatiseringar och promotar andra fräscha högeridéer som "mer kontrollering av allt".  Han ser också till att han har en blänkare på första sidan, ifall tidningen inte skulle hamna med baksidan upp när man lägger den på bordet. Det chefredaktör Edman tycker är ju nämligen så viktigt.
Och viktig för Mats Edman  är bl.a. att hänga på fuskdrevet mot Juholt. Och varför inte då  även addera mer osaklig smörja, som t.ex. att ta upp  Juholts flickväns tidigare förehavande, allt för att få läsaren att tycka att Juholt kan man inte lita på.
Detta alltså i Sveriges kommuner och landstings egen tidning.