Tuesday, October 14, 2014

Statens tömda lador = privat sektors nettotillskott

Det tog inte lång tid att som ny finansminister hamna på Anders Borgs världsbästa nivå. Det politiska målet verkar inte vara att driva en mycket bättre fungerande ekonomisk politik, utan istället leka ansvarstagande i samma riktning som tidigare,  med förändringar i marginalen, om man får igenom dem. Kanske hoppas även hon på att bli ekonomisk rådgivare åt Finland framgent, såsom Anders Borg nu blivit. Lycka till Finland…

Magdalena Anderssons pladder om tomma lador, precis som Anders Borg gjorde om fyllda lador, är inramning av information, där man använder liknelser för att manipulera innebörden av informationen.

De som orkar lyssna manas tro att liknelsen fyllda lador och tomma lador är applicerbar på statens finanser, där fyllda = bra och tömda = dåligt för svensk ekonomi.

Men det hela är grundfalskt.  Istället gäller att statens tömda lador = privat sektors nettotillskott, vars funktion på svensk ekonomi förstås är raka motsatsen till vad  Magdalena Andersson och tidigare Anders Borg vill göra gällande. Om ladorna är tomma, vilket betyder att staten kör med underskott, innebär det kort och gott att staten i verkligheten pumpar ut mer pengar i svensk ekonomi än den tar bort genom skatt.

Med ett verklighetens folk benhårt troendes på att fylla ladorna är ett måste och styrande som bröstar upp sig och skryter när överskott uppnåtts, blir det extra lätt att skylla allehanda samhällsproblem på snart sagt vad som helst, när realekonomin trots alla ord om  "ordning och reda i statliga finanser" och "Sverige står starkare än någonsin" inte presterar bättre än att cementera en allt massivare ofrivillig arbetslöshet.

15 comments:

  1. Vem är det som önskar krympa ekonomin? Vem säljer idén? Vem tjänar på att krympa ekonomin?

    Tja, en lat och girig överklass som söker göra pengar på pengar. De vill minska produktionen, de vill skapa brist, krympa ekonomin för vissa. Om jag vill tjäna pengar på ägande av exempelvis ett hus, då vill jag givetvis inte att folk bygger hus (producerar), det är enkelt att förstå, för om man bygger massa hus så faller givetvis mitt hus i värde och då förlorar jag pengar på huset. Spekulanten är produktionens fiende. Jag vill givetvis också att huset ökar i värde utan att jag investerar i saker som underhåll, som spekulant är jag förfallet och samhällets förruttnelse. Men bankerna kannibaliserar givetvis inte bara hus, de spekulerar i allt, jordbruksprodukter, naturresurser, allt möjligt. De vill bromsa produktionen i hela ekonomin, då de spekulerar på allt, så de tar hjälp av staten och lydiga politiker för att bromsa hela skiten. Sossarna styrs av Swedbank. Jag vet inte om det beror på att sossarna tror att de skall vinna klasskampen genom att vara lika bra kapitalister och bli bäst på utsugning, elller om de när de kommer upp sig ser ett bekvämt liv i att suga ut arbetaren, men för folket är resultatet detsamma. Massarbetslöshet, ökad skuldsättning, förfall och förruttnelse.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ja, artificiell brist är onekligen ett ypperligt sätt för ägare att komma över både arbetskraft och tillgångar billigt, gemensamma som privata.

      Det där smittar sedan successivt ner i leden till småägare, vidare till vanliga knegare som också tror sig vinna på det. Beteende smittar, gott som dåligt.

      Men precis som på konstlade riggade marknader är det de längst ner som också är sist ut i och sist ur spekulationsekonomin, med tomma fickor och skulder.

      Det exemplifierar en granne, som inte länge sedan köpte ett hus och lät polsk arbetskraft renovera för 50 spänn/timmen, samtidigt som han såg sig som "ägare" och kallade gubbarna för "sina", fast både hus och renoveringen betalades med lån.

      Det var bra fart på bygget. "Hans" gubbar jobbade hårt för 50-lappen, men det hela tvärstannade när "ägaren" förlorade sitt jobb. Han drev enskild firma, och såg sig som jobbskapare och "entreprenör", men var i verkligheten underhuggare till en större firma som packade ihop när efterfrågan tröt.

      Delete
    2. Banken spekulerar på alla belånade hus. De korkade idioter som lånat för att köpa sitt boende, till ett pris som i sig självt bevisar att det skapats artificiell brist, de tar bara över underhållet av bankens spekulationsobjekt. För pengar är bara luft, eller en analogi, inflation är således en analogi av något som finns i verkligheten, perverterad av ekonomer givetvis. Men inflation är husets förfall och behov av underhåll. Nu har bankerna pressat ned samhällets inflation och tvingar folk att "köpa" sina egna lägenheter. Folket får då ägna sig åt att underhålla bankens spekulationsobjekt och lägger ned pengar på dem. Individen som tror sig äga, är den enda som lider av en inflation, de ökar sin transaktionskostnader och är de enda med egentliga kostnader för ägande. Sen tar banken och staten ut räntor och deras marginaler krymper dag för dag.

      Att hålla inflationen nere med riksbanken, påverkar inte inflationens verklighet. Den påverkar inte behovet av utrymme i ekonomin för att underhålla hus och andra tillgångar, den påverkar inte behovet av ökat utrymme i ekonomin för befolkningsökning.

      Bankerna spekulerar i energi och därmed vill de inte att det investeras i grön energi. De investerar i olja och vill inte att alternativa bränslen utvecklas.

      När det går för långsamt att tjäna pengar på pengar på detta sätt, då kan man alltid bomba grannens hus, oljekällor, kolgruvor, kraftverk osv. Om man är bank vill säga.

      Delete
    3. Ja, mänskligt skapat har alltid en verklig inflation över tid, olika mycket beroende på vad det är, genom sina olika nedbrytningsprocesser. Det borde vara styrande, men för ägareliter är inflationssäkrad valuta perfekt, eftersom de gärna vill kunna lagra den när det passar dem, för att säkra sin maktutövning över tid, för s.a.s inflationssäkra sin makt.

      Delete
    4. Svaret måste vara, lagstiftad automatisk uppskrivning av löner med inflationen och en inflationsnivå som gör det lönsamt att skapa och olönsamt att sitta på arschlet och räkna pengar.

      Delete
    5. Beskattningsinstrumentet är ett mycket bra sätt att fördela makt, utöver löneandel ur produktion. Det har eliter alltid vetat, just därför vill de ha så låg skatt som möjligt och hävdar alla möjliga scenarier om de inte får det.

      Vägen bort från när de beskattades högre var som alltid, att hävda att skattesänkningar är bra oavsett var och hur det sker, vilket i praktiken som bäst blir smulor åt majoriteten medan de själva tar kakan. I den taktiken ingår alla möjliga skumma organisationer som gör anspråk på att vara folkliga, som Villaägarnas förorening, Skattebetalarna m.fl.

      Delete
    6. Rätt använd är skatt väldigt effektivt. Undfallenheten för bankerna och finanseliten är märklig, för varje finansminister kan få dem att skita på sig med ett pennstreck. Här ligger en hund begraven.

      Staten måste gå in och pissa på bankernas stationära värden, investera i sådant som förstör deras värden, alternativ energi, bostäder, kollektivtrafik och mycket annat. När bankerna sedan kraschar (vilket de alltid gör för bank är en ohållbar affärsmodell), så tar man över dem och deras ägande. Avskriver alla skulder till individer och använder skulderna till institutioner och företag för att styra dem eller ta över dem om man måste.

      Delete
  2. Eller som Wigforss sa:

    "Om inkomsterna sjunker, om fattigdomen ökas, beror det uppenbart på att vi inte arbetar lika mycket som förut, att vi inte håller den produktiva verksamheten i gång, och den första uppgiften måste därför bli att åter öka arbetstillfällena och utvidga produktionen. Om detta verkligen skulle råka i strid med kravet på sparsamhet, så får sparsamheten vika för den mycket mera påtagliga nödvändigheten att arbeta. Men många är kanske inte glada över att på det viset ta parti i en strid mellan två så ärevördiga dygder som arbetsamhet och sparsamhet. Då bör de i stället vara villiga att lyssna till socialdemokratterna, som förklarar striden bero på en orimlig tolkning från de borgerliga partierna av vad en förnuftig sparsamhet innebär.

    Att spara har aldrig för tänkande mänskor varit detsamma som att undvika utgifter, att låta bli att använda sina inkomster. Det har betytt att använda sina inkomster till största möjliga nytta, inte bara för ögonblicket utan också i längden. "

    http://www.folkrorelser.org/rorelsemapp/dokument/wigforss.html

    Fan vad kloka politiker var förr i tiden och så kortsynta de är nu...

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jadu, DVBF (det var bättre förr). När jag ser dagens folkpartister, då brukar jag tänka på Bertil Ohlin, en man jag tror de flesta av dagens folkpartister inte ens vet vem han är. Men hans liberalism, liberal som den är, är ljusår bättre än dagens vansinne, han skulle npg inte ha mycket till övers för dagens folkpartister och deras välfärdsoligarker.

      Men läser man i tidningen i dagarna så inser man att politikern är aldeles för upptagen med att siga i graderna i det egna partiet, för att ens orka fundera på verkligheten.

      Delete
    2. Jan, den där Wigforsska texten har många guldklimpar värda att citera. Sparar länken.

      Delete
    3. Wigforss:
      "vad världen lider under inte är brist på produktiva krafter, på de reella faktorer, som gör välstånd möjligt. Men den mekanism, som skulle hållla verksamheten i gång, har råkat i olag. Det är inte rimligt, att människorna skall med armarna i kors förbida, att den åter på något vis sätts i rörelse. Och det är inte förmätet, om de genom samhällets egna organ söker ta de produktiva resurser i bruk, som enskilda icke anser det lönande att utnyttja."

      Han skriver det 1932 då Sverige tillfälligt släppt den ohållbara kopplingen till guld (1931-33) och gått över till flytande växelkurs, som gör det möjligt att expandera, pumpa ut pengar via arbeten och investeringar. Som idag, om man bortser från de självpåtagna regler politiker infört från gammalt guldstandardtänk. Kanske den från Tyskland importerade hysteriska rädslan för inflation som gjort dessa självpåtagna regler möjligt.

      Delete
    4. 30-talet ja. Brukade samtala med en gammal arbetare på 96-år. Han berättade för mig om sin ungdom. Han berättade hur han reste långt för ett "beredskapsarbete", han hade inte mycket betalt, men han hölls sysselsatt. Hela hans berättelse påminnde mig om min egen ungdom, när man gick ut gymnasiet på 90-talet, då hade man tur med praktikplats, vilket var lite samma sak, fast inte riktigt lika bra som den gamle mannens. Det påminner om idag, han berättade om en situation i Sverige som stor en del av den yngre befolkningen levt i över 20 år.

      Delete
    5. Har man levt så i 20 år är man dessutom inte längre så purung. Tipset från samhället är att inte tappa hoppet, bita ihop och fila på sitt CV.

      Delete
    6. Och söka all jobb som inte finns. Portot får man själv stå för.

      Delete
    7. Föräldragenerationen levde hela sitt liv med synen "det är bara skaffa ett jobb". Det var av far- och morföräldrarna som man kunde få sympati och dem man kunde tala med. Det var deras politiska vilja som byggde det Sverige vi kände som barn, det insåg man.

      Ströjobb, utbildning, ströjobb, utbildning, utbildning och åter utbildning har präglat mitt liv. Sedan jag gick ut gymnasiet för 22 år sedan.

      Delete