Neoliberala testballonger

Direkt efter valet 2006 erbjöds några stollar, såsom Johan Staël von Holstein, stormästaren i konkurs, tid att sprida sina neoliberala åsikter som lösningar på samhällsproblem och hur beslutsfattande borde gå till. Det där skedde lite var stans, inte minst i nationell etermedia med god genomslagskraft.

 Då sågs dessa figurers åsiktsvädrande som en slags testballonger, släppta i syfte att pejla läget om stollerierna gick hem i stugorna helt, delvis eller inte alls, för på så vis indikera hur långt Alliansen skulle kunna omgöra än mer av landet till nyliberal nedbrytande sumpmark, innan folk fick nog och gick man ur huse.

Idag tycks det likadant. Testballongstollarna har visserligen bytt namn, och heter idag Widar Andersson, men det neoliberala innehållet är detsamma. En nyligen släppt testballong var Widars tyckande att Löfven borde göra upp med SD.

 För Sverigedemokrater och deras väljare var det mumma, och han beskrevs omedelbart som "rakryggad", utan att de tycks ha en aning om vad Widar egentligen önskar Löfven ska söka för stöd  hos SD i utbyte mot försämringar för utlandsfödda.

Väljare tenderar att inte vara särskilt insatta i vad deras favvoparti driver för politik, SD:s väljare inget undantag.  En del tror att SD står traditionell socialdemokratisk politik nära, och har mycket svårt att acceptera, även om det kommer ur hästens mun, att SD helhjärtat stödjer det neoliberala slöseriet med ingredienser som fortsatt privatisering, sämre arbetsvillkor omskrivet till "sänkta trösklar på arbetsmarknaden" osv. 

Så när de intalar sig se Widars (av Wallenberg) krökta ryggrad uträtad, vet de inte att Widar vill att sossarna ska skippa "vänsterismen" som han uttrycker det, och istället ta det neoliberala privatiseringsmedhållet som SD erbjuder i utbyte mot mot hårdare tag mot invandrare.

Var S landar efter en sådan testballong återstår att se. Klart är i vart fall att  precis som efter valet 2006 släpps stolleballongerna upp och stormedia blåser upp dem ytterligare i hopp om att ge dem så mycket genomslagskraft som möjligt. Det kallar de sedan storvulet för stärkande av demokratin genom att låta "olika röster komma till tals".