Norrköping, en upplevelse

Sossar firar 1:a maj i Norrköping

En gång i tiden fanns det en livlig hamn, däcktillverkning, TV-tillverkning och LM Ericsson i Norrköping. Idag finns inte mycket kvar av det.

Hamnen krympte till nästan ingenting, Good Year la ner, Philips la ner och  Ericsson hotade med att flytta om inte kommunen satsade stort. Kommunen dansade efter Ericssons  pipa, Ericsson drog och kommunen satt med notan.

Hoppet att ersätta taskiga arbetsplatser med en behaglig tjänstesektor kan man förstå. Mycket var skitig industri med dåliga arbetsvillkor. Så man satsade på att göra Norrköping till en "upplevelse"… genom shopping.

Mark avsattes till förmånligt pris och vägar byggdes för att kunna bila ända fram till portarna. Här skulle lockas folk från hela regionen över lanskapsgränsen.
Fast Linköping och Nyköping skaffade sina egna köpcenterlador, så något större sug utifrån att uppleva Norrköping blev det knappast. Åka flera mil för att handla i affärer, med identiskt utbud som det de själva har, lockar måttligt.
Så där är man idag, halvtomma shoppinglador, som om vartannat slår igen. Hyror sänks, någon ny flyttar in, för att snart slå igen.

Vägledande för styrande är alltjämt att företagen skapar efterfrågan.  Så Wallenberska önskningar kan planteras utan problem genom underhuggaren Widar Andersson. Skolor, sjukhus, vårdcentraler,  barn- och äldreomsorg måste privatiseras,  helst till halva inventariekostnaden.
 Så får man vinstdrivande företag och arbeten, och 1:a maj kan göras till en paneldiskussion , där inga trista slagord om vinstuttag och sämre skola  kan sabba upplevelsen av Norrköping.