SL + sl > 0

Inom kommersiell film, musik och litteratur är det inte ovanligt att somliga inom produktionsapparaten (förutom själva grundupphovsmakaren) får del av kakan inte bara genom lön utan även via royalty. Det är en modell tämligen fri från neoliberal kritik, och som sådan får förmodas lyda under rationella principer.

Så rationellt och utan omsvep borde människor på arbetsplatser, där ledningen t.ex. fått för sig att automatisera eller flytta produktion, och där arbetaren ofta under lång tid skapat det mervärde som tarvas för att ha råd med automatiseringen/flytten, kräva att man som viktig bidragsgivare till förändringarna också ska ha royalty för sin insats, istället för att ersättas med arbetslöshet och kraftig inkomstminskning. I hur många år royalty skall falla ut kan man t.ex. låta musikbranschens vara måttstock.

Inom en lukrativ rörelse skulle royaltyn kunna falla väl ut till de som sett sina jobb försvinna. Den kan de välja att spara, konsumera eller ingetdera. Någon större påverkan på ekonomin har det inte, om man frågar en neoklassiskt skolad ekonom, dvs en expert.

Investera kan de också göra, helst i redan befintliga bolag på börsen, eller i ett nytt företag som inte konkurrerar med det gamla man arbetade på. Konkurrens blir då illojalitet och ogillas. Nätpokersajt, SMS-låneverksamhet o.d. fungerar utmärkt, och kan ge ringar på ytan för tv-reklammakare att surfa på.

 Investerar man sin royalty i ett "ny" verksamhet, där man gör samma sak som man gjorde tidigare, kan det bara ske inom offentligt finansierad verksamhet. Illojalitetogillandet gäller inte här och man investerar främst av goda moraliska skäl, för att hindra offentligt slöseri.  Privat slöseri är bättre eftersom det sker av fri vilja.

Som ägare inser man snabbt att royalty till mervärdesproducenterna äter av ägarvinsten. Ett slöseri med ägarvinst uppstår (SL). Eftersom man inte kan anta att mervärdesproducenterna kommer använda sin royalty på mest effektivt sätt, uppstår även där ett slöseri (sl) vilket adderar till det aggregerade slöseriet.

Att det är så kan vi se här:
SL + sl > 0  
 Ur detta kan vi utläsa att pengar försvinner in i svarta hål för att aldrig mer återses.

 Sådana svarta hål ska inte förväxlas med att flytta pengar till Luxemburg för att undslippa skatt. Det senare ger kontorsarbetande luxemburgare inom bank- och finanssektorn provisionsbaserad lön i utbyte mot sitt slit. Luxemburg och telemarketingföretag visar att provisionsbaserad lön och Luxemburg är det som fungerar bäst i dagens globaliserade värld.