S-krydding

Allkrydda, ketchup och mjölk.
Det var vad S-partiledningen erbjöd sina underhuggare på kongressen, för att de skulle kunna smälta partajledningens överkokta meny. Deltagarna tilläts inte ens själva hålla i allkryddeburk eller ketchupflaska, för att något litet påverka den enahanda smaksättningen.

Istället utfördes överkokets eftersmaksättning på hovmästarmanér, hövligt, men med förutbestämd mängd, av den kockande högersossetoppen. Det för att garantera att smaken förblev i linje med det man i förväg utlovat leverantörerna av ingredienserna.

Resultatet blev huvudrätter, som för varje fylld mun, tvangs sköljas ner med stora mängder mellanmjölk, men som väluppfostrat och artigt recenserades som "gott" av var och varannan, i ett tappert försök att bibehålla allsångsstämningen.

Partiledningens vetskap om att den ilska partikongressdeltagare känt över att tidigare chefskock avsatts via en myteriprocess, för att denne velat återintroducera några små smakförändrare, genom ett fåtal andra kryddor (utöver allkrydda och ketchup), är en ilska svår att underhålla över tid.

Med denna insikt, i hur känslolivet verkar över tid, kunde så en utportionerare med svensktillverkad metallslev, tillsättas utan mothugg. En man, som i sitt CV stolt hänvisar till goda kontakter med näringslivet, och därmed passar utmärkt åt samma näringsliv, som via omvägar tillhandahåller de ingredienser S-partiledningen använder sig av i sitt kok för att uppnå nya höjder av smaklöshet.

Det fanns några få, som efter kutym artighet, under debatten i sina hyllningstal till det kockande matlaget, bakat in en gnutta kritik mot smaksättningen.  Men den kritiken sågs mest som störande av fest. Några få etikettvilsna deltagare flappade sina iskalla fiskar mot varandra, i hopp om att väcka stimmet till liv, men möttes av ett hav av tystnad, som på ytan bildade små krusningar av att bistra läppar osynkroniserat formades till bindestreck.
Så var S-kongressen 2013 slut.