Akta rygg! Knivhuggarsossar är i farten igen

I en tid då man vis av erfarenheten vet att man inte kan lita på att andra partier kommer följa praxis, återstår att köra efter eget huvud.
Det gjorde Socialdemokraterna och Miljöpartiet i Region Skåne och lyckades få igenom sin budget, trots att SD innehar vågmästarroll.

Vid omröstning där budgetar ställs mot varandra, ställdes vid första omgången Alliansens budget mot SD:s varvid S+MP röstade för SD:s budget, för att få bort Alliansens budget.

Därefter ställdes SD:s budget mot V:s.  S+MP röstade då för V:s budget och SD:s budget förpassades omedelbart till soptunnan.

Sist ställdes V:s budget mot S+MP:s budget varvid Alliansen och SD la ner sina röster vilket ledde till att S+MP:s budget gick igenom. Varken SD eller Alliansen kunde ju tänka sig rösta på V:s budget för att fälla S+MP:s budget.

Vad som skett, i handling, är alltså att S+Mp vid ETT tillfälle tryckt på JA-knappen och kort därefter tryckt på NEJ-knappen gällande SD:s budget, av taktiska skäl.
Inget samarbete, inga överenskommelser, bara en knapptryckning på JA, därefter NEJ för att sopa SD av banan.

Detta försöker man nu i media, SVT:s Sydnytt och andra skånska borgerliga tidningar,  med ypperlig hjälp av illojala läckande sossetomtar, blåsa upp till att vara i det närmsta ett samarbete med SD, att döma av de hysteriska övertonerna.

Den finaste av finaste moral hindrar vissa sossar att ens tänka tanken att trycka på en JA-knapp en styck gång, trots att de skulle få trycka på en NEJ-knapp i samma fråga och på så sätt tvåla till det parti de absolut inte vill ha att göra med.


Att bli nedkletad genom association via handlingen knapptryckning JA är tydligen en börda för tung att bära. Hur dessa figurer klarar av att vara i samma rum, gnida sina skinkor på samma stolar, gå på samma mugg och korridorer som SD:s representanter i Region Skåne gör, kan man undra. Har de några piller mot det?

Istället lämnade dessa moralens väktare sina partikamrater i sticket. Ersättare tvangs ringas in bums, samtidigt som de moraliskt högtstående sossarna ringde partihögkvarterets folk i Stockholm,  för att få hjälp att bygga upp momentum starkt nog att skapa opinion och misstroende mot sina egna partikamrater som lyckades få igenom S+Mp budgeten, trots ett SD med vågmästarroll och en opålitlig Allians. Och där fanns förstås Carin Jämtin till förfogande, villig som få att dra kniv. Sicket jävla folk det finns inom S…

Och I Sydnytt bjuds statsvetare in för att "analysera", och en politisk kommentator från "oberoende liberala" Sydsvenskan får sitta och bre ut sig,  för att försöka hälla bränsle på elden som är inte vill ta sig.
 
Den "oberoende liberalen" tycker det är sååå synd att de politiska sakfrågorna nu får stå tillbaka och istället handlar allt om detta. Att hon själv är direkt del i att just låta bli att lyfta sakfrågorna genom sin medverkan och sina kommentarer, det tycks hon inte alls förstå.
Hon klarar inte ens av hålla sig till sakförhållandet i denna skitsak, dvs att S+MP de facto röstade för MEN också mot.

Om och om igen lyfts istället att S+MP röstade för SD:s budget, helt taget ur kontexten, för att just kunna låta bli att lyfta de politiska sakfrågorna, dvs budgetens innehåll, som jämfört med Alliansens är en klar förbättring, trots att regionen är bakbunden till vad staten väljer att göra.

Hur de illojala backstabbersossetomtar egentligen tänker är en gåta. I deras huvuden är det bättre att deras egen budget faller och att de därigenom inte uppnår ett smack än att trycka på en JA-knapp och därefter en NEJ-knapp. Snacka om att ha noll koll på prioriteringarna.

SL + sl > 0

Inom kommersiell film, musik och litteratur är det inte ovanligt att somliga inom produktionsapparaten (förutom själva grundupphovsmakaren) får del av kakan inte bara genom lön utan även via royalty. Det är en modell tämligen fri från neoliberal kritik, och som sådan får förmodas lyda under rationella principer.

Så rationellt och utan omsvep borde människor på arbetsplatser, där ledningen t.ex. fått för sig att automatisera eller flytta produktion, och där arbetaren ofta under lång tid skapat det mervärde som tarvas för att ha råd med automatiseringen/flytten, kräva att man som viktig bidragsgivare till förändringarna också ska ha royalty för sin insats, istället för att ersättas med arbetslöshet och kraftig inkomstminskning. I hur många år royalty skall falla ut kan man t.ex. låta musikbranschens vara måttstock.

Inom en lukrativ rörelse skulle royaltyn kunna falla väl ut till de som sett sina jobb försvinna. Den kan de välja att spara, konsumera eller ingetdera. Någon större påverkan på ekonomin har det inte, om man frågar en neoklassiskt skolad ekonom, dvs en expert.

Investera kan de också göra, helst i redan befintliga bolag på börsen, eller i ett nytt företag som inte konkurrerar med det gamla man arbetade på. Konkurrens blir då illojalitet och ogillas. Nätpokersajt, SMS-låneverksamhet o.d. fungerar utmärkt, och kan ge ringar på ytan för tv-reklammakare att surfa på.

 Investerar man sin royalty i ett "ny" verksamhet, där man gör samma sak som man gjorde tidigare, kan det bara ske inom offentligt finansierad verksamhet. Illojalitetogillandet gäller inte här och man investerar främst av goda moraliska skäl, för att hindra offentligt slöseri.  Privat slöseri är bättre eftersom det sker av fri vilja.

Som ägare inser man snabbt att royalty till mervärdesproducenterna äter av ägarvinsten. Ett slöseri med ägarvinst uppstår (SL). Eftersom man inte kan anta att mervärdesproducenterna kommer använda sin royalty på mest effektivt sätt, uppstår även där ett slöseri (sl) vilket adderar till det aggregerade slöseriet.

Att det är så kan vi se här:
SL + sl > 0  
 Ur detta kan vi utläsa att pengar försvinner in i svarta hål för att aldrig mer återses.

 Sådana svarta hål ska inte förväxlas med att flytta pengar till Luxemburg för att undslippa skatt. Det senare ger kontorsarbetande luxemburgare inom bank- och finanssektorn provisionsbaserad lön i utbyte mot sitt slit. Luxemburg och telemarketingföretag visar att provisionsbaserad lön och Luxemburg är det som fungerar bäst i dagens globaliserade värld.

Alternative für Deutschland

Ett nytt högerparti AfD har seglat upp i Tyskland.  Partiets hjärtefrågor är som sig brukar när högerpartier snabbt vill få röster,  att skylla på invandrare, vilket fungerar utmärkt när människor känner att deras nutid och framtidsutsikter känns sunkiga.

Men det som skiljer AfD från andra högerpopulistiska partier är deras ekonomiska syn, där man förespråkar fiskala åtgärder och att Tyskland skippar euron och återgår till sin egen suveräna valuta.
 Kombinationen fiskala åtgärder/egen valuta tillsammans med att beskylla en viss grupp människor för att "kosta" en himla massa och mena att man därför inte har råd med sina egna purtyskar, kan bli ett mycket effektivt sätt att erövra inflytande och makt, samtidigt som alla andra partier fortsatt tror att neoliberalt framkallade ekonomiska kristider är ett slags naturligt oundvikligt tillstånd, som man får leva med och bara kan stålbada sig ur.

Ett AfD med stort nog inflytande att kunna genomföra offentliga satsningar, med direkt verklig påverkan på ekonomin, skulle i ett sådant läge kunna komma elda på en låtsaskausal koppling mellan kostnad och en viss grupp människor, emedan människor som röstar på AfD tycker sig få både svar och bevis för att en minskning av påstått kostsamma människor fungerar, trots att det egentligen är offentliga satsningar befriat från statsfinansiella begränsningar som skapar förbättringen.

Andra partier kan förstås försöka ta efter och också förespråka fiskala åtgärder och egen tysk valuta för att uppnå större handlingsfrihet, men de kan komma få en enorm uppförsbacke om AfD växer sig stora och ensamt tillåtits ha den lösningen. AfD kommer i ett sådant läge sitta på den ack så viktiga inramningen av problem och lösning. Och sådant är svårt att rå på då människor tenderar att gilla enkla förklaringsmodeller före längre resonemang, oavsett hur rätt och riktiga de än är.

Med allmänhetens politiska minne som om det vore en produkt från DuPont, skulle ett SD kunna byta sin nuvarande nyliberala ekonomiska hållning till att mer likna AfD:s. Något utträde ur euron behövs ju inte för svenskt vidkommande. Sedan kan andra partier stå där och undra vad som hände.

Svammelkuseprofessor brer ut sig i Lördagsintervjun

John Hassler. Lägg inte det namnet på minnet…annat än som framtida referens för hur klåparaktiga professorer i makroekonomi tilläts vara 2014.

Att döma av Ekots Lördagsintervju har professorn gått i samma floskelskola som Alliansen och nuvarande finansminister.  Ur käften stänktes ut att de offentliga finanserna är i god ordning, att det inte existerar en bobubbla som krascha,  men vi kan inte vara säkra, att ladorna inte är tomma men att  flödet ut ur ladorna är för stort.

Metaforen om att ladorna är tomma tyckte han för övrigt var dålig. Fast den om ladorna är fulla eller hans egna variant att flödet ut ur ladorna är för stort är också i paritet med mycket skit, medvetet valda som de är, ämnade att leda tanken fel.

Ur truten pån' kom också att -det ekonomin kan producera i ett normalläge är lite lägre än vad vi trodde.
Vad normalläget ligger på för nivå och vad detta normala innebär för landets invånare får vi inte veta. Professorn tycks mena att normalläget kan infinna sig samtidigt som överbeskattningen (överskottsmålet) uppnås tillsammans med en bibehållen eller ökande massarbetslöshet. Människor som tvingats till arbetslöshet är som mest effektiva om de förblir arbetslösa i denna ekonomiska skola, annars skulle ju inte ett normalläge kunna infinna sig. Det är stabilt som Dr Alban skulle ha sagt.

-Varför så upprörd över att man inte anser sig kunna uppnå överskottsmålet?
 -Om man man inte följer överskottsmålet så kan en ny politisk kultur eller norm uppstå, att det inte är så noggrant att följa de mål man satt upp.
 Ja de neoliberala idéerna och neoklassiska teorierna kan ju snabbt falla i glömska, om staten tydligt börjar satsa brett på invånarna. Vore ju förfärligt om gemene man skulle få klart för sig att nuvarande ekonomisk ordning, som haft flera decennier på sig att visa sin förträfflighet, misslyckats med att åstadkomma ett någorlunda fungerande samhälle för alla.

-Den norm vi haft tills nu är; ska vi ha utgifter måste vi ha skatter och den betalas av vanligt folk och vi måste betala dem nu och vi kan inte betala dem i framtiden. Den normen den är väldigt viktig att slå vakt om. 
 Luktar Ricardiansk ekvivalens lång väg, ett trams som smulats sönder och samman så många gånger.  Hota med  att "våra barn kommer att få betala för att vi kör med underskott" går hem i stugorna, vilket gör det än mer skamligt. Men det lever alltjämt vidare som "ekonomisk vetenskap" bland professorer i makroekonomi 2014 och tillåts rapas upp i nationell etermedia med anspråk på fördjupning, utan minsta mothugg.

I professor Hasslers skeva värld är överbeskattning till ingenting något bra, ty skatten som bums blir till ingenting annat än siffrorna i kolumner, kan enligt hans tro sparas och representerar då ett verkligt välstånd som kan tas ut i framtiden.  Det är samma tro som säger att barnen i framtiden kommer vara skuldsatta för att man investerade, utbildade, forskade och lät människor som ville arbeta i dåtiden göra det för mycket.

Verkligt välstånd kan man förstås inte spara in i framtiden, lika lite som framtida generationer kan ha en skuld på tidigare skapat verkligt välstånd. Vad man kan göra är att förbereda för ett framtida välstånd. Det kräver verkliga insatser i nuet, där de som lever i det nuet själva själva skapar och nyttjar välståndet. Välståndet är ett flöde och inte en ansamling man lätt kan fylla på eller spara.


-Nuvarande regering menar att Alliansen var överoptimistisk gällande att nå överskottsmålet, och att de visste att de aldrig skulle kunna uppnå det. 
-Man kan inte veta om man kommer uppnå överskottsmålet, men det är ändå att viktigt göra den utfästelsen, vilket Alliansen till slut gjorde.  
-Men det säger ju den nuvarande finansministern också. 
-Vi menar; Ett nödvändigt villkor för att man ska kunna säga att överskottsmålet är uppfyllt, det är att man siktar på och åtar sig att komma tillbaka till överskott på åtminstone 1 procent när konjunkturläget är tillbaks i det normala.  Annars bryter man överskottsmålet.
Det viktiga är alltså att politiker oavsett politisk hemvist lovar offentligt att man ska vara tillbaka till överskott på 1 procent när man tror att konjunkturen befinner sig i ett normalt läge. Ingen kan förstås veta var det där normala ligger på för nivå eller när det infinner sig, men sådant har aldrig bekymrat en neoklassisk professor i makroekonomi.

-Varför är det så otroligt viktigt att hålla fast vid överskottsmålet? 
-Det är det för att när vi tittar oss omkring i historien och på andra länder, så ser vi en tendens att det är jobbigt att komma ihåg att vi måste också betala för dom utgifter som vi har.
Visst med Ricardo här och Reinhart & Rogoffs "This time is different"  där,  kan man säkert få för sig sådana dumheter.

-Det är lätt att vara lite överoptimist , vi kan betala det där senare… och då får vi alldeles för stora skulder i offentlig sektor förr eller senare och de (skulderna) leder då till att vi inte kan klara de åtaganden offentliga sektorn behöver göra när det verkligen smäller till och kanske kommer i en situation som många europeiska länder gjort, när arbetslöshetsersättningar behövs som bäst drar vi bort dem. När det verkligen behövs folk i offentlig sektor måste vi avskeda dem, och i den situationen vill vi inte hamna i.
 Denna professor i makroekonomi förstår verkligen inte skillnaden i policyutrymme som Sveriges suveräna flytande valuta ger kontra krisande euroländerna som är användare av vad som kan ses som en extern valuta med fast växelkurs och alla dess strikta begränsningar.
Och förresten på vilken nivå kan en för stor skuldsättning sägas ligga för ett land som Sverige, där skuldsättnings sker i den egna valutan?  På Japans nivå?  Deras upplåning i egen valuta har pågått i decennier utan att det farliga "förr eller senare" inträtt än. Men det är klart,  "förr eller senare" kan man hävda så länge det behövs.

-När skall man satsa om det inte ska ske idag?
- Vi har ett betydande underskott så där ser jag inget stort argument för att spendera mer pengar av konjunkturskäl.
Märkligt svar. Underskott innebär inte per automation att statlig satsning sker. Ett underskott kan t.ex. öka kraftigt av att man försöker dra ner på statens utgifter, vilket både sänker efterfrågan och skatteintäkterna. 
 Professorn borde också ta sig en funderare på om arbetslösheten minskat kraftigt? Byggs det för fullt? Har vi kommit på allt vi kan tänkas sysselsätta oss med och inflationen samtidigt nått ohållbarhetens gräns?

-Hur snabbt ska man vara tillbaka till överskott enligt dig?
-Ett nödvändigt villkor är att man åtar sig att vara tillbaka på 1 procent när konjunkturen är tillbaks på normalläge, som vi aldrig kan veta exakt när det är.
 Normalläget vet man inte när det infinner sig. NAIRU-nivån som är kopplad till detta normalläge vet man inte heller var den ska ligga på för nivå förrän man långt efteråt bestämmer att den tidigare nivån låg på x procent. Och denna smörja ska ligga till grund för beslut för hur man skall styra ekonomin. Professor och "expert" och vips kan de komma undan med det.

Har du någon idé om hur de skal uppnå överskottsmålet?
- Det måste vara en politisk prioritering. Om man inte vill öka skatter måste det vara på utgiftssidan. 
Sänkta statliga utgifter innebär sänkt nettotillgång i privat sektor, vilket sänker efterfrågan samt ger sänkta statliga skatteintäkter. Allt detta måste ersättas på annat sätt. Men den viktiga frågan hur ställs aldrig.

John Hassler är förutom professor i makroekonomi och "expert" också ledamot för fusknobelpriset. För det uppdraget krävs inte mer än att man tycker och tror en massa i en viss politisk riktning. Och det gör han ju med bravur.

Ladorna är visst på väg att tömmas utomlands också…

Stadigt på väg nedåt sedan mars-april.

Vi lever i globaliserad värld. Den största ursäkten av dem alla för att inte göra något åt eländet. Istället väntar på att det ska ta fart, att förtroendet för ekonomin ska öka. Floskler upphöjt till ekonomisk vetenskap är bra grejer man får lära sig på Handelshögskolan.

Det första S bör göra är att lägga ner det finanspolitiska rådet

Varför ska S lyssna till det Finanspolitiska rådet, som skapats av die hard-neoliberaler för att ge legitimitet åt neoliberal ekonomisk politik?

Givetvis borde S lägga ner det bums, utan att blinka, precis såsom Alliansen gjorde med Arbetslivsinstitutet.  Det är bara att stå på sig när det börjar gnällas i media, och hävda att råden från experterna inte håller måttet. Inte ens en av figurerna bakom skapelsen av rådet, neoliberalen Anders Borg, följde deras råd, när det passade honom.

Det är utan tvekan mycket lättare att motivera en nedläggning av det patetiska Finanspolitiska rådet, som påstås bestå av experter, som ger råd de sedan inte behöver ta minsta ansvar för, till skillnad mot nedläggningen av Arbetslivsinstitutet vars verksamhet förbättrade människor villkor i arbetslivet, och genom det svensk ekonomi som helhet, och som dessutom ansågs världsledande inom området.

Finanspolitiska rådets är ett under i ekonomisk ineffektivitet, ett slöseri med resurser utan like, där vuxna människor leker experter, och med myndig ton staplar korkade uttalandet på varandra andra. Nu senast att de tomma ladorna inte är tomma,  och att förtroendet för svenska statsfinanserna kan komma att urholkas, om ladorna som påstås vara tomma töms. Verkligen tunga råd att bry sig om…

Att det neoliberala Finanspolitiska rådets experter inte kan förklara verkliga ekonomiska skeenden hindar dem inte från att vilja styra den ekonomiska politiken i fortsatt neoliberal riktning.  Det är orsaken till att de drar till med det neoliberala übertrumfkortet förtroende (upp eller ner), snart sagt varje gång de uttalar sig,  vilket är så effektivt att det får ekonomijournalister att tappa hakan, nicka i medhåll och accepterar dumheterna, istället för att  låta frågor hagla över dumfloskeldrypande Finanspolitiska rådets representanter.

Det om något borde få S att inse att det är bara att strunta i journalister, de fattar noll, och lägga ner det Finanspolitiska rådet. De överbetalda experterna får givetvis finna sig i att göra något vettigare. De kan t.ex. prova på som deltagare i FAS3 hos förra AF-generaldirektören Angeles Bermudez-Svankvists Öresundsbemanning, fram till det läggs ner.

Misär? näe, jag har det bra.

Inte är det någon kris i USA eller inom euroland om man frågar de som är underlag till dessa siffror. I Tyskland, Storbritannien, Spanien, Frankrike, Italien rullar det på finfint med allt fler miljonärer. Om man låter detta fortgå kommer vi alla vara miljonärer…någon gång då solen expanderat färdigt. Trickle-down fungerar.

Magdalena Andersson tyckte det var konstigt att den privata sektorn lät bli att investera inom euroland trots att räntorna var låga. Fungerar inte räntesänkningarna, de som skall få fart på investeringarna? Det var konstigt…
Finske höken Olli Rehn som tidigare hävdade att euroländernas underskott ledde till crowding out, förespråkar nu crowding in. Men det efter att man strypt sönder ekonomierna för att minimera crowding out, som är ett tillstånd som inte existerar i verkligheten.

Statens tömda lador = privat sektors nettotillskott

Det tog inte lång tid att som ny finansminister hamna på Anders Borgs världsbästa nivå. Det politiska målet verkar inte vara att driva en mycket bättre fungerande ekonomisk politik, utan istället leka ansvarstagande i samma riktning som tidigare,  med förändringar i marginalen, om man får igenom dem. Kanske hoppas även hon på att bli ekonomisk rådgivare åt Finland framgent, såsom Anders Borg nu blivit. Lycka till Finland…

Magdalena Anderssons pladder om tomma lador, precis som Anders Borg gjorde om fyllda lador, är inramning av information, där man använder liknelser för att manipulera innebörden av informationen.

De som orkar lyssna manas tro att liknelsen fyllda lador och tomma lador är applicerbar på statens finanser, där fyllda = bra och tömda = dåligt för svensk ekonomi.

Men det hela är grundfalskt.  Istället gäller att statens tömda lador = privat sektors nettotillskott, vars funktion på svensk ekonomi förstås är raka motsatsen till vad  Magdalena Andersson och tidigare Anders Borg vill göra gällande. Om ladorna är tomma, vilket betyder att staten kör med underskott, innebär det kort och gott att staten i verkligheten pumpar ut mer pengar i svensk ekonomi än den tar bort genom skatt.

Med ett verklighetens folk benhårt troendes på att fylla ladorna är ett måste och styrande som bröstar upp sig och skryter när överskott uppnåtts, blir det extra lätt att skylla allehanda samhällsproblem på snart sagt vad som helst, när realekonomin trots alla ord om  "ordning och reda i statliga finanser" och "Sverige står starkare än någonsin" inte presterar bättre än att cementera en allt massivare ofrivillig arbetslöshet.

Satsa på specialundervisning åt finansministrar

I dagarna gafflade finansminister Magdalena Andersson om att specialbehandling inte kommer ifråga för de länder som inte lever upp till EU:s budgetregler. Alla regler skall gälla lika för alla, något som inte minst är viktigt för Sverige att värna.

 Hon vill alltså fortsätta värna regler som när de efterföljs tar bort möjligheterna för enskilda länder att komma tillrätta med sina ekonomiska problem och dito ofrivillig arbetslöshet och misär,  problem som uppstått och förvärras av att man följer regelverket.

Det är tydligen viktigare för en socialdemokratisk finansminister idag att värna nyliberala regler än människor.
-Ernst Wigforss? Vem? Jaha, han den där gamla sossen… ja, eh det är andra tider nu, vi lever i en globaliserad värld… host floskel host host…

Vi är alla sossar-politik (de är väl runt 12%) till för att värna den enda vägen mot bottenrekord. Därifrån kan det bara vända uppåt, om man inte stannar där nere förstås.

Nya finansministern får göra som Göran Persson,  Borg och Reinfeldt, hoppas på massiv historierevisionism när det blir dags att värdera hennes verk.

Skjut sönder och samman överskottsmålet

Nya finansministern Magdalena Andersson säger att man kommer tvingas bryta mot överskottsmålet. Inte för att man insett att det är ett genomkorkat mål baserat på en syn på ekonomin då guldstandard gällde, utan för att det för stunden råder underskott och man inte kommer hinna vara tillbaka till överskott inom de kommande 4 åren.

Överskott är historiska undantag och inte ett normalt "bra läge" som man allmänt skall sträva efter. Men den nya finansministern verkar inte känna till det.

En genomförd överskottsbudget innebär pengar ut ur realekonomin och är ofta svårt att uppnå då den samtidigt förstör skatteunderlaget över tid. Åtgärden blir lätt till ett eller flera skott i foten när den införs på ekonomier som underpresterar, och där storleken på den ofrivillig arbetslösheten tydligt visar hur mycket underprestation det rör sig om.

Så även om man inte har annat mål än att bibehålla samma storlek på aktiviteten i ekonomin som före en realiserad överskottsbudget, måste det statliga överskottet ersättas med antingen tillskott från privat sektors besparingar, mer export, ökad privat belåning eller en mix av dem.

Men hur troligt är det idag, när det blivit trendigt att spara, när flera av de ekonomier som Sverige exporterar till, främst euroland, har satts på svältkur, eller när den privata skuldsättningen redan anses farligt hög?
 Inte alls troligt.

Underskott är vägen ur detta.  Underskott är en nettoökning av privata tillgångar, som i praktiken innebär mer pengar ut i realekonomin än man i efterhand tar in via skatt.

Så istället för att oroa sig för det som är det allra vanligaste tillståndet -underskott- bör man istället låta det bli vad det blir. Och idag innebär det att det måste öka, men på lämpligt sätt genom att låta underskottet gå till välbehövliga investeringar, tjänster, utbildning, forskning osv.
 Gör man det får man som bonus en rad sociala problem att automatiskt minska på vägen, men också möjligheten att sänka den farligt höga privata skuldsättningen på ett kontrollerat sätt.

Kommer Magdalena Andersson fortsatt sträva efter att åter uppnå det på ekonomin strypande överskottsmålet, får nog Löfven hoppas på att andra EU-länder presterar sämre för att det futtiga målet om EU:s lägsta arbetslöshet 2020 skall uppfyllas.

Ett bättre mål vore istället att Sverige ska uppnå sin lägsta arbetslöshet genom tiderna 2020. Det är fullt möjligt att uppnå. Men genomförandet kräver förstås stora steg bort från det neoklassiska tunna soppan till teorier om hur ekonomin fungerar med dess tillhörande förstörande policy.

Neoliberala testballonger

Direkt efter valet 2006 erbjöds några stollar, såsom Johan Staël von Holstein, stormästaren i konkurs, tid att sprida sina neoliberala åsikter som lösningar på samhällsproblem och hur beslutsfattande borde gå till. Det där skedde lite var stans, inte minst i nationell etermedia med god genomslagskraft.

 Då sågs dessa figurers åsiktsvädrande som en slags testballonger, släppta i syfte att pejla läget om stollerierna gick hem i stugorna helt, delvis eller inte alls, för på så vis indikera hur långt Alliansen skulle kunna omgöra än mer av landet till nyliberal nedbrytande sumpmark, innan folk fick nog och gick man ur huse.

Idag tycks det likadant. Testballongstollarna har visserligen bytt namn, och heter idag Widar Andersson, men det neoliberala innehållet är detsamma. En nyligen släppt testballong var Widars tyckande att Löfven borde göra upp med SD.

 För Sverigedemokrater och deras väljare var det mumma, och han beskrevs omedelbart som "rakryggad", utan att de tycks ha en aning om vad Widar egentligen önskar Löfven ska söka för stöd  hos SD i utbyte mot försämringar för utlandsfödda.

Väljare tenderar att inte vara särskilt insatta i vad deras favvoparti driver för politik, SD:s väljare inget undantag.  En del tror att SD står traditionell socialdemokratisk politik nära, och har mycket svårt att acceptera, även om det kommer ur hästens mun, att SD helhjärtat stödjer det neoliberala slöseriet med ingredienser som fortsatt privatisering, sämre arbetsvillkor omskrivet till "sänkta trösklar på arbetsmarknaden" osv. 

Så när de intalar sig se Widars (av Wallenberg) krökta ryggrad uträtad, vet de inte att Widar vill att sossarna ska skippa "vänsterismen" som han uttrycker det, och istället ta det neoliberala privatiseringsmedhållet som SD erbjuder i utbyte mot mot hårdare tag mot invandrare.

Var S landar efter en sådan testballong återstår att se. Klart är i vart fall att  precis som efter valet 2006 släpps stolleballongerna upp och stormedia blåser upp dem ytterligare i hopp om att ge dem så mycket genomslagskraft som möjligt. Det kallar de sedan storvulet för stärkande av demokratin genom att låta "olika röster komma till tals".

Opinionsstorm perpetuum mobile

Försiktiga förslag om att man så smått kanske bör ändra så att vinster ut ur välfärden inte ska kunna vara så stora, har fått motoffensiven att bygga om förstärkarna så att man ska kunna öka volymen från 10 till 11.

Överallt där vinstivrarna kan driva opinion görs det, från borgerligt ägd media till SVT och SR. Övervintrade sossar dammas av och skickas fram. Och som alltid när neoliberala värden hotas dyker Göran Persson plikttroget upp till dess försvar.  Neoliberalismen har trots allt berikat honom, och en rättrogen man som är satt i skuld till neoliberalismen är icke fri,  och som avbetalning på skulden görs gladeligen ett å annat opinionsdagsverke…mot faktura.

Så ett typiskt förment GP-kompromissförslag har lagts fram, som går ut på att grundskolan inte ska vara privatiserad, men all annan verksamhet ska fortsatt kunna privatiseras fritt för ägarnas skull för att säkra människors valfrihet.

Utformandet av förslaget är gjort att få människor att låta bli att tänka på det neoliberala slöseriet, inte tänka på alla dåliga effekter man hittills sett genom privatiseringsförödelsen, inte minst det redan från låg nivå minskade demokratiska inflytandet, där man flyttar makt från folkvald till icke folkvald, från dålig insyn till ingen insyn, och sedan frisäger sig ansvar då inget längre ligger på deras bord.

Genom att nyttja människors känsloliv, flitigt använt inom reklamindustrin, presenterar GP en lösning för grundskolan som är i linje med vad människor gillar. Kopplingen till känslolivet (människor bryr sig om sina barn) ger en omedelbar positiv känsla, medan resonerande kring hela neoliberala vinstslöseriet och dess negativa effekter på samhällets olika delar inte gör det.  På så sätt hoppas man inpränta en positiv syn till förslaget, trots att människor är direkt emot den absoluta majoriteten av förslaget.

 Pågående hysteriska opinionsstorm kostar mycket (det är ju inget fotfolk som gör det gratis). Vad passar då bättre än att använda sig betalningsmodellen där det offentliga i slutändan betalar rubb och stubb, även ombyggnaden av förstärkaren.

Stabilisera instabiliseringspakten

Så sent som i juni i somras sa tyska tant Merkel att det inte behövs några  förändringar av euroområdets stabilitetspakt, att den har all flexibilitet den behöver.

Men nu några månader senare går Tysklands exportberoende ekonomi allt dassigare. Tidigare tyska genomförda krav på andra euroländer att strypa sin ekonomi till framgång har slagit igenom, och dess effekter har nu kommit också till Tyskland. Det är inte alls konstigt. Länder man krävt skall strypa sin ekonomi är länder man exporterat till och därigenom har man förstört en del av sin egen exportmarknad.

Kommer Tyskland ställa krav på ökad flexibilitet i "stabiliseringspakten"? Det behöver de inte.  För att rädda sitt ansikte överlåter de det åt andra länder som Italien och Frankrike m.fl. , för att sedan glida med på en räkmacka. För det är inte tu tal om att Tyskland kommer ha behov av flexibilitet i den felkonstruerade stabiliseringspakten, som egentligen bara skapat enorm instabilitet, socialt som ekonomiskt.

Widar Anderssons hyllningspekoral till herr och fru Bildt

http://www.folkbladet.se/opinion/ledare/default.aspx?articleid=7321812

Trendmässigt att spara

Trendmässigt att spara sas det på SVT:s nyheter. Det är väl främst oförstående Timbroiter, Annie Lööf m.fl. som tycker det är utmärkt för svensk ekonomi. De lever i villfarelsen att spara=investeringar, men något stöd för det finns inte.  På privatplanet kan givetvis spara vara bra, och minska den egna skuldsättningen något. En viss del kan till och med gå till investeringar i bästa fall, men inte på långa vägar ger det att spara=investeringar. Och om många sparar påverkar det efterfrågan i ekonomin. Vem kliver då in för att fylla det ökade efterfrågegapet, som redan tidigare inte på långa vägar räckt till att anställa bort ofrivillig arbetslöshet?

Ska vi hoppas på att Stefan Löfvens budget (om han får igenom den) kommer att ta hand om det, eller att Svenskt Näringsliv pumpar in tidigare vinster i investeringar, eller att utländska gruvbolags utbetalningar av sketna löner i utbyte mot gruvdrift och råvaror gör det?
Knappast.

Slitna floskelgeneratorer byts ut mot nya

Reinfeldt och  Borg är trötta. Att rapa floskler om ordning och reda i finanserna tär tydligen.  På tur står någon annan, villig att rapa vidare. Läget ger ypperliga möjligheter att fortsätta på den "enda vägen" och hävda att man tar ansvar, genom att låta allt viktigt förbli ogjort.

10-årsplan för överskottsmål och strukturellt sparande

SVT forum på dumburken, och någon utfrågning där Finanspolitiska rådet ingår.
Anders Borg håller låda och försöker sig på att forma en myndig stämma. Men tonläget i rösten är vad den är, tenor och nasal, och östgötskan slår igenom då och då.
Återstår att lägga orden som en kamrer, utan att staka sig men vicka på huvudet i sidled, för att försöka få det att se ut som att han bara säger självklarheter.

Självklarheter är det förstås inte. Mannen är rakt igenom en neoliberal, och som sådan hämtar han sitt tankegods varhelst det finns, oavsett om det är underbyggt eller inte. Och som neoliberal blir det att främst luta sig mot det icke-underbyggda, i bästa fall mentol-luktande varmluft.

Han är tyvärr inte ensam i det. Hela kammaren, där denna förmenta utfrågning sker, som ska ge sken av demokratiutövning och fördjupning, till för att belysa och upplysa alla som orkar lyssna, är blott en neoliberal utpost.
Det illustrerar frågorna och påpekanden från oppositionen, som bara berör att Alliansregeringen inte följt det neoliberala regelverket till punk och pricka.  Alltså, man kritiserar den för att kört med underskott då och då.

Den kritiken är förstås totalt uddlös och märklig, när den kommer från en opposition, som vill utmåla sig som ett alternativ och en gnutta progressiva.
Vad de kritiserar är att staten pytsat ut mer pengar än den tagit in i skatt, dvs mer pengar ut i ekonomin än bort ur ekonomin. Skulle Alliansen lyckats med sitt mål, att alltid ha kört med överskott, skulle läget varit värre och ekonomin stagnerat ytterligare. Är det något som oppositionen förespråkar?

Alla i kammaren utgår ifrån falsariet att statens ekonomi är nominellt strikt begränsad, som om den svenska kronan, en flytande fiat-valuta, kan ta slut och staten kan få problem att betala för sig.
Det är förstås nonsens alltihop, ett bedrövligt spektakel, vars enda utkomst är att det genererar ansikten likt Lars Adaktusson, oavsett kön och partipolitisk hemvist.

Men vad värre är, och ingen tycks reagera över, är att överskottsmål och strukturellt sparande, dvs ta in skatt som fonderas och inte används till någonting i realekonomin, och samtidigt påtvinga strypmål på verklig verksamhet årligen med 1%, oavsett behov, är sådant som Anders Borg tycker man skall besluta om var 10:e år! För så har det varit och det tycker neoliberalen har fungerat bra.

Och det är klart, genom att som beslutsfattare frivilligt gå med på att låta sig bakbindas av neoliberalt regelverk, garanteras också att det i stort inte spelar någon roll vad det sitter för regeringskonstellationer framgent. För en Anders Borg och hans Allians idag, med sina opinionssiffror, är det förstås att föredra. Men för en opposition?

Det finns inga politiska partier, skulle tant Thatcher kunnat ha sagt idag, och ha rätt i det.

Posörs inkomst tryggad

Folk gillar kändisar som poserar, kådisar mer än andra.

Att se viktig ut är det viktigaste

De har tydligen skyttegravar på TV8

 Så Lars Adaktusson valdes in i Europaparlamentet. Social trygghet är viktigt. Adaktussons inkomst är säkrad.

 Framtidsutsikterna på TV8 har väl krympt år från år. Bäst att se om sitt hus i tid. Men att vänta på erbjudande från SVT eller TV4 är förmodligen att vänta förgäves. De kanalerna har sedan länge etablerat nya posörer, som de rullar runt på.

Piketty rentvår Reinhard & Rogoff?

Data- och uträkningsfel har hittats i Thomas Pikettys bok. Det var väntat. Hans boks popularitet tillsammans med dess slutsatser är på tok för obekväma för eliten och dess neohejdukar att bara låta passera utan moteld.

Så siffror och uträkningar nagelfars. Det i sig är bara bra. Kritik mot delar av bokens innehåll har redan kommit från sådana som till stor del delar dess slutsatser, men då baserat på annat material. Det är dock ingen kritik som elitens neohejdukarna vill lyfta. Det hjälper ju inte deras sak.

Men nu försöker de också använda de uppdagade kalkylfelen och jämställa det med nivån på Reinhard & Rogoffs fusk, och försöka förminska nivån på R&R:s fusk. Lyckas neohejdukarna med det, ja då kan de ju fortsatt hävda att statsskuld, som når en viss procentuell nivå av BNP, är skadlig för ekonomier.

I det pågående försöket att rentvå  Reinhard & Rogoff bakvägen, låtsas man inte om att R&R vägrade släppa sitt underlag under lång tid. Piketty publicerade sitt utan omsvep.

Likaså sopar man under mattan den mer allvarliga kritiken mot Reinhard & Rogoff, den som ingalunda bara gällde några kalkylfel, utan de extremt märkliga urvalskriterier R&R använt sig av, och ihopbuntandet av länder/perioder under guldstandard med länder/perioder under flytande växelkurs, utan minsta åtskillnad. Allt sammantaget, Reinhard & Rogoffs "forskning" och slutsatser duger inte till någonting annat än som en inblick i hur propagandamaskineriet och dess neohejdukar arbetar. Dithän har inte Pikettys forskning kommit än.

Riksbankernas såå effektiva inflationsverktyg

Schweiz har deflation. Deras riksbank SNB har försökt spä på inflationen genom räntesänkningar. Det har inte gått något vidare. Räntan är nere på noll och har varit det sedan augusti 2011. Sveriges ligger på 0,75% och även här råder deflationstryck.  Jäkla effektivt det där styrinstrumentet Ingves med flera använder sig av…not.

Det är åtstramningar, som korkade sparmål och överskottsmål (som inte är annat än överbeskattning) tillsammans med försöken att balansera statsbudget, som regeringar från Persson till Reinfeldt konsekvent pysslat med, som skapar deflationstrycket. Det kommer inte Riksbanken längre åt när räntan kryper ner mot noll, i ett läge då omvärlden inte suktar tillräckligt efter det vi kan exportera. Återstår alltså för staten att kliva in och sluta upp med otyget att försöka balansera budgeten och istället öka aktiviteten i den inhemska ekonomin genom framsynta investeringar och riktiga jobb till de som vill och kan arbeta, och skippa alla förnedrande "åtgärder" man sätter arbetslösa i.

Det räcker gott att tro.

- Jag tror mer på Pisa-undersökningen och internationella forskare än på Skolverket, sade Reinfeldt i Ekots lördagsintervju. Hans polare Anders Borg tror också, fast på gud och Reinhart och Rogoff. Utifrån det drar de slutsatser. Reinfeldt drar slutsatsen att fria skolvalet fungerar utmärkt. Anders Borg drar slutsatsen att statspengarna kommer att ta slut när nästa kris kommer, om han inte får bygga upp ett lager med elektroniska pengar genom överskottsmål.  Tar de elektroniska pengarna slut, kan det bli svårt att betala friskolornas personal, Skolverket börjar gnälla, och Reinfeldt tvingas tro dubbelt så mycket på internationella forskare.

Calmfors och SVT valarbetare åt Moderaterna

I ett inslag i SVT:s Aktuellt ikväll fick professor Lars Calmfors recensera klåparfinansministern Anders Borg.

..klåpare

 

Valarbetare åt en..

Ja, det blev förstås för Calmfors att motvilligt erkänna att Anders Borg misslyckats med alla uppsatta mål. 

Men som den Alliansens valarbetare Calmfors är, fick förklaringen till varför Anders Borg ändå skall ses som en utmärkt finansminister bli att "vi" har ju ändå gått igenom en ekonomisk kris som vi inte sett sedan 1930-talet. 

Det är samma saga som Alliansen levererade, sedan det kort tid efter införandet blivit glasklart att deras utbudsåtgärder inte ger de effekter de utlovat. Snopet för Calmfors, som själv sålt dumheterna med hjälp av sin professorstitel. När sedan intet infriats efter många år och mätförsök,  återstod för Calmfors att på neoklassiskt vis komma med oändliga ursäkter om varför.

Med "vi" måste Calmfors mena de andra länder i omvärlden som krisat rejält. För det stämmer inte på Sverige.  Svensk export, som bromsade in under krisåren, återhämtade sig snabbt. 

Värre är det för den inhemska ekonomin som inte repat sig. Och hur skulle den det när vi har haft en finansminister i 8 år,  som envist behållit strypmål omskrivet till sparmål och samtidigt försökt balansera statsbudgeten, i ett läge då landet har varit (och fortsatt är) i stort behov av en budget i obalans, dvs mer pengar ut än in.

Inte blir Borgs betyg bättre, när man synar vad han gjorde under krisåren. Feg som en Reinfeldt, vågade inte finansministern stimulera svensk ekonomi, och genom det mota bortfallet som exportsektorns inbromsning innebar, vilket förvärrade situationen ytterligare. "Ordning och reda i finanserna" rapades upp, och artiklar om farliga statsskulden skrevs där han hänvisade till Reinhart och Rogoff fuskforskning som svar på krisen, samtidigt som arbeten försvann och alltjämt försvinner av att den inhemska efterfrågan sjunker. Banker fick sitt förstås, de som mest av alla bidragit till krisen.

Och det är alltså denna klåparfinansminister nu Calmfors ger betyg godkänd. Man skulle kunna tro att Calmfors är professor i dumhetstyckande, men tyvärr, ekonomi är hans gebit, och där gör han sitt yttersta att fortsatt förlöjliga området, med god hjälp av statstelevisionen.

0,01% drar ifrån resterande 1% i USA

Ingen förmögenhetsökning för de som ligger under de 0,1% mest förmögna  i USA. Nedsippringseffekten tycks motverkas av kapitalkapillärkraften, som blir allt kraftigare ju högre upp i hierarkin man befinner sig. Hårt arbete och tuffa beslut, heter det om de 0,01% själva får beskriva vägen till förmögenhetsökningarna.

 

På bara 35 år har 0,01procentarnas förmögenhet fyrfaldigats. Vilket visar att den elitistiska neoliberala enda vägens politik fungerar.

 

Finns en uppfattning att det tidigare genom åren nallats friskt av de mest förmögna, men det stämmer inte. De har haft en bekväm resa hela tiden, separerad från resten av befolkningen.

Som kontrast till översta lagrens uppgång de senaste 35 åren, kan man se att under motsvarande tid har det gått stadigt utför för resterande 90%. En tillfällig tröstuppgång från 2000 fram till 2007/2008 fick man visserligen, men som sedan snabbt raderades då det bara var byggt på finansiell högriskspekulation, som de själva bums fick betala genom förlorade tillgångar och försörjningsmöjligheter.

 Timbroiter och numera centerpartister brukar gaffla om att kreti och pleti borde spara mer. USA har ofta framhållits som exempel på hur vi också här borde göra.  Men där som här har befolkningen istället erbjudits lån som ersättning för löneökningar, för att ge sken av välståndssökning. Lån istället för lön slår igenom i deras sparande. En stadig nedgång även där, men med en tillfällig uppgång vid krisåren, då man av befogad rädsla inför framtiden ökade sitt sparande.

.

Att sparandet ökar med ett ökat välstånd bland befolkningen är ingen nyhet. Undantagen är ekonomiska kriser. Men ett personligt sparande under en kris, kräver förstås att man har ett överskott att spara vilket 90% av befolkningen har mindre av än både en- och tio-procentarna, i synnerhet då deras lönökningar ersatts med lån.

För enprocentarna spelar heller inte det för ekonomin som helhet negativa, som ett samlat massivt personligt sparande bland befolkningen utan en samtidig välståndsökning innebär, någon större roll, såsom det gör för 90% av befolkningen, där aggregerat personligt sparande direkt slår mot efterfrågan i ekonomin och genom det ger färre arbetstillfällen. För enprocentarna innebär ekonomiska kriser ytterligare möjligheter, då de extra billigt kan komma över reala tillgångar som t.ex. mark och fastigheter.

 

http://gabriel-zucman.eu/files/SaezZucman2014Slides.pdf 

Tillägg. Teapajas-finansiärerna, bröder Koch lär f.ö. tillhöra 0,01-procentarna. 

Ytterligare ett tillägg. Igår gick filmen Diktatorn på dumburken. Ingen märkvärdig komedi, men i slutet dök oväntat denna scen upp där han frågar församlingen varför de är emot diktatur, och sedan redogör för vilka vinsterna är. 

o(M)döme

Urban Bäckström, Moderat och avgående vd på Svenskt Näringsliv, har utsetts till hedersdoktor vid Högskolan i Jönköping.  Man motiverar det med hans "framstående gärning som debattör, författare och opinionsbildare med stort inflytande över svenskt näringsliv under decennier".

Vill studenter spendera sin dyrbara tid på en högskola, som har en ledning med så dåligt omdöme?