Carmen Reinhart och Ken Rogoff blev poster-par när de, i sin bok This Time Is Different, hävdade att 800 års finansiell historia visade att hög offentlig skuld leder till mindre tillväxt.
Deras bok fick redan från början kritik för att inte ha koll på fakta,
inte skilja på offentliga skulders sammansättning, inte skilja mellan
stater som opererade under guldstandard, fast- eller flytande
växelkurs.
Den tidiga kritiken mot Reinhart & Rogoffs påståenden har man viftat bort, bl.a. genom att kritikerna inte kunnat luta sig mot de data Reinhart & Rogoff använts sig av, det för att Reinhart & Rogoff vägrat lämna ut sina data, trots förfrågningar från flera håll.
Men nu har dock några fått tag i R&R:s data, och det visar sig, precis som flera tidigare misstänkt, att R&R:s data inte stämmer med deras egen teori.
För att få ett resultat i linje med deras teori (som säger att en offentlig skuld på runt 90% av BNP nästan uteslutande leder till långsam tillväxt och finansiell kris) har de helt enkelt låtit bli att ta med länder med stor offentlig skuld och hög tillväxt.
Det hela skulle inte vara något större problem om inte Reinhart &
Rogoffs hittepå används som vetskap, för att strypa
ekonomier världen över, inklusive Sverige, genom att minska offentlig
verksamhet, för att åstadkomma ökad tillväxt och minska det påstådda
hotet om finansiell kris till följd av en för hög offentlig skuld.
Tar man med länder med stor offentlig skuld och hög tillväxt, visar det sig att skuldsättning på mer än 90% av BNP inte ger en genomsnittlig negativ tillväxt på -0,1% såsom R&R påstår, utan istället en tillväxt på +2,2%, något som inte skiljer nämnvärt från länder med mycket lägre offentlig skuld. Sveriges offentliga skuld idag ligger på under 40% av BNP tillsamans med haltande tillväxt, som en jämförelse.
Mer här:
http://www.economonitor.com/lrwray/2013/04/17/no-rogoff-and-reinhart-this-time-is-different-sloppy-research-and-no-understanding-of-sovereign-currency/
Och här:
http://bilbo.economicoutlook.net/blog/?p=23467&cpage=1#comment-29525
Och här:
http://www.nextnewdeal.net/rortybomb/researchers-finally-replicated-reinhart-rogoff-and-there-are-serious-problems#.UW147o4A23o.twitter
OK, fuskarna är avslöjade. Men kommer det att leda till någon uppryckning? - Det återstår att se, och i och med att "austerity" är en god affär för de som har tillgång till en världsekonomi att plundra så är det inte så säkert att det blir någon förbättring. Det är ju 0,1-procenten som bestämmer i alla fall.
ReplyDeleteDet här är nog till att börja med för nördigt för att skickas ut till allmänheten. Men kan ju få glädjas i det lilla.
ReplyDeleteFör att spä på glädjen i den egna bubbelvärlden, så lyfter Bill Mitchell IMF:s eget erkännande av sina grova felkalkyleringar i samband med deras åtstramningsrekommendationer.
Fast smolket uppstår direkt, när man betänker hur IMF brukar reagera på sina egna rapporter, som inte visar vad de förväntat sig. Från IMF kan man nog fortsatt förvänta sig dumheter i kvadrat.
Ahhh, kvantitativ samhällsvetenskap, denna härliga pseudovetenskap.
ReplyDeleteChasing shadows.
Vad du gör när du tvingar något multidimensionellt ned i en enda variabel, det är ett projicera det multivariata objektet ned på ett plan. Det är skuggan du bildar på en yta.
Samhällsvetarna tror att de har blicken riktad emot objektet och ser dess form, men de har blicken riktad ifrån objektet emot planet det skuggar på, dessutom befinner de sig mellan objektet och dess skugga, de kan heller aldrig låta bli att stoppa sina feta huvuden ivägen för projiceringen. När samhällsvetarna gör kvantitativ samhällsvetenskap så ägnar de sig således bara åt ett skuggspel.
När de gör sån här "vetenskap" så säger de, om jag tittar på verkligheten, i precis rätt vinkel, om jag håller upp mina armar och skuggar verkligheten på precis det här sättet, då ser det ut som en trend!
Det är bara en av alla de många invändningar emot sånt här nonsens.
Den "chock-doktrin" som sveper över södra Europa bygger ju helt på S & Rs lögn så nog är detta viktigt (om än nördigt)!
ReplyDeleteSveriges ligger ju någonstans 40-50% av BNP men om man sedan lägger till den privata skuldsättningen så ligger Sverige faktiskt sämre till än "chock-länderna"!
Någonstans, har glömt var, läste jag att Sverige år 1900 var ett av världens mest skuldsatta länder. Och ändå var det ungefär då välståndet började.
ReplyDeleteHemligheten är förstås om man använder skuldsättningen till att investera i produktion eller om man använder den till konsumtion och markvärdestegring. I det fallet är det som med vilken människa som helst - lånar man till sprit är det en helt annan sak än om man lånar för att investera i ett lönsamt företag.
Ja, pengar in i den reala ekonomin, tillsammans med en genomtänkt tanke på till vad de går, är det viktiga.
ReplyDeleteUtdelning av sprit skulle visserligen stimulera den reala ekonomin, men är lättförståeligt en mindre bra lösning.
Man kan dock utan vidare se till att alla människor har dräglig levnadsstandard. Direkta investeringar är mycket viktigt, men inte allt, om man inte ser ökad personaltäthet inom skola, vård omsorg etc, som en investering. Sänkta arbetstider kan också ses som investering, och rubbet kräver större penningmängd alternativt massiva skuldavskrivningar.
En helt menlös åtgärd, i hopp att få igång ekonomin, är QE. Man hävdar visserligen att den skall hjälpa till att öka bankers utlåningen till investeringar och konsumtion, (det senare är till att börja idag knappast allmänt eftersträvansvärt).
Fast det gör det inte, eftersom det bygger på missuppfattningen att en ökning av bankernas reserver leder till högre utlåning. Bankerna själva vet att utlåning är inte beroende av att först ha tillräckliga reserver, de är beroende av kreditvärdiga låntagare och de minskar när aktiviteten inom ekonomin minskar.
Så ökade reserver innebär som bäst nästan ingenting till förändring på investeringsklimatet och lånekonsumtion, utifrån dagens situation. Som sämst ger det ytterligare möjlighet för banker att spekulera med penningmängdsökningen QE innebär. Det var vad som hände i USA och inget säger att andra länders banker skulle avstå från att göra detsamma.
Det enda positiva med QE är att det visar att en massiv ökning av penningmängden inte alls per automation leder till rusande inflation, vilket är mantrat man alltid får höra när ökad penningmängd, kommer på tal.
This comment has been removed by the author.
ReplyDeleteFinessen med QE är väl att man låtsas göra något, men det är bara en fint och den reala ekonomin får haverera bäst den vill. Bankerna får bada i pengar som det inte görs något praktiskt med, utom kanske att de åker ut i spekulationssvängen och bonuspotten. När QE dessutom orsakar vansinnesutbrott hos neoklassiker döljs ju icke-händelsen ännu mer - vilket kanske är tanken bakom hela historien? Och så kan man använda misslyckandet att få igång ekonomin med QE till att förtala något som kallas keynesianism, fast det är tveksamt om Keynes skulle ha gillat QE.
ReplyDeleteLäste häromdagen att STIBOR var hemkt låg. Kundernas räntor däremot speglade inte det. Det är solidaritet det, bankkartellen håler varandra om ryggen emot låntagaren.
ReplyDelete