0,01% drar ifrån resterande 1% i USA

Ingen förmögenhetsökning för de som ligger under de 0,1% mest förmögna  i USA. Nedsippringseffekten tycks motverkas av kapitalkapillärkraften, som blir allt kraftigare ju högre upp i hierarkin man befinner sig. Hårt arbete och tuffa beslut, heter det om de 0,01% själva får beskriva vägen till förmögenhetsökningarna.

 

På bara 35 år har 0,01procentarnas förmögenhet fyrfaldigats. Vilket visar att den elitistiska neoliberala enda vägens politik fungerar.

 

Finns en uppfattning att det tidigare genom åren nallats friskt av de mest förmögna, men det stämmer inte. De har haft en bekväm resa hela tiden, separerad från resten av befolkningen.

Som kontrast till översta lagrens uppgång de senaste 35 åren, kan man se att under motsvarande tid har det gått stadigt utför för resterande 90%. En tillfällig tröstuppgång från 2000 fram till 2007/2008 fick man visserligen, men som sedan snabbt raderades då det bara var byggt på finansiell högriskspekulation, som de själva bums fick betala genom förlorade tillgångar och försörjningsmöjligheter.

 Timbroiter och numera centerpartister brukar gaffla om att kreti och pleti borde spara mer. USA har ofta framhållits som exempel på hur vi också här borde göra.  Men där som här har befolkningen istället erbjudits lån som ersättning för löneökningar, för att ge sken av välståndssökning. Lån istället för lön slår igenom i deras sparande. En stadig nedgång även där, men med en tillfällig uppgång vid krisåren, då man av befogad rädsla inför framtiden ökade sitt sparande.

.

Att sparandet ökar med ett ökat välstånd bland befolkningen är ingen nyhet. Undantagen är ekonomiska kriser. Men ett personligt sparande under en kris, kräver förstås att man har ett överskott att spara vilket 90% av befolkningen har mindre av än både en- och tio-procentarna, i synnerhet då deras lönökningar ersatts med lån.

För enprocentarna spelar heller inte det för ekonomin som helhet negativa, som ett samlat massivt personligt sparande bland befolkningen utan en samtidig välståndsökning innebär, någon större roll, såsom det gör för 90% av befolkningen, där aggregerat personligt sparande direkt slår mot efterfrågan i ekonomin och genom det ger färre arbetstillfällen. För enprocentarna innebär ekonomiska kriser ytterligare möjligheter, då de extra billigt kan komma över reala tillgångar som t.ex. mark och fastigheter.

 

http://gabriel-zucman.eu/files/SaezZucman2014Slides.pdf 

Tillägg. Teapajas-finansiärerna, bröder Koch lär f.ö. tillhöra 0,01-procentarna. 

Ytterligare ett tillägg. Igår gick filmen Diktatorn på dumburken. Ingen märkvärdig komedi, men i slutet dök oväntat denna scen upp där han frågar församlingen varför de är emot diktatur, och sedan redogör för vilka vinsterna är.