Det är åtstramningar, som korkade sparmål och överskottsmål (som inte är annat än överbeskattning) tillsammans med försöken att balansera statsbudget, som regeringar från Persson till Reinfeldt konsekvent pysslat med, som skapar deflationstrycket. Det kommer inte Riksbanken längre åt när räntan kryper ner mot noll, i ett läge då omvärlden inte suktar tillräckligt efter det vi kan exportera. Återstår alltså för staten att kliva in och sluta upp med otyget att försöka balansera budgeten och istället öka aktiviteten i den inhemska ekonomin genom framsynta investeringar och riktiga jobb till de som vill och kan arbeta, och skippa alla förnedrande "åtgärder" man sätter arbetslösa i.
Dagens Industri har ju försökt få till det att deflation egentligen är något bra.
ReplyDeleteMen oförmågan att se begränsningar i "verktyget" är också en möjlighet. Ekonomer är uppenbarligen så korkade att man kan ge dem en styrkontroll med massa knappar och vred, lite ljud och ljuseffekter så tror de att de styr hela grejen. Ekonomerna är den lilla ungen i farfarsbilarna på Liseberg som krampaktigt håller i ratten och noga styr bilen, utan att inse att hur hen än rattar så påverkar det inte bilens kurs. Ekonomin tuffar på i den materiella verkligheten utan att ta notis om några postmoderna fantasier om kontroll eller perfektion, realekonomin är vad den är.
Haha, farfarsbilarna ja där sitter Ingves och pågarna på rad.
DeleteKanske dags att inse att "räntevapnet" inte är mycket effektivare än en knallpulverpistol, om man nu vill påverka investeringar som skall fram ganska snabbt. Det fungerar långsamt, eller inte alls. Finns ingen större investeringsvilja, och har företagen egna högar med pengar, fungerar det inte alls.
ReplyDeleteFöredrar att riksbanksgubbar och tanter använde knallpulverpickadoller för att försöka få igång investeringar.
DeleteEn Ingves pangandes hade hade jag kunnat skratta åt. Nu blir det mest bara djupa suckar mellan svordomarna.