Widar Anderssons hyllningspekoral till herr och fru Bildt

http://www.folkbladet.se/opinion/ledare/default.aspx?articleid=7321812

Trendmässigt att spara

Trendmässigt att spara sas det på SVT:s nyheter. Det är väl främst oförstående Timbroiter, Annie Lööf m.fl. som tycker det är utmärkt för svensk ekonomi. De lever i villfarelsen att spara=investeringar, men något stöd för det finns inte.  På privatplanet kan givetvis spara vara bra, och minska den egna skuldsättningen något. En viss del kan till och med gå till investeringar i bästa fall, men inte på långa vägar ger det att spara=investeringar. Och om många sparar påverkar det efterfrågan i ekonomin. Vem kliver då in för att fylla det ökade efterfrågegapet, som redan tidigare inte på långa vägar räckt till att anställa bort ofrivillig arbetslöshet?

Ska vi hoppas på att Stefan Löfvens budget (om han får igenom den) kommer att ta hand om det, eller att Svenskt Näringsliv pumpar in tidigare vinster i investeringar, eller att utländska gruvbolags utbetalningar av sketna löner i utbyte mot gruvdrift och råvaror gör det?
Knappast.

Slitna floskelgeneratorer byts ut mot nya

Reinfeldt och  Borg är trötta. Att rapa floskler om ordning och reda i finanserna tär tydligen.  På tur står någon annan, villig att rapa vidare. Läget ger ypperliga möjligheter att fortsätta på den "enda vägen" och hävda att man tar ansvar, genom att låta allt viktigt förbli ogjort.

10-årsplan för överskottsmål och strukturellt sparande

SVT forum på dumburken, och någon utfrågning där Finanspolitiska rådet ingår.
Anders Borg håller låda och försöker sig på att forma en myndig stämma. Men tonläget i rösten är vad den är, tenor och nasal, och östgötskan slår igenom då och då.
Återstår att lägga orden som en kamrer, utan att staka sig men vicka på huvudet i sidled, för att försöka få det att se ut som att han bara säger självklarheter.

Självklarheter är det förstås inte. Mannen är rakt igenom en neoliberal, och som sådan hämtar han sitt tankegods varhelst det finns, oavsett om det är underbyggt eller inte. Och som neoliberal blir det att främst luta sig mot det icke-underbyggda, i bästa fall mentol-luktande varmluft.

Han är tyvärr inte ensam i det. Hela kammaren, där denna förmenta utfrågning sker, som ska ge sken av demokratiutövning och fördjupning, till för att belysa och upplysa alla som orkar lyssna, är blott en neoliberal utpost.
Det illustrerar frågorna och påpekanden från oppositionen, som bara berör att Alliansregeringen inte följt det neoliberala regelverket till punk och pricka.  Alltså, man kritiserar den för att kört med underskott då och då.

Den kritiken är förstås totalt uddlös och märklig, när den kommer från en opposition, som vill utmåla sig som ett alternativ och en gnutta progressiva.
Vad de kritiserar är att staten pytsat ut mer pengar än den tagit in i skatt, dvs mer pengar ut i ekonomin än bort ur ekonomin. Skulle Alliansen lyckats med sitt mål, att alltid ha kört med överskott, skulle läget varit värre och ekonomin stagnerat ytterligare. Är det något som oppositionen förespråkar?

Alla i kammaren utgår ifrån falsariet att statens ekonomi är nominellt strikt begränsad, som om den svenska kronan, en flytande fiat-valuta, kan ta slut och staten kan få problem att betala för sig.
Det är förstås nonsens alltihop, ett bedrövligt spektakel, vars enda utkomst är att det genererar ansikten likt Lars Adaktusson, oavsett kön och partipolitisk hemvist.

Men vad värre är, och ingen tycks reagera över, är att överskottsmål och strukturellt sparande, dvs ta in skatt som fonderas och inte används till någonting i realekonomin, och samtidigt påtvinga strypmål på verklig verksamhet årligen med 1%, oavsett behov, är sådant som Anders Borg tycker man skall besluta om var 10:e år! För så har det varit och det tycker neoliberalen har fungerat bra.

Och det är klart, genom att som beslutsfattare frivilligt gå med på att låta sig bakbindas av neoliberalt regelverk, garanteras också att det i stort inte spelar någon roll vad det sitter för regeringskonstellationer framgent. För en Anders Borg och hans Allians idag, med sina opinionssiffror, är det förstås att föredra. Men för en opposition?

Det finns inga politiska partier, skulle tant Thatcher kunnat ha sagt idag, och ha rätt i det.

Posörs inkomst tryggad

Folk gillar kändisar som poserar, kådisar mer än andra.

Att se viktig ut är det viktigaste

De har tydligen skyttegravar på TV8

 Så Lars Adaktusson valdes in i Europaparlamentet. Social trygghet är viktigt. Adaktussons inkomst är säkrad.

 Framtidsutsikterna på TV8 har väl krympt år från år. Bäst att se om sitt hus i tid. Men att vänta på erbjudande från SVT eller TV4 är förmodligen att vänta förgäves. De kanalerna har sedan länge etablerat nya posörer, som de rullar runt på.

Piketty rentvår Reinhard & Rogoff?

Data- och uträkningsfel har hittats i Thomas Pikettys bok. Det var väntat. Hans boks popularitet tillsammans med dess slutsatser är på tok för obekväma för eliten och dess neohejdukar att bara låta passera utan moteld.

Så siffror och uträkningar nagelfars. Det i sig är bara bra. Kritik mot delar av bokens innehåll har redan kommit från sådana som till stor del delar dess slutsatser, men då baserat på annat material. Det är dock ingen kritik som elitens neohejdukarna vill lyfta. Det hjälper ju inte deras sak.

Men nu försöker de också använda de uppdagade kalkylfelen och jämställa det med nivån på Reinhard & Rogoffs fusk, och försöka förminska nivån på R&R:s fusk. Lyckas neohejdukarna med det, ja då kan de ju fortsatt hävda att statsskuld, som når en viss procentuell nivå av BNP, är skadlig för ekonomier.

I det pågående försöket att rentvå  Reinhard & Rogoff bakvägen, låtsas man inte om att R&R vägrade släppa sitt underlag under lång tid. Piketty publicerade sitt utan omsvep.

Likaså sopar man under mattan den mer allvarliga kritiken mot Reinhard & Rogoff, den som ingalunda bara gällde några kalkylfel, utan de extremt märkliga urvalskriterier R&R använt sig av, och ihopbuntandet av länder/perioder under guldstandard med länder/perioder under flytande växelkurs, utan minsta åtskillnad. Allt sammantaget, Reinhard & Rogoffs "forskning" och slutsatser duger inte till någonting annat än som en inblick i hur propagandamaskineriet och dess neohejdukar arbetar. Dithän har inte Pikettys forskning kommit än.

Riksbankernas såå effektiva inflationsverktyg

Schweiz har deflation. Deras riksbank SNB har försökt spä på inflationen genom räntesänkningar. Det har inte gått något vidare. Räntan är nere på noll och har varit det sedan augusti 2011. Sveriges ligger på 0,75% och även här råder deflationstryck.  Jäkla effektivt det där styrinstrumentet Ingves med flera använder sig av…not.

Det är åtstramningar, som korkade sparmål och överskottsmål (som inte är annat än överbeskattning) tillsammans med försöken att balansera statsbudget, som regeringar från Persson till Reinfeldt konsekvent pysslat med, som skapar deflationstrycket. Det kommer inte Riksbanken längre åt när räntan kryper ner mot noll, i ett läge då omvärlden inte suktar tillräckligt efter det vi kan exportera. Återstår alltså för staten att kliva in och sluta upp med otyget att försöka balansera budgeten och istället öka aktiviteten i den inhemska ekonomin genom framsynta investeringar och riktiga jobb till de som vill och kan arbeta, och skippa alla förnedrande "åtgärder" man sätter arbetslösa i.