Fler skott mot neofarkosten

Påkommen igen

Anders Borgskt ihåligt pladder har hunnits ifatt av verkligheten. 
Särskilt utpekat är hans tidigare tugg om att 30.000 jobb bums försvinner genom en höjning.

Borgs hittepåsiffror bygger på mumbo-jumbo-teorin att en person med generös a-kassa är mer ovillig att söka jobb än den med låg a-kassa.
Själva jobbsökandet i sig påstås ge fler arbetstillfällen, då den arbetslöse med låga a-kassa antas gå med på att erbjuda sin arbetskraft till ett lägre pris.


Det lägre priset förmodas sedan göra arbetsköparen supersugen att anställa ytterligare en eller flera personer, för att producera allehanda varor och tjänster, trots att efterfrågan, som återfinns i verkligheten och som mäts i inkomna order, kronor och ören och som hänger ihop med att det finns någon som har råd att köpa, inte förändrats till det bättre.

Efterfrågan på varor och tjänster är i deras teoribygge sekundär, om den ens finns med, men primär när arbetsköparen skall öppna penningpungen för att storhandla arbetskraft, trots att inga nya medel tillkommit.

Arbetsköparen, eller finare, arbetsgivare, förutses vara mycket kreditvärdig eller sitta på en fet grosshandlarploska, och förutspås bli till en särdeles köpsugen konsument, när den vanliga efterfrågan på varor och tjänster sviktar. Vill-ha-tarmen knorrar, såsom den gör på de man kan se tälta utanför Apple-butiker, när en ny telefonmodell släpps. Men för arbetsköparen suger tarmen istället efter billiga arbetare, utan att orderingången ökat, åtminstone när Borg fantiserar ihop sina 30.000 jobb upp/ner.

TCO har låtit syna teorin mot verkliga förhållanden, nationellt och internationellt, för att se om det finns någon skillnad mellan arbetslösa med låg respektive högre a-kassa, men inte funnit en enda studie som styrker att en höjd a–kassa leder till högre arbetslöshet. Tuff lycka för borgarn Borg, men intet nytt under solen.

I samband med släppet av TCO-rapporten hoppades deras ordförande på en "mer nyanserad debatt om behovet av att höja taket i a-kassan". Men det är nog att hoppas på för mycket. Anders Borg och hans meningsfränders tro rubbas inte så lätt, ty det finns fortfarande något att skylla på.

Deras vanligaste ursäkter, konstruerade att användas fram till dagen då arbetssökande tvingas betala för få jobb, är långtifrån slutkörda. Man kommer fortsatt hävda att lönenivåerna inte gått ned tillräckligt…än,  liksom att ingångslönerna är för höga och att det är därför man inte ser utlovade resultat.  Skall verkligheten falla på plats enligt modell, måste man se till att verkligheten också följer modellen.