Idag är godsherren Göran Persson mycket nöjd, hans uppdragsgivare likaså.

Förre statsministern Göran Person, numera högavlönad konsult åt den av Moderater ägda pr-firman JKL, passar på att göra rätt för sitt feta arvode, genom att i radion säga: 


- Äntligen finns det en partiledare som förstår att exportindustrin är Sveriges ryggrad. Det har det inte funnits på väldigt länge.

Den blyge godsherren syftar förmodligen på sig själv, som den som senast förstod att smörja exportindustrin på alla upptänkliga vis, så att den kunnat göra enorma vinster, som inte kommit invånarna i landet till del, men väl ägarna.

För det vet man tämligen väl, lönerna har hållits tillbaka till förmån för exportindustrin,  den relativa  arbetskraftskostnaden likaså (bara Irland har billigare arbetskraftskostnad utav jämförbara europeiska länder),  samtidigt som återinvesteringen av exportvinsterna inte tillnärmelsevis har hamnat i Sverige, där de har arbetats ihop.

Så man kan med fog fråga sig för vems fläsk denna Sveriges ryggrad är ämnad. Från Göran Persson får vi dock aldrig något svar på den frågan. Det skulle alldeles för uppenbart visa vems ärenden han gått sedan han "städade upp" i Sveriges ekonomi på 1990-talet.

Tillbaka till framtiden, den framtid som avslutades 2007 i och med att Persson avgick,  tycks vara sossehögerns idé om vad ett nytänkande fräscht S innebär.
Ja, vi vet ju att högersossar har patent på vad som är nytt och fräscht och vad som är mossigt gammalt bakåtsträvande. Det patentet har förövrigt omvandlats till en naturlag, dock oklart när det officiellt skedde.

Den kunskapsbaserade politik, som några få uppsatta socialdemokrater talat om, kommer vi att få se oss i månen efter, förutom i någon marginell fråga.
Agendan sätts av högersossarna och där har verklig kunskap och empiri ingen plats, om den visar att de är ute och cyklar, i synnerhet inom den ekonomiska politiken.

Denna avoga inställning till kunskapsbaserad politik delar högersossarna för övrigt med deras meningsfränder, den uttalade högern.

I bästa Sovjetstil

Idag kunde man se Stig Malm sitta och pladdra i en tv-soffa, att man vid tiden strax efter valet av Juholt, insåg att det inte håller att utse partiledare i bästa Sovjet-stil. Det sitter Stig Malm och säger samtidigt som S just utsett Stefan Löfven i  -Tada!  bästa Sovjet-stil.

 Men Löfven kommer ur LO-leden, är en högersosse och är ursprungligen svetsare (för decennier sedan), och det gör att Stig Malm redan idag utser denne (i bästa  Sovjet-stil) nyutnämnde partiledare som nästa framtida statsminister.

Helt plötsligt är det inte för Stig Malm ett dugg viktigt hur förfarandet har gått till. Det är inte ens viktigt att det 2013 skall till en kongress för att eventuellt omvälja den i bästa  Sovjet-stil tillsatta Stefan Löfven.

I en intervju utanför partihögkvarteret får Sven-Erik Österberg, mannen gjort sig känd för att absolut inte vilja uttala sitt förtroende för Juholt, men väl kommit överens med Thomas Östros och playboysossen Rosengren, under en middag,  att Juholt måste bort,  frågan - vad kan Stefan Löfven bidra med som inte Juholt kunde?

-Framför allt, hålla ihop partiet, blir den illojale högersossen Österbergs svar. 
Nu är det viktigt att alla sluter upp bakom den av sossehögern utsedda partiledaren,  och gör tvärt emot vad - de - själva gjorde mot Juholt.

Vilken känsla de gamla rävarna har för demokrati.

I SR P1 blir vänster mer höger än höger

Råkade slå på radion vid tidpunkten då programmet Epstein i P1 sänds. Jag brukar inte lyssna längre på den typen av program då de är så pladdriga. Men förrgår blev det av och de hade bjudit in högerns egen hus-sosse Stig-Björn Ljunggren som "vänstertyckare" och motvikt till en tidigare gäst, Barbro Hedvall liberal högertyckare.  Ämnet som avhandlades var "Hur ny är Nya Moderaternas politik, om man jämför med de gamla Moderaterna? Har de gått till vänster eller inte?"

Efter att ha lyssnat på båda tyckarna kan man konstatera att programredaktionens idé att låta en person från vänstersidan balansera upp Hedvalls syn på verkligheten fallerade å det grövsta. Fast kan redaktionen verkligen trott annat när de anlitar Stig-Björn Ljunggren, känd från pladderprogram utan minsta djup och i politiska sammanhang utmärkande för att vara en av högerns S-märkta springpojkar?

Alltid när Stig-Björn ombeds tycka till om Moderaterna och deras politik, framför han i det närmsta ordagrant från gång till annan, sin sedan några år tillbaka ihopknåpade bisarra M-lovsång. Här är det inte tu tal om att ta intryck från dagsaktuell information. Näe, gammalt som gett många klappar på axeln av högern och fin inkomst duger bra åt Stig-Björn, dessutom innebär det ju mindre jobb och för varje gång lovsången återanvänds är det lättförtjänta pengar med mer klirr i kassan än om han som S-märkt skulle lyfta t.ex. senaste statistik från SCB om hur klyftorna ökat massivt med Moderaternas politik sedan 2006.
Denna gång fanns också en bisittare tillika folkpartist i studion som tryckte in ett haleluja då och då under Ljunggrens lovsång till Moderaterna.

Som lackmus för var Barbro Hedvall och Stig-Björn Ljunggren står politiskt och deras syn på sina medmänniskor kan det av Moderaterna döpta bidragslinjen mot arbetslinjen fungera, alltså den av M uppmålade och underblåsta  konflikten mellan ofrivilligt arbetslösa och sjuka med försäkringsersättningar vs de som fortfarande har arbete.

Bidragslinjen omskriver Barbro Hedvall till ickearbetslinjen, förmodligen av en viss respekt för de drabbade (kanske också/eller för att hon vet att det inte är bidrag det handlar om), medan "sossen" Stig-Björn Ljunggren inte ens kan nöja sig med moderaternas nedvärderande bidragslinje, utan brer på etter värre och kallar det  förlorar-Sverige, väl medveten om att det är än mer nedvärderande och ytterligare förstärker "vi mot dem" idén.

-Skulle man inte kunna vända på pyramiden? frågade Epstein, och syftade på hur fördelningen av skattesänkningarna idag ser ut och att då en omvänd fördelning skulle kunna vara en möjlig väg framåt för S, varpå Stig-Björn snabbt gör skäl för sina arvoden från högern och försvarar rådande oordning med att -Det blir jävligt dyrt och Socialdemokraterna har fått för sig att de skall balansera budgeten.

 Stig-Björn vet förstås om att man med fördel kan se på skattesänkningarna i reda pengar, och med det följer att reda-pengar-pyramiden går att vända på utan att det kostar en enda  krona mer än det redan kostat. Det skulle innebära att de med sämst inkomster får mest i reda pengar och de med högst inkomster får minst. Genom att inte ta upp den tråden från Epstein tillåter det Stig-Björn att hålla sig på fortsatt god fot med de som göder honom, och det som är bäst för Stig-Björn är bäst för samhället, allt i sann omskriven socialdemokratisk anda.

 -Det är väl jättebra att det händer saker, pladdrar Stig-Björn på som värste backstaplande Ian Wachtmeister och Bert Karlsson med drag under galoscherna, efter att Epstein avbrutit honom och uttryckt att det låter så depressivt när Ljunggren vädrar sin omskrivning förlorar-Sverige mot vinnar-Sverige.
Inte ett yppat ord om att klyftorna ökar, att de med sämst inkomster har fått sjunkande inkomster sedan Moderaterna med Reinfeldt tog över, att barnfattigdomen ökar, att arbetslösheten inte minskat utan ökar och att det av Reinfeldt påstådda mest verkningsfulla verktyget mot arbetslösheten -sänkta allmänna försäkringsersättningar tillsammans med jobbskatteavdrag, inte alls fungerar. Det kan man ju inte säga är jättebra! om man är socialdemokrat, och just därför låter Stig-Björn Ljunggren bli att ta upp det.

Istället passar Stig-Björn på att tvåla till det parti som lånar honom hans S-märkning, den märkning som gör att media överhuvudtaget ger honom utrymme.  Och han gör det genom ett tillägg till svaret på frågan; vad skall sossarna då göra?
-Full sysselsättning och en lön man kan leva på. Klarar man inte att kommunicera det, ja då kanske man också skall sitta på historiens skräpkammare och sitta och deppa över att "media är så elaka", blåser Stig-Björn elakt på i det rikstäckande mediet.

Att han som sosse kunde ha nöjt sig med att bara svara "full sysselsättning och en lön man kan leva på" är inte tänka på för denne ständige moderata valarbetare.

Mellan en andningspaus i det bedrövliga Ljunggrenska pladdret slapp en strimma humor igenom, ofrivilligt levererat av folkpartisten i studion.
På frågan; vem har fått mest i jobbskatteavdrag?  svarade folkpartisten;  -Ja, jag är nöjd med vad jag har fått. Ett mer folkpartistiskt svar på den frågan är nog svårt att finna.

I övrigt är det slående att det som skulle avhandlas "Hur ny är Nya Moderaternas politik, om man jämför med de gamla Moderaterna? Har de gått till vänster eller inte?" snabbt övergick till att handla om sossarna.

Björn Rosengren, en god lojal socialdemokrat

Vi är inne på fjärde veckan räknat från tidpunkten då SMS:et, författat av kommunpolitikern i en av Stockholms kranskommuner, läcktes till media.
Det har sedan kramats ur och gett media Thomas Östros ovilja att uttala sitt förtroende för Juholt, vidare till Sven-Erik Österberg som gör en Östrosare, till Björn Rosengren som läcker att de tre var överens under en middag om att Juholt måste gå.

Björn Rosengren, denne före detta TCO-ordförande, som spenderade 55 600 kronor på stripklubb och lät förbundet betala, som därefter blev näringsminister under Persson, och som sedan gick direkt från sin ministerpost till att bli mångmiljonavlönad dörröppnare åt Stenbäckssfären, Sveriges svar Rupert Murdoch.

Vi är alla goda socialdemokrater påminde väl Thomas Östros det lilla sällskapet, som dinerade tillsammans.

"Vi är alla bara sossar"

När vänsterfalangen  väljer att ta det internt och högern inom partiet externt ser det påstådda missnöjet större ut än vad det är. Vi får nämligen aldrig höra vänsterfalangen i media i samma omfattning som högern inom S.

Tillåtas sitta på läktaren och tycka till i skitprogram som Debatt och där bli konstant avbruten av programledaren, är inte mycket att komma med jämfört med högersosseriet direktkanaler till mediamaskineriet, där de får hålls oemotsagda och till och med får hjälp av "politiska analytiker" och "experter" vars enda uppgift är amplifiera det högersossen tycker med ytterligare en dos högertyckande.

Ta bara veckan som gått. Ett sketet SMS räcker som underlag åt högerfalangen och de bereds plats i både SVT och rikspress med låtsasexperter och hela fadderullan!

S-märkta figurer som ex.riksdagsmannen Widar Andersson, statsvetare Stig-Björn Ljunggren, Jonas Morian, m.fl. bjuds in när riksmedia vill ha lydiga sossar att basha ledningen inom S.
 Media kör runt på några stycken och det följer ett givet mönster. Att använda dessa figurer till något annat inom politikområdet går inte. De är på tok för mediokra för att analysera politiska skeenden, och har istället fått roller som skvallerlakejer, som behagar dyka upp närhelst det är dags att hålla nere eller sänka en eventuell resning av socialdemokratisk sakpolitik som kan identifieras dra åt vänster eller som i dagarna, ta bort fokus från en skandal inom ett område (privatiserad vård/omsorg) som högersossar och Alliansen vurmar lika mycket för.

Alltsomoftast sker det i anslutning till en trovärdighetsundersökning. Visar undersökningen på sjunkande siffror accentueras det redan pågående bashandet. Visar undersökningen på ökade siffror letar man nya angreppsvinklar för att sänka siffrorna. Och så håller det på vecka ut och veckas in.

Kan inte vara lätt att vara vänstersosse idag.

Bokförsäljning i P1 och gubben i lådan i SVT

Tricket för  stunden verkar vara att anklaga någon för otydlighet, samtidigt som man själv inte specificerar vad det otydliga består av, eller vad man vill ha tydlighet i.
Liza Marklund, vars nya bok promotas i public service P1, tar tillfället i akt och avslutar reklamen med att tycka att Juholt marknadsför sig som Åsa-Nisse.

Marklund säger sig inte alls veta vad Juholt vill, samtidigt som hon deklarerade att hon röstade på Mona Sahlin. Och med det vill hon ha sagt att hon med Sahlin fick politisk tydlighet?

 Samma skitpolitik som idag råder, och som väljare erbjöds av Mona Sahlin och Östros,  med små justeringar som varken gör till eller från, förutom då för miljonärer som Liza Marklund, och då som konservering av hennes privilegium som stenrik, var väl det som var tydligast med den politiken.

Fast det ligger förstås mycket i att S är otydligt. Nu senast, om man skall tro SVT, överger S redovisningskravet gällande partibidrag och gör istället upp med Alliansen om en frivillig överenskommelse. Beklämmande och genomdumt, om det stämmer.

I Agenda i söndags kramar SVT ur det sista ur sosse-SMS:et, som den arga kommunalpolitikern,  figuren ingen egentligen bryr sig om, förutom då när han springer borgerliga ärenden, skickade.

Som tonartshöjning,  körsång  och booster på sosse-SMS:et  får de Östros att dyka upp som gubben i lådan. Det har varit tämligen tyst från honom sedan han fick lämna sin position.
I studion låtsas Östros vara lojal med ledningen, men alla kan ändå höra att han är där för att hjälpa till att begrava Juholts eventuella och svaga vänstersväng.

Östros låter påskina att det är olyckligt att ett internt SMS har läckt ut, men säger i nästa andetag att  det är klart att det finns en frustration, och så kommer en lång utläggning i samma stil.
Förmodligen skapar  SMS-sossen, Östros och alla de andra högersossarna åtskilligt mycket mer frustration genom sitt krypskytte via media, men av outgrundlig anledning tycks de få hålla på fullt ut om och om igen. 

Uppsmorda högersossar är synnerligen egenkära, det delar de med gängse moderat eller lydpartist. Men den lojalitetsbrist som dessa högersossar så tydligt ger uttryck för gentemot sitt parti och partikamrater, undrar jag om man hittar någon annanstans.
Rubb och stubb av det alla dessa krypskyttar lyfter fram i media kunde ha tagits internt inom S, men eftersom de själva är aspiranter på högsta makten inom partiet är de också först ut att sabba för sina partibröder och systrar som för stunden sitter där de själva vill sitta.

Att Östros är en högersosse är ingen nyhet och det skrev han själv under på ännu en gång i Agenda genom att han, likt SMS-sossen, rakt av köper Moderaternas budgettak.
Att det inte finns någon som helst anledning att göra det för Socialdemokraterna är för Östros likgiltigt. Han tillhör ju dem som vill få människor att tro att stramt budgettak är av gud givet, alternativt en naturlag.

Precis som alla andra högt uppsatta högersossar förnekar Östros att det finns falangstrider inom S, samtidigt som han sitter i Agenda och direkt utför angrepp på den vänstra sidan.
Högersossefloskeln "vi är alla goda socialdemokrater" passar han på att trycka ur sig, parallellt med ett;  -det är väldigt olyckligt att S fått SMS-diskusionen på halsen.  
Det har karl mage att sitta och säga samtidigt som han just går ut i media och använder sig av SMS-diskusionen för att  tvåla till sin egen ledning och försöker styra partiet dit han själv vill, nämligen åt höger.
På direkta frågan om Östros har förtroende för Juholt får tittaren sig till livs ett slingrande utan like. Östros slinger är dock svar nock.

Försäkringskassans färska högersosse gillar Moderat nysvenska

Nytillsatta högsta hönset på Försäkringskassan, Dan Eliasson, är ännu en i raden av alla högersossar som väljer bort den gamla betydelsen av vad ordet reform.
I skitprogrammet Debatt i SVT får han breda ut sig i ett pysmysigt samtal med programledaren, hon som annars så gärna avbryter allt och alla som kan bringa en viss klarhet.  I det belåtna samtalet kallar Dan Eliasson högerns katastrofala omvandling av sjukförsäkringen för en reform, utan att  programledaren reagerar det minsta. Kanske vet hon inte vad reform brukar betyda när en sosse använder ordet.

Reform brukar betyda på ett ungefär; (samhällelig)  förändring som är avsedd  att leda till förbättring.

Precis som för sin partibroder Widar Andersson, även han en bekväm välgödd högersosse som är nöjd med Moderat politik, beror synen på vad de väljer att kalla reform på valet av perspektiv.
I högersossarnas fall är det de besuttnas och inte de som behöver nyttja sjukförsäkringens perspektiv. Valde Dan Eliasson de utsattas perspektiv kan han ju inte kalla det en reform.

Expunkaren Dan Eliasson får en lön på 144 000 kr/månad för att vara snäll mot Moderatstyrda tramsregeringen. Han har förstås även fått en fet skattesänkning, som bl.a. betalas genom den kraftigt försämrade sjukförsäkringen han själv är satt att administrera.

Man förstår att Dan Eliasson är orolig över att Juholt skall börja lyfta upp en gnutta traditionell sossepolitik på dagordningen, sådant som att minska klyftorna, där en rimlig sjuk- och A-kassa ingår.

En styck halvfigur blir till "hård intern kritik"

Så har då ännu en dag gått och i brist på något nytt att använda för att flytta fokus från sakpolitik kör SVT:s Aktuellt en runda till på gårdagens SMS från den arga sossekommunpolitikern Anders Johansson i  Sigtuna.   En styck halvfigur blir till  "hård intern kritik"  i det djuplodande nyhetsprogrammet.

Idag har de letat upp  SMS-sossen som tycker att Juholts hållning gentemot SVT är såå fel, och eftersom  Sigtunasossen är vad? så skall man lyssna på honom istället.
Att det är helt glasklart varför Juholt valt sin linje,  som många håller med om är helt rätt linje, bekommer inte denne uppretade kommunpolitiker. För SVT är det förstås perfekt att de hittat en dräng att använda som verktyg att ge igen för bojkottsosten de fått av Juholt.

Men det var inte det enda som hade fått den känsliga kommunpolitikern att koka av ilska. Kranskommunsossen tyckte uppenbarligen att S rakt av skall acceptera Moderaternas utgiftstak.  För hur kan han annars förgrymmat påstå att det inte finns ett sådant reformutrymme som Juholt sagt att det kan finnas.
Att Moderaterna säger att det finns ett si eller så stort reformutrymme behöver ju inte S på något sätt acceptera eller hålla med om,  men det tycks den hätska kommunalpolitikern Anders Johansson i  Sigtuna inte förstå.  Kanske borde han göra slag i saken och realisera sitt hot att gå ur S. Varför då inte byta parti till Moderaterna?
Vad denna klåpare till kommunpolitiker inte insett är att utgiftstaket som Anders Borg och M satt inte är av gud givet, inte heller är det någon naturlag.
Juholt gör helt rätt i att låta bli att kommentera clownen i Sigtuna.

Under eftermiddagen  i SR P1 lyftes även där SMS:et till att vara något, men till skillnad från SVT Aktuellts pajiga Expressen-nivå, höll P1-kommentatorn en sansad nivå,  där han förklarade att kommunalpolitikern Anders Johansson i  Sigtuna tillhör högerfalangen inom S och att hans påstådda (enligt högerspöket Margit Silberstein på Aktuellt)  höga ställning inom partiet,  i själva verket är tämligen marginell. Den ilskna kommunalpolitikern har heller inte fått någon annan tung politiker med sig i sitt krypskytte mot Juholt, vilket får ses som ett litet sundhetstecken inom S.

Så har då ännu en förment sosse rapat surt igen

Denna gång är det  Erik Laakso, som sin vana trogen tycker att allt som luktar minsta vänster är detsamma som bakåtsträvande och därmed också liktydigt med att vara utan idéer. Han skriver regelbundet en krönika i det som idag är att liknas vid en propagandaskrift för högern. Tidningen heter Dagens Samhälle och är Sveriges kommuner och landstings egen tidning.  Erik Laaksos opinionsarbete för en fortsatt högerpolitik betalas alltså med skattemedel.

I senaste numret skriver han:

"När Moderaterna för en närmast traditionell sossepolitik blir den politiken "höger", eftersom Socialdemokraterna reagerar relaterat till Moderaterna. Då fastnar sossarna i en längtansfull återblick utan förståelse för vare sig dåtid eller framtid."

Som vanligt bemödar sig Laakso sig inte med att peka på vad den närmast traditionella sossepolitiken består av.  

* Är det skattesänkningar betalda bl.a. genom dränering av sjuk- och A-kassan? 

* Är det de uteblivna massiva satsningarna på infrastruktur? 

* Är det utförsäljning av det gemensamt ägda som t.ex. Apoteket? 

* Är det FAS 3 spektaklet, där man tvingar människor att utföra jobb långt under vad en

  lägstalön ger, och dessutom behändigt kallar ersättningen för bidrag, så att man inte skall asssociera FAS 3 göromålen med arbete? 

* Är det att dra in ett massivt överskott till statsbudgeten, som kommer att landa på över  1000 miljarder 2014 och som är tänkt att användas till att lösa ut banker när finanskrisen åter står vid dörren?

* Är det de åtgärder regeringen Reinfeldt åstadkommit, som lett till att redan stora klyftor ökat ytterligare som är "en närmast traditionell sossepolitik"?

Kanske menar Laakso att traditionell sossepolitik uppstod runt 1990 och framåt.  Det gjorde den förstås inte, utan det var då man successivt slutade föra en traditionell socialdemokratisk politik, med bland annat ökade klyftor som följd.  Laaksos försök att light-revidera S-historien är inte den bästa, men väl i genomsnittlig wannabe-moderat-style.

Laakso skriver vidare:

"Utställda löften om återreglering av allt från elmarknad till apotek (varför inte också tv-utbudet?) kommer inte att infrias vid en högst eventuell valvinst för S eftersom majoriteten inte efterfrågar detta. Valmöjlighet och tillgänglighet är positivt för människorna."

Ja! .....Men hur har det då gått med valmöjligheten där jag bor?

Jag fick ett privat apotek med sämre sortiment, istället för det tidigare statliga. Tidigare kunde apoteket se på datorn om den medicin de inte hade hemma fanns i grannkommuners apotek. Det går inte idag om det inte är samma apotekskedja. Jag får ytterligare höjning på elnätsavgiften på ett par tusen per år. Jag fick inte välja detta och jag är vad jag vet en människa.

Vidare kan man ju fråga sig var Laakso fått uppgifterna ifrån att en majoritet inte efterfrågar t.ex. återreglering av elmarknad eller apotek. Om människor med det får en säkrare tillgång till el och mediciner och dessutom bättre prisstabilitet, rentav bättre priser, varför skulle de ställa sig avogt till det?  Men som vanligt, Laakso gör likt övriga högern, vet å andras vägnar.

Och om nu tillgänglighet är något  positivt för människorna, kan man ju undra varför Laakso inte angriper den försämrade tillgången nämnd ovan gällande apotek, som den tillgänglighetsvurmare han är.  Eller är tillgänglighet inte tänkt för alla?  Ja det skulle förstås vara helt i linje med Laakso syn på vad som är "traditionell sossepolitik".

 Det bör inte vara någon hemlighet att det statliga apoteket hade långt framskridna planer på samarbete med butiker för att t.ex. ge bättre tillgänglighet åt det de gapigaste högerdrängarna vurmar allra mest för  -köpa Treo en söndag!  Även om det statliga apoteket inte skulle använda sig av samarbetspartners, kan man lätt öka tillgängligheten efter behov genom att statliga apoteket får direktiv om att lösa det. Detsamma gäller förstås även med deras öppettider, som även det är en del av tillgängligheten.

 Men en sådan tanke är inte att betrakta som en idé, utan enbart ett bakåtsträvande när den förmente sossen tillika springpojken åt högerns särintressen Erik Laakso får bestämma. 

Att Laakso fått utrymme i Dagens Samhälle är nog ingen tillfällighet. Hans åsikter passar perfekt in i denna tidning, en tidning som konstant bedriver propaganda mot allt som som kan ses som förnyelse inom S, där traditionella vänsterfrågor och grepp ingår och som idag, med facit i hand är högst motiverade, med tanke på hur illa det privatiserade offentlighetsmaskineriet fungerar, där miljardläckage till skatteparadis bara är en del, usla arbetsförhållanden en annan, insynproblem ett tredje osv.
 
I Dagens Samhälle har också chefredaktören och VD:n Mats Edman i varje nummer avsatt en egen avdelning åt sig själv på sista sidan, där han försvarar privatiseringar och promotar andra fräscha högeridéer som "mer kontrollering av allt".  Han ser också till att han har en blänkare på första sidan, ifall tidningen inte skulle hamna med baksidan upp när man lägger den på bordet. Det chefredaktör Edman tycker är ju nämligen så viktigt.

Och viktig för Mats Edman  är bl.a. att hänga på fuskdrevet mot Juholt. Och varför inte då  även addera mer osaklig smörja, som t.ex. att ta upp  Juholts flickväns tidigare förehavande, allt för att få läsaren att tycka att Juholt kan man inte lita på.

Detta alltså i Sveriges kommuner och landstings egen tidning.